Därför sprack samordningen
Jämställda löner är numera den stora knäckfrågan när LO-förbunden ska försöka enas om gemensamma avtalskrav. Den här gången valde Kommunal att stjälpa samordningen. Varför, undrar kritikerna. Kommunal fick ju stöd för sin viktigaste fråga …
Det är onsdagen den 21 oktober. I mötessalen hörs ett dovt mummel. LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson har precis meddelat att samordningen spruckit. Han är besviken och avslöjar att han blir deprimerad en gång per decennium. Nu är det dags.
Vilka förbund sa nej? Varför? Och till vad?
När LO-ledningen möts av frågefloden är det locket på. I stället börjar medierna lägga pussel.
Bilden som träder fram ser ut så här:
Efter månader av hårda diskussioner får LO-styrelsen ett förslag till samordning på sitt bord. Det innehåller en riktad satsning på 150 000 undersköterskor.
LO-förbunden har redan tidigare slagit fast att det ska vara lika lön för likvärdigt arbete. Så är det inte i dag. Klyftan mellan män och kvinnor är tolv procent.
LO har enats om att gapet åtminstone ska halveras de kommande tolv åren. En halv procentenhet ska hämtas in varje år.
Kommunal är tidigt ute med ett ultimativt krav. Det är undersköterskorna som ska lyftas den här gången!
Transport och en rad andra förbund ogillar idén. De vill i stället ha en generell låglönesatsning som träffar alla låginkomsttagare, oavsett kön eller yrke. En sådan åtgärd skulle ändå gynna främst kvinnor, resonerar man.
Förslaget som ligger på LO-styrelsens bord är en kompromiss. Undersköterskorna ska prioriteras. Men. I den tänkta samordningen ingår dessutom en bredare satsning på alla med låga inkomster.
Konstruktionen är den samma som i avtalsrörelsen 2013. Alla som tjänar under 25 000 kronor ska få ett fast lönepåslag i kronor. Alla därutöver får nöja sig med påslag i procent.
Konsekvensen av en sådan modell blir att ju lägre lön medlemmen har från start, desto större blir löneökningen i procent. Det bidrar till att utjämna löneskillnaderna på sikt.
När beslutet väl ska fattas är det elva förbund som ställer sig bakom samordningen. Tre säger nej.
Ett av dem är IF Metall. IF Metallarna backar visserligen upp undersköterskor, men avvisar den generella låglönesatsningen.
Industrifacket GS säger också nej. Det som väcker mest förvåning – och bestörtning – är att även Kommunal underkänner samordningsförslaget. Kommunals företrädare anser att brytpunkten, 25 000 kronor, är för hög.
I praktiken innebär det att Kommunal inte backar upp andra låglönegrupper med många kvinnor, konstaterar kritikerna.
Varför sa IF Metall nej till en bred låglönesatsning? I de långsiktiga målen som alla förbund enats om står ordagrant: ”LO-förbunden ska verka för att lägstalönerna i genomsnitt ökar procentuellt mer än medellönen för arbetare.”
– Skrivningen avser inte utgående lön, utan minimilönerna som anges i kollektivavtalen. Vi sa nej till en generell låglönesatsning som tar sikte på utgående löner, säger IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä till Transportarbetaren.
Varför sa Kommunal nej? I tidningen Kommunalarbetaren hävdar förbundets avtalssekreterare Lenita Granlund att Kommunal i tidigare avtalsrörelser tvingats gå med på försämringar i villkoren för att få de låglönesatsningar LO enats om.
– Vi tänker inte betala en gång till, säger hon. Nu kräver vi att undersköterskor ska få mer än märket, utan prut.
