ättre stämning på jobbet när klubben väcktes till liv
Stämningen var körd i botten på Schenker i Helsingborg och missnöjet med både ledning och organisation utbrett. Terminalarbetaren Janne Lindqvist och chauffören Ulf Olofsson bestämde sig för att göra gemensam sak. De blåste liv i den insomnade fackklubben.
I dag har hela företagsledningen bytts ut, en ny styrelse har valts in i Transportklubben och facket och arbetsgivaren berömmer varandra för goda relationer. Även om man inte tycker lika i alla frågor och har genomgått ett stålbad – med nedskärningar och försämrade arbetstider för en rad anställda.
Janne Lindqvist är vice ordförande i klubben. Han möter upp vid grinden och visar in i klubbens trånga, belamrade lokal. Klubbordförande Ulf Olofsson jobbar ständig natt som chaufför och sover ännu. De har delat upp sysslorna mellan sig. Janne bevakar terminalfrågorna och Ulf håller koll på åkeri. Dessemellan har de daglig kontakt. Killarna kompletterar varandra, avslöjar Janne.
– Jag pratar väldigt mycket medan Ulf är tyst och funderar innan han säger vad han tycker
Janne häller upp kaffe och slår sig ner vid bordet intill tavlan med en whiskypava, som han tagit med sig hemifrån. Janne ler och säger:
– Jag tyckte att den passade här.
Fast leendena var sällsynta för några år sedan, trots att Janne varit Schenker troget i snart 25 år. Han lutar sig bakåt i stolen med händerna bakom nacken och berättar:
– Jag är en sån som säger vad jag tycker, så jag hamnade i konflikt med den förra ledningen. Jargongen var hård och den psykosociala arbetsmiljön usel. Vi hade inte alls samma syn på hur man behandlar personal och vi var många anställda som for väldigt illa.
Janne kontaktade Transports regionala skyddsombud, RSO, Jonas Persson på Transports Helsingborgsavdelning. De resonerade kring åtgärder och vad Janne och kollegorna själva skulle kunna göra för att förbättra situationen.
Samtidigt började Ulf och Janne prata ihop sig. Ulf stod ensam kvar i klubbstyrelsen efter att de fackliga kamraterna gått i pension.
– 2010 hade vi fått ihop en bra klubbstyrelse igen med sex personer, säger Ulf som just dykt upp med färska frallor.
Men innan de kom så långt hade Ulf och Janne fått mycket hjälp och stöd från Helsingborgsavdelningen och Transports Organizerprojekt. Det går ut på just att hitta intresserade och dra i gång facklig aktivitet på arbetsplatserna.
– Då hade vi vår expedition öppen varje torsdag så att vi kunde prata med folk och svara på frågor. Det ska vi försöka återgå till, säger Ulf.
Innan klubben väcktes till liv igen var inte fler än 40–50 procent av de anställda medlemmar i Transport. I dag ligger organisationsgraden på drygt 90 procent bland chaufförerna och mer än 80 procent för terminalarbetarna.
Transportstrejken under våren gav också ett tillskott med en handfull nya medlemmar, summerar Janne nöjt.
Att företagsledningen i Schenker byttes ut underlättade och skapade förutsättningar för klubben att arbeta. De nya cheferna kom med en helt annan syn på personalen.
– När vi blev lockoutade från arbetsplatsen frågade vi om det var okej att vi ändå använde toaletterna och vår expedition. Det fick vi. Ledningen bad att få prata med oss innan strejken bröt ut och allt löpte på utan hard feelings. När avtalet var påskrivet fick vi ett mejl där ledningen tackade för ett respektfullt sätt att arbeta med varandra under konflikten, säger Janne.
En förbättring av arbetsklimatet och relationen med arbetsledningen stod högst upp på klubbens dagordning. De nya cheferna hade samma inställning, så tillsammans startade parterna en arbetsmiljögrupp för framtiden.
– I dag har vi en fungerande skyddskommitté som bland annat gör skyddsronder för att upptäcka och förebygga faror i arbetet. Senast gjorde vi en riskanalys över varuhanteringen i specialmagasinet för det tunga godset.
– Vi jobbar för att förbättra säkerheten och få in säkerhetstänket bland de anställda. Både chaufförer och terminalare måste ha reflexvästar och hålla sig inom sina markerade spärrlinjer, säger Janne.
Ganska snart efter att klubben drog i gång hamnade killarna i hetluften. Företaget förlorade en stor kund och Schenker dirigerade om Europaförsändelserna från Helsingborg till sin nya terminal i Malmö.
Personalstyrkan måste bantas och de första som fick gå var de bemanningsanställda.
Ledningen inledde samtal med klubben och man var överens om att det var bättre att dra ner på ett antal tjänster till 75 och 50 procent, än att säga upp sju, åtta personer. En rad anställda fick också ändra sina arbetstider och byta från dag- till nattskift. Verksamheten är intensiv på morgnar och kvällar, men lugnare under dagen.
– Vi fick vara med och bestämma om arbetstiderna, men nattpersonalen är fortfarande missnöjd med sina pass. De kan börja vid ett på natten och fortsätta ända till klockan nio, tio på förmiddagen, säger Janne.
– Det är inte alls bra, och vi har fått rejält på skallen för det. Men vi ser inga alternativ i dag. Vi ville rädda jobben och allt vi kan hoppas på nu är att Schenker hittar nya kunder.
Ulf påpekar att själva förhandlingarna sköttes av Transports lokalombudsman.
Nedskärningarna ledde i alla fall till att fackklubben i dag har en lokal uppgörelse med arbetsgivaren om att inhyrd personal bara ska användas vid sjukdom, arbetstoppar och semester. Enligt ursprungstanken. I övrigt ska de anställda som fått bantade tjänster erbjudas arbete.
Efter klubbens tillkomst pekar Ulf på en bättre samsyn mellan ledning och fack.
– Vi kan prata med varandra i förtroende och vi får underhandsinformation. Cheferna kommer till oss och ber om råd i olika frågor. Att vi kommit så långt beror på att vi själva är raka och öppna i vår kommunikation och våra krav.
Hur hanterar ni ilskan från besvikna medlemmar?
– Så mycket skit får vi inte, det hettar till ibland men sedan försvinner det. Har man rent mjöl i påsen och bra på fötterna så rinner det av en, tycker Janne.
Ulf nickar och tillfogar:
– Man vet vad man ger sig in på. Är man rädd för konfrontation så ska man inte ta ett sånt här uppdrag. Tycker jobbarkompisarna att vi gör fel så får de byta ut oss.
Duon kör ingen machostil och föredrar samtal med arbetsledningen framför konfrontation. Janne beskriver:
– Det är aldrig några problem om vi vill ha ledigt för fackligt arbete. Fast nu flyter det på utan problem och vi behöver inte lägga ner lika mycket tid som i början.
Hur fler kollegor ska lockas att komma på klubbmöten och andra aktiviteter utanför arbetstid grunnar Ulf och Janne fortfarande på. Uppslutningen är dålig.
Vägen till mer kontakt går nog via sociala medier, tror de. Och vid senaste mötet tillsatte klubben en grupp som ska komma med förslag på hur man kan använda Facebook, sms och så vidare.
Ska de nämna några missar, så är det nog att klubben jobbat på snabbt och att man inte riktigt hunnit informera och prata med alla arbetskamrater.
– Att vi inte hunnit få i väg folk på facklig utbildning är också ett jätteproblem. Men nu har vi tre som ska gå på kurs och lika många kronarvingar i den nya klubbstyrelsen. Vi har ställt upp som mentorer, men ambitionen har hela tiden varit att få i gång den yngre generationen. När vi går i pension om tre år vill vi att de ska vara självgående. Då har vi lyckats.
Fotnot. Regionala skyddsombud, RSO, som ansvarar för arbetsmiljöfrågor och håller kontakt med skyddsombuden ute på landets arbetsplatser, finns på alla avdelningar inom Transport. Kontaktuppgifter till din avdelning finns på www.transport.se. Gå till ”Din avdelning” i fältet överst på sidan.
