Krönika. Alltihop började med att min man fick diskbråck. När han stod och diskade. Det visade sig vara ett allvarligt bråck och alternativen som erbjöds var två; operation eller stillaliggande sängläge med benet böjt över en pall i tre månader.
Krönika. Sverige är ett nordligt land. Stockholm ligger på ungefär samma breddgrader som den sibiriska staden med det iskallt klingande namnet Jenisejsk. Och tro det eller ej, men Sveriges huvudstad ligger faktiskt rejält norr om Novosibirsk.
Krönika. Två veckor på chartersemester. Välbehövlig vila, och så förkortar vi vintern, den kan vara i längsta laget på våra breddgrader. Eftersom frun inte ville åka till Kanarieöarna, och ingen av oss var särskilt sugen på Thailand, blev det den tämligen okända destinationen Kap Verde.
Krönika. Att fira någons dödsdag, är det rimligt? Tydligen, för i år högtidlighölls August Strindbergs bortgång den fjortonde maj för hundra år sedan. Dock inte med samma pompa och ståt som Linnés minne för några år sedan.
Ledare. För några dagar sedan avslutade LO sin kongress och Landsorganisationen fick en helt ny ledning, med Karl-Petter Thorwaldsson som ordförande. Han har en svår uppgift framför sig.
Krönika. Jag är nog lite överkänslig ibland. En gång för länge sedan i Frankrike gav jag pengar åt en clochard, en tiggare. Efter det fick jag inte en lugn stund.
Ledare. Knappt 20 år har det tagit att riva ner ett samhälle som många nog uppfattade som relativt solidariskt och jämlikt. Visst, det fanns klyftor i Sverige då också. Stora skillnader i lön, förmögenhet och bostadsstandard. Men jag minns det ändå som att majoriteten trodde på en färdriktning, en gemensam vision.
Ledare. Inne hos Svenskt Näringsliv är stämningen spänd. Så ohyggligt spänd att en direktör går upp i falsett när han begär ordet. Meningen nästan fastnar i halsen: ”Det finns väl inget vi… inget sätt att hindra?”
Ledare. Lönematchen som LO just nu utkämpar är den hetaste och ideologiskt viktigaste på många år. Det har fått arbetsgivarna att trappa upp ordbombardemanget och som vanligt är sanningen krigets första offer.
Krönika. Medan jag kör E4:an söderut genom landet lyssnar jag på en cd-bok där Göran Persson själv läser sina memoarer. Han låter onekligen som en landsfader med klar och myndig stämma. Fast han har också vissa likheter med maffiabossen Tony Soprano i sina hårdföra uppgörelser med motståndarna. Taktik verkar vara grejen mer än folkrörelse och hans revanschlusta för en fattig barndom förefaller omättlig.
Krönika. Folk har börjat åka på ”safari” i Stockholm. De fattiga åker till Saltsjöbaden, Solsidan och Djursholm för att se hur överklassen har det i sina miljardvillor. Medan en kristdemokratisk politiker föreslagit att de bättre bemedlade ska åka och titta på de fattiga förorterna.
Krönika. ”Vi har en bra politik, som vi inte når ut med på grund av personfixeringen. Därför måste vi få en ny ledare som kan ena partiet och föra ut vårt budskap.”
Krönika. I mitt varierande och innehållsrika arbetsliv (nåja) har jag bland mycket annat kört gods från länder utanför EU. Dels från Norge och Schweiz men också sjöcontainers som kommit till svenska hamnar från världens alla hörn. Många gånger har det förvånat mig hur ställda speditörerna blir när de får ett transportdokument i handen. ”Oj vad är det här för papper? E-U D-O-K-U-M-E-N-T”, stavar de. ”Ah, detta måste ha med intullningen att göra!” Konstaterar de sedan trots att just detta rimligen måste vara deras jobb.
Ledare. De senaste veckorna har tv-programmet Uppdrag granskning avslöjat allvarliga brister i taxibranschen. Förare som fått legitimationen indragen av Transportstyrelsen har i flera fall fortsatt köra, utan giltig behörighet. Beställningscentralen Taxi Kurir hängs ut och bekräftar att kontrollen av chaufförerna varit bristfällig. Det har bidragit till att ett par färdtjänstförare förgripit sig på funktionshindrade flickor – inte bara en gång, utan flera.
Ledare. För lite Patos? Eller för lite Logos? Vad är det egentligen socialdemokratin lider av? Nyligen sände P1 ett tankeväckande radioinslag. Det handlade om språkutveckling. Nyfödda barn har utrustats med en rejäl "tuta". De signaler kraftfullt vid hunger, trötthet eller våt blöja. Det är känslomässiga uttryck. Inte logiska argument, utan ren Patos. Ordet kommer från de gamla grekerna och betyder "affekt".