Arbetstiderna tär på familjelivet
Åkeri. Mariusz har jobbat elva år som utlandschaufför på TS Transport service i Gdynia. Han trivs, men överväger ändå att söka annat jobb. – Trycket är stort från hustrun. Hon vill att jag ska vara hemma mer, säger han.
Mariusz kör främst på södra och västra Europa. Till länder som Tyskland, Frankrike, Spanien och Italien. Normalt ligger han ute två veckor, som mest två och en halv, och är sedan ledig i fyra dagar.
Alla körningar är internationella, alltså mellan länder. Cabotage – tillfällig inrikestrafik – blir det aldrig, berättar han.
Lön?
– Alla vill väl ha mer, ler Mariusz. Men netto tjänar jag 21 000 kronor, inklusive traktamente. Det är ungefär 25 procent mer än vad exempelvis byggjobbare och folk inom industrin får.
Byggboom
– Polen är inne i en jättebyggboom nu, så lönerna har stigit i de branscherna. Skillnaden gentemot chaufförer som kör på utlandet har minskat. Det har gjort att färre söker sig till åkeribranschen och statusen har gått ner. Förr var vårt jobb dessutom mer komplicerat. Det krävdes mer kompetens.
I Sverige har den växande skaran utländska chaufförer vållat mycket debatt. Hur ser polska yrkesförare på det inflödet av ukrainare och vitryssar?
– I vår firma finns bara polacker. Men det jag hör från andra är inte att de utländska förarna uppfattas som konkurrenter om jobben. Eller att de bidrar till att pressa ner lönerna. De tjänar lika mycket som vi. Och det beror väl på att de vet sitt värde. I Polen är det chaufförernas marknad!
– En och annan kollega har uppfattningen att utländska förare ibland kan vara, hur ska jag säga, lite ”oförutsägbara”. Att de kan till exempel ställa lastbilen någonstans i Europa och åka hem.
Arbetstider problem
Mariusz bor i den populära kustorten Sopot, som kan jämföras med svenska turistmagneter som Båstad eller Västervik. Han är gift och har en dotter på nio månader.
– Mina arbetstider orsakar en ständig dragkamp inom familjen. Jag får ett köruppdrag i taget och vet aldrig exakt när jag kommer hem. Än så länge vill jag fortsätta köra internationellt, men det är ingen hemlighet att jag funderar över framtiden. Särskilt på helgerna, när jag tar veckovilan i hytten, kommer hemlängtan.
I nästa andetag betonar Mariusz att han gillar transportbranschen och är stolt över sig yrke:
– Jag känner att jag är uppskattad på åkeriet. Jag får lägga upp mina hämtningar själv. Firman litar på mig och övervakar inte. För mig är det jätteviktigt med friheten och förtroendet.
Inte entusiastisk
EU har precis beslutat om nya regler som är tänkta att förbättra villkoren för Europas chaufförer. Mariusz är inte entusiastisk:
– Jag gillar inte tanken på att tvingas ta in på hotell. I lastbilen vet jag vad jag har. Min dator. Rena lakan. Toalett och dusch är inget problem, det finns för några euro på var och varannan bensinstation.
– Att lastbilar och chaufförer ska tvingas återvända till hemlandet med jämna mellanrum är en bestämmelse som inte påverkar mig. Det klarar jag med bred marginal ”innanför”.
Inrikeschaufför
I Gdynias hamn köar lastbilar i väntan på färjan till Sverige. Krzyszof kör en dragbil, fast bara inrikes. Trailrar till och från hamnen.
Han berättar att han tidigare hade rakt ackord, milpeng. Nu har han fast jobb och 5 000 zloty i månaden (strax över 12 000 kronor). Allt som allt.
– Jag är faktiskt på jakt efter nytt jobb, utlandskörning. Fast allt stannade av i och med corona.
Krzyszof ser ändå fördelar med att arbeta på hemmaplan. Han är gift och har en son på fyra år.
– Jag gillar att komma hem varje kväll. Fast vissa helger blir det först på lördag, det är mindre bra. Men jag är beredd att betala priset det innebär att köra internationellt. Hustrun är med på det, vi vill skaffa hus.
Inte oroad
Inte heller Krzyszof är oroad över tredjelandsförarna som sitter i många av hytterna på samma parkering.
Vår tolk, Tadeusz Rawa, pratar även ryska. Vi knackar på hos en ukrainsk chaufför som vill vara anonym. Han kör för ett av Litauens största åkerier och är på väg till Sverige.
– Lönen är ett generellt problem i vårt företag. Tidigare körde jag många år i Ryssland. Det var mycket bättre villkor, säger föraren som absolut inte vill avslöja hur mycket han eller andra kolleger tjänar.
I snitt är ukrainaren ute på vägarna i två månader. Sedan är han hemma i tre, fyra veckor. Utan lön.
”Alla som kan”
Vi frågar hur många förare i Ukraina som tagit arbete i andra länder.
– Många, säger han. Alla som kan.
Vilket land är mest populär att söka sig till?
– Mig spelar det ingen roll. Men jag gillar Sverige. Det är bergigt med ren luft, precis som där jag kommer ifrån.
Föraren berättar att han känner till fackföreningen i Litauen. I Ukraina vet han inte om det finns någon.
”Bra köra i Sverige”
En bit bort står en ukrainskregistrerad lastbil. Chauffören som är drygt 40 år arbetar på ett åkeri i västra Ukraina. Inte heller han vill uppge sitt namn eller vara med på bild.
– Jag kör bara bilateralt, mellan Ukraina och Sverige. Med ukrainsk lön, som i branschen ligger kring 650–750 euro (6 800–7 900 kronor).
– Det är bra att köra i Sverige. Trafiken är gles, inte som på kontinenten.
Föraren berättar att han tidigare jobbat länge i ett polskt åkeri. Men han sade upp sig och gick ner 1 000 euro i lön.
– Jag flyttade hem för att få vara med hustrun och familjen nu. Inte när jag är 60 år.
