Fredriks förändring gick som en dans
Som 22-åring kom lastbilschauffören Fredrik Engbråten knappt ut på promenader. Åtta år senare har dans och annan motion blivit en del av hans nya livsstil. Utan att försaka något har han dessutom blivit av med nästan halva kroppshyddan.
Söndag kväll. Fagerås bygdegård utanför Karlstad är full till bristningsgränsen med dansande par i olika åldrar.
En glad Fredrik Engbråten torkar svetten ur pannan mellan låtarna.
Efter en timmes dans till bandet Horizont har han inte vilat en minut, men trots det ser han mer glad än trött ut. Annat var det för åtta år sedan. Den motion den då 22-årige Fredrik fick var när han hoppade in och ut ur lastbilen.
– Jag var ute och gick någon gång ibland, men inte alls så mycket som jag borde.
Fredrik visar några bilder från tiden före den stora förändringen. Ett skolfoto från transportgymnasiet visar en stor kille med fluffiga kinder. Många jämnåriga i Åmotsfors utanför Arvika spelade fotboll och hockey, men Fredrik var aldrig intresserad av sport. Och dansa? Nä, det hade varit otänkbart.
Efter gymnasiet började han jobba som lastbilschaufför och flyttade hemifrån till en lägenhet i byn. Visserligen innebar jobbet en del lastning och lossning, men i övrigt var han lika inaktiv som innan. Vågen visade en bra bit över 150 kilo.
Men så hände något som ställde allt på ända. Fredrik fick njursten. Ett tillstånd som kan göra så ont att man tror man ska dö. Eller som Fredrik beskriver det:
– Det kändes.
En kollega till Fredrik hade själv varit med om samma sak.
– När jag var så stor som du hade jag också ofta njurstensanfall, berättade han. Nu får det bli ändring tänkte jag, säger Fredrik.
För Fredrik blev det startskottet. Han började med att gå. Sju, åtta kilometer så fort han hade en ledig dag. I början räckte det bra. Med så mycket kroppsvikt att släpa på blev det ett rejält träningspass. Och han märkte snart hur kläderna satt lösare och konditionen blev bättre.
Efter ett tag vågade han sig på simning. Sen tog han sig i väg till gymmet i byn, något som han tänkt på tidigare men aldrig kommit sig för.
Och så för sex år sedan bestämde han sig för att prova på linedance. Det räckte med en gång, sen blev han fast. Nu är linedance, men också bugg och foxtrot, en stor del av hans liv. Så fort han får chansen åker han och dansar någonstans i Värmland, ibland så ofta som fyra kvällar i veckan.
I början var det njurstenen som gjorde att Fredrik kom i gång. Men fördelarna med ett mer aktiv liv är många.
– I efterhand har jag känt väldigt stora skillnader. Det är lättare att röra sig och jag sover bättre.
Maten har han egentligen inte gjort något åt. Men han märker att ju mindre han blir desto mindre behöver han äta. Under de åtta år som gått sen Fredrik började röra på sig har han tappat nästan halva sin kroppsvikt. Och inte har han behövt försaka något. Tvärt om har livet blivit roligare.
– Förr satt jag hemma mer. Det är klart jag var ute och träffade folk men inte på samma sätt som nu.
Fredrik Engbråten tror att de flesta skulle kunna göra samma sak som han.
– Jag har ju gjort det! Det är bara att försöka komma i gång.
– Ibland är man väl inte så väldigt sugen på att fara och träna, men det är ändå bättre att komma i väg än att stanna i soffan. Man behöver inte alltid köra så jättehårt.
Vad hade hänt om du inte fått njursten?
– Jag vet inte. Men jag antar att jag väl hade kört på som vanligt.
