Krönika

Därför tror jag inte på självgående lastbilar

Davids krönika. Alla är på tå: ingenjörer, logistikforskare, trafikplanerare, biltillverkare och allsköns konsulter. För nu är de på gång, de självkörande bilarna och framför allt lastbilarna!

En batteridriven sådan prototyp sägs redan vara framtagen. Den är utan förarhytt och för det synnerligen överkomliga priset 600 000 kronor. Framtiden syns alltså ljus för chaufförerna som kan stanna hemma och pilla sig i naveln. Om de sedan så önskar, kan de bli körda till krogen av en icke pratande taxichaufför, för det finns ingen. Bilen kör sig själv.

Det kanske är ofint att säga det mitt i denna eufori. Men jag har kört alla lastbilsmärken på marknaden av senaste modell och ännu inte råkat på någon där den adaptiva farthållaren fungerar när det snöar.

Radarn, den som håller avståndet till framförvarande bil, har ändå funnits i rätt många år. På de självkörande bilarna måste det såvitt jag förstår finnas dussintals såna sensorer åt alla håll. Och de kommer säkert att fungerar jättebra – i soliga Kalifornien.

Tåg borde kunna köra själva. Alla som haft en modelljärnväg vet hur man får tågen att stanna vid en röd signal. I verkliga livet kräver Trafikverket att alla tåg ska kunna köra utan lokförare genom en manick som kostar en miljon (!) styck i varje lok.

Ändå, när jag besökte en god vän som arbetar för SJ i Sundsvall och fick en visning av lokverkstaden, såg jag en enorm hög med hjul. Alla var mer eller mindre ovala med bromsplattor.

– Vad har hänt? Undrade jag.

– Tågen körs automatiskt och när det är lövhalka låser sig hjulen då de bromsar.

– Men… Kan inte lokföraren lossa bromsarna? Han är ju trots allt kvar i loket ännu så länge.

– Nix, det går inte.

Man kan tycka att tågbolagen får rätt lite valuta för den där lokmiljonen.

Jag kan komma på hur många exempel som helst där våra framtidsvisionärer kommer att få rejäla ”utmaningar”. För vad händer vid ett brott på en bromsslang, framhjulspunktering och blixthalka?

Men det är mycket pengar inblandade i detta och risken är att experterna tycker att: ”lite spill får man räkna med”. Att en barnfamilj stryker med då och då när en robotlastbil tappar fattningen är väl sånt man får ta. Så som med den olagliga delen av den utländska lastbilstrafiken i dag.

Den som lever får se men jag hoppas vid gud att det aldrig blir så!

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Thomas Laursen:
    29 mars, 2018

    Var ska alla chaufförer ta vägen? De fria själar som gillar att sköta sig själv. Sitta och lyssna på P 1 och förkovra sig när de tröttnat på skvalet i P 3. De trivs med att köra långt och göra stopp på vägen med lossning och lastning. Sköta sig själva. Jag tycker inte om det nya larviga snacket om att lasta av! Det heter lossa. Och har så gjort sen hjulet uppfanns.

  2. JH:
    12 februari, 2018

    Det finns skäl att ha kvar personal i lastbilen, och de relaterar till av och på lastning av gods. För att köra, nej utvecklignen går så snabbt nu så det kommer att vara överspelat inom inte alltför lång tid. Om en människa kan använda sin syn för att köra och klara det kan du vara tämligen säker på att automatiskt system kommer klara det baserat på samma bilder från kameror. Och systemet behöver faktiskt bara bli bättre än normal schauffören, inte ofelbar.

    För övrigt referensen till tåg ovan är relevant. Det finns egentligen inget behov av tågförare i dagens läge. Det har mest med systemtröghet att göra att de fortfarande finns i hytten. De är utrotningshotade i samma ögonblick som någon tar första steget och optimerar bort den enskilt största felkällan i systemet (människan).

  3. Janne:
    9 februari, 2018

    Kommer att bli intressant att få se eller uppleva hur en självkörande bil fungerar i tätt snöfall/regn eller vid blixthalka, när en fastkörning i en uppförsbacke är på väg att äga rum.
    Vad ska sensorerna läsa av vi drivbildning och när det är snövallar lite här och var?

  4. Thomas Laursen:
    7 februari, 2018

    Jag håller med fullständigt. En duktig chaufför läs normal kan allaredan hålla reda på alla paragitmer och ekvaktioner som en elektronlåda ska kunna och läsa av vägen och innan en situation uppstått vidta de mått och åtgärder som föranledda av betingelserna orsakar en olycka för att tala kanslisvenska. Jag t.ex. har aldrig på dryga 40 år på vägarna orsakat eller ens varit inblandad i en olycka eller kanat ner i diket för att få lov att skryta lite. Varför ska en elektronbox besitta de egenskaperna? Tänk om strömmen går? Sätt en riksdagsledamot i en bil ett dygn och se vad han eller hon kan.
    De som företräder förståndet. Eller mest saknar detsamma.

Lästips:

David Ericsson

Driving home for Christmas

Davids krönika. När jag körde av färjan härom kvällen i Helsingör såg jag något märkligt. En tom utländsk dragbil framför mig lämnade hamnområdet, vände i rondellen utanför och körde tillbaka in mot terminalen.

Geofencingkarta

Elektroniska staket dröjer

Ny teknik. Ett utbyggt system saknas. Lagar och regler saknas också. Men när detta finns på plats är det bara att börja bygga elektroniska staket i städerna. En handlingsplan för geofencing presenterades i dag.

Världens uslaste Europaväg

Davids krönika. I slutet av artonhundratalet byggdes en elektrisk järnväg från Stockholm till Djursholm. Den var så dålig att den kallades ”Världens uslaste järnväg”.

Jag orkar snart inte mer!

Insändare. Har jobbat skift i snart 14 år. Kört lastbil dag som natt. Känns som att jag aldrig är ledig. Hinner aldrig återhämta mig.

Gör fackkurser obligatoriska!

Insändare Tycker att facken generellt gör ett bra jobb i Sverige, men man måste bli mycket bättre på att utbilda sina arbetare.

När alla tänker som chefen …

Krönika. Det var en gång en liten, liten chef på ett litet, litet taxibolag. Vi kan kalla honom Loffe. Företaget finns i kustbandet men ägs av Stora bolaget i storstaden. Vi kan kalla det Skärgårdstaxi. Här utövar Loffe sin egen version av ledarskap.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Driving home for Christmas

Åkeri. När jag körde av färjan härom kvällen i Helsingör såg jag något märkligt. En tom utländsk dragbil framför mig lämnade hamnområdet, vände i rondellen utanför och körde tillbaka in mot terminalen.

Världens uslaste Europaväg

Vägar. I slutet av artonhundratalet byggdes en elektrisk järnväg från Stockholm till Djursholm. Den var så dålig att den kallades ”Världens uslaste järnväg”. Dagens motsvarighet i landsvägstrafiken är E4:ans 2+1-väg utanför Ljungby.

En brytningstid

Minnen. Åttiotalet – en speciell tid. Både så lik och så olik våran i dag. Industrin var stark i Sverige och det var inte Göteborg utan Stockholm som var Sveriges största industristad.

Döden blir oftast bara en liten notis

Ledare. Vasagatan i centrala Stockholm. En vit lätt lastbil från en flyttfirma parkerar i lastzonen vid trottoarkanten. Föraren och två medhjälpare hoppar ur och fäller ner bakgavellyften.

Medlemmarna ska inte behöva oroa sig

Ordförandeord. Det är svårt att skriva en krönika utan att först beröra den rapportering som har varit runt vårt förbund i olika medier. Jag vill börja med att säga att jag är ledsen att våra medlemmar ska behöva uppleva detta ännu en gång.

Facket måste tåla öppenhet

Ledare. Fackpampar åkte på resa för 600 000 kr. Rubriken är hämtad ur tidningen Metro och handlar förstås om Transports uppmärksammade resa till kongressen i Singapore.

Vilda västern-kultur i färdtjänsten

Debatt. Det finns i dag många exempel på att färdtjänsten är en central samhällsfunktion med mycket stora och allvarliga problem. Man kan med fog börja tala om kris!