Alexandras krönika. När Sverige nu rustar för ett förstärkt totalförsvar talas det mycket om mat, energi och infrastruktur. Mindre uppmärksamhet får vi väktare, ordningsvakter och skyddsvakter som varje dag bidrar till att samhällets nyckelfunktioner fungerar.
När jag blev skyddsvakt gällde fortfarande skyddslagen från 1990. Där stod det att i händelse av krig skulle skyddsvakten övergå till att vara ”krigsman”. Jag frågade en äldre kollega vad det egentligen innebär, och hen svarade: ”du måste infinna dig på ditt objekt och så får du ett förstärkningsvapen i händerna”. Sedan kom både en och två nya skyddslagar och skrivningen om ”krigsman” försvann.
För en tid sedan fick jag ett brev av min arbetsgivare om krigsplacering. Om Sverige skulle hamna i krig eller höjd beredskap ska jag ingå i det civila försvaret. Det står till och med var jag ska infinna mig.
Vi i bevakningsbranschen, arbetar redan i dag på platser som är avgörande för Sveriges säkerhet och trygghet: kärnkraftverk, sjukhus, hamnar, serverhallar … ja, listan kan göras mycket längre. Vi avlastar polis och militär, så att dessa kan fokusera på andra samhällskritiska uppgifter och att samhällets funktioner upprätthålls även i svåra tider.
Men det är inte bara väktare, ordningsvakter och skyddsvakter som behövs. De flesta medlemmar inom Transportarbetareförbundet är avgörande om samhället ska fungera vid kris och krig. Utan transporter, logistik och andra samhällsbärande yrken skulle funktionerna snabbt bryta samman.
Vi inom bevakningsbranschen måste vara förberedda på både kris och krig, vilket kräver utbildning. När samhällets krav ökar förväntas vi kunna skifta arbetsuppgifter och ta ansvar även i svåra, föränderliga situationer och under pressade förhållanden.
Själv kan jag hantera en pistol, men om jag får ett förstärkningsvapen i mina händer vet jag inte hur det fungerar. Utan rätt utbildning och samordning blir vi en risk i stället för trygghet. Ett fungerande civilt försvar bygger på att kompetensen finns där den behövs och att insatser samordnas på ett klokt sätt.
Att vara en del av totalförsvaret, oavsett yrkesroll, handlar om både ansvar och engagemang. Ja, medborgerlig plikt vill jag hävda, där var och en av oss har en uppgift där den behövs som mest. Samhället är aldrig starkare än sina försvarslinjer, både synliga och osynliga. Tryggheten är helt enkelt en förutsättning för att allting annat ska fungera.
