Välkommen till macken där tiden stått stilla!
Bakom disken. Efter nio år som granne med den Q-märkta Caltexmacken i Mörarp utanför Helsingborg har drömmen gått i uppfyllelse. Från och med nu är det Tobias Bager som äger bensinstationen där tiden har stannat.
– Jag har inte riktigt hunnit smälta det här än, säger Tobias Bager och kliver för första gången som ägare över tröskeln till Caltexmacken i skånska Mörarp.
Sedan 2006 bor han med sin familj på krypavstånd till den. I verkstaden har han länge hyrt in sig och mekat med sina bilar. Men att han en dag skulle ta över denna välbevarade historia har han knappt vågat fantisera om. Förrän nu. I våras blev macken plötsligt till salu och Tobias slog till.
– Jag ska plocka bort så lite som möjligt av det gamla, säger han och ser sig omkring i sin tidskapsel.
Caltexmacken byggdes 1936 och var en fullt fungerande bensinstation ända till slutet av 1970-talet då den förvandlades till cykel- och mopedaffär. I början av 2000-talet lades även den verksamheten ner och resan bakåt i tiden började. Så mycket som möjligt skulle återställas till 1950-talsskick, och nu står vi på ett svartvitrutigt linoleumgolv och tittar på tv-kannor och pipor i askfatet på kontorets skrivbord. Portabel skivspelare, skotskrutiga termosar och campingkök för den bilburne. Radioskåp, oljekannor och röda, bulliga bensinpumpar. Det luktar ingrodd diesel och oljiga trasor. Lite rockabilly i högtalarna och tidsmaskinen är ett faktum.
Här kan vem som helst bli nostalgisk, även en reporter som inte ens var påtänkt för 60 år sedan. Hur är det möjligt?
Jo men det är något visst med just 1950-talet och säkert ingen slump att tiden på macken skulle stanna just då – och inte 20 år tidigare när den byggdes. Det säger Sverker Sörlin som är idéhistoriker och professor i miljöhistoria vid Tekniska högskolan i Stockholm.
– 50-talet i Sverige har status som den bästa tid vi har haft, säger han. Då var allt perfekt. Det rådde en enorm framstegstro, vi rusade ut ur fattigdom och in i ett folkhem som fungerade. Det var på samma gång effektivt, idylliskt och omhändertagande. Det rådde en harmoni som färgat av sig i vårt kollektiva minne. Det är det som är nostalgins paradgren, det vi kallar regressiv utopi. Alltså en utopi som inte ligger i framtiden utan snarare tvärtom. Man söker sig tillbaka.
Nostalgi representerar något ofarligt. En slags form av lössläppt historia där man kan ge sig hän. Det är därför det finns en enorm potential i att producera nostalgi, säger Sverker Sörlin.
– Det är lockande och attraktivt och intressant. Kan man själv bli nostalgisk inför något kan man få andra att tänka och känna samma sak. Det tror jag är en del av hemligheten i det här med retrostilar. Det bygger på känslan av nostalgi.
Själv är Sverker Sörlin, som är född 1956, lite extra svag för just gamla mackar. När han växte upp i lappländska Åsele fungerade stationerna som ungdomsgårdar.
– Ortens ungdomar samlades där för att prata, dricka läsk och äta godis och glass. Det som hände fick man alltid veta på de här mackarna. Och föreståndarna var ganska karismatiska och kunde mycket om bilar.
– Vet du vad mitt drömjobb var när jag var en sex, sju, tio år? Jag kallade det för att vara tankare. Jag ville bli en sån som gick i uniform och fyllde bilarna och gjorde servicen. Men jag blev inte tankare. Jag blev tänkare i stället.
Att Caltexmacken i Mörarp är Q-märkt betyder att utsidan inte får ändras. Insidan får däremot Tobias Bager göra vad han vill med. Men han tänker inte använda sig av den möjligheten. Här ska in en liten blomsteraffär, i övrigt ska han göra sitt bästa för att bevara 1950-talskänslan.
– Jag tänker inte rensa ut, säger han. Det ska vara genuint. Om man vill ha träffar med sina motorklubbar kan man ha det här, då fixar vi korv och dricka och guidningar. Eller om man bara vill komma hit och fotografera miljön.
