Träffsäkert skildrade möten
Novellsamling: Vad skulle vi göra om vi inte var rädda?, Författare: David Ericsson, Förlag: Lindelöws bokförlag, 2015
Från vägen ser man den intensiva trafiken i Ruhrområdet och tusentals industrier. Europas många bakgator är vanliga miljöer för lastbilschaufförer, men knappast de mest förekommande omgivningarna i svensk litteratur.
Det ändrade David Ericsson på med sin lovordade debut Truck Stop. Nu tar han återigen läsarna med in i hytten, på en vindlande resa genom Europa. Novellsamlingen Vad skulle vi göra om vi inte var rädda? är en brokig samling berättelser från kontinenten, och från Sverige.
De senaste åren har arbetarlitteraturen fått ett uppsving med flera initierade arbetsplatsskildrare, som Jenny Wrangborg, Elise Karlsson – och David Ericsson. Han arbetar själv som lastbilschaufför och för oss till evighetslånga köer på autobahn, till nätter i den trånga slafen bak i hytten och rader av timmar med blicken på vägen.
David Ericsson skriver så att även undertecknad – som inte ens har körkort – känner hur den tunga lastbilskroppen kränger i händerna.
Flera av novellerna är korta, de är snarare ögonblicksbilder. Här blandas lastbilschaufförernas tugg med filosofiska funderingar.
Men samtidigt som arbetsskildringarna är högst konkreta är bokens teman allmängiltiga: kringflackandet, mötena, resandet. I skärningspunkten mellan det allmänna och de specifika arbetsplatsproblemen uppstår en förståelse av våra mänskliga villkor.
Bland det finaste med David Ericssons nya novellsamling är hans skildringar av möten. Vad händer till exempel när en EU-byråkrat och en lastbilschaufför tvingas dela hytt, när en isländsk vulkan satt stopp för all flygtrafik? Scenen skulle ha kunnat bli stereotyp. Men David Ericsson undviker klichéerna. Den mänskliga gemenskapen tar sig förbi klasshindren.
Chaufförer, fiskare och hamnarbetare – de befolkar David Ericssons prosa. Men också en äkta emir och en fackföreningsman. Alla dessa människor runt omkring oss som inte allt för ofta släpps in i en bok.
Kvinnorna då? Jo, de finns där. Skildringen är nyanserad i noveller som ”I den vita Stockholmsnatten” där en tjej, kanske från Libanon, vant styr bussen fram i snöstormen om natten.
Men det kommer också tillfällen då jag skruvar på mig. När männen ska gå på bordell, och trots tveksamheten faller i trans över en särskilt vacker ”hora”. Eller när en lastbilschaufför lyssnar på Strindberg i bilen, och funderar på att kvinnohatet nog inte är så mycket könshat som klasshat.
Kanske är det tonsäkert. Men vid sådana tillfällen hade jag gärna stigit in i hytten och argumenterat en stund med föraren.
Tack och lov väjer David Ericsson i alla fall inte för ämnen som trafficking och sexism. I stället kör han raden av noveller rakt in i många samtidsfrågor.
Och han står på de utsattas sida.
