Du har valt att läsa om: Krönika

Lata speditörers paradis

Davids krönika. I en nattbuss på väg från jobbet kom jag i samspråk med föraren om våra respektive yrken. Han menade. – Att köra buss är bättre än att köra lastbil för här går paketen på själva. – Kan så vara, sa jag. Men mina paket är tysta och bråkar aldrig…

Skit i nyårslöften – välj intentioner

Alexandras krönika. Om bara några dagar är det nyårsafton och då hopar sig förväntningarna. Mitt i nyårskvällen står vi och tittar upp mot himlen där raketerna avlöser varandra. Och just där och då ska nyårslöften avges och löften staplas på varandra: sluta röka, träna mer, prioritera sömn, äta enbart vegetariskt mat.

Kortare arbetstid högt på agendan

Ordförandeord. År 2025 närmar sig sitt slut och jul- och nyårshelgerna är nära. Året som gått har varit minst sagt hektiskt. Det har varit en långdragen avtalsrörelse, som för oss i Transport pågått från mars till oktober.

Chefer jag minns

Davids krönika. Vad är en bra chef? Eller snarare, hur är en bra chef? Personer i chefsposition är naturligtvis bara vanliga människor, som dock av någon anledning fått en lite speciell roll i livet.

Vi står där när det gäller

Alexandras krönika. När Sverige nu rustar för ett förstärkt totalförsvar talas det mycket om mat, energi och infrastruktur. Mindre uppmärksamhet får vi väktare, ordningsvakter och skyddsvakter som varje dag bidrar till att samhällets nyckelfunktioner fungerar.

Berättelsen om Willi Betz

Davids krönika. Det har skrivits mycket om tyska Willi Betz, lönedumpningens fader, och hans åkeri i tidiga 2000-talet.

Måste varje glåpord bli ett rättsfall?

Alexandras krönika. Jag har blivit kallad mycket under de många år jag har jobbat som väktare, ordningsvakt och skyddsvakt. ”Fitta”, ”hora”, ”stasivakt”… ja, listan kan göras lång men det har också gjort att jag har … härdats? Blivit avtrubbad? Tål mer än gemene man?

Att marschera i takt eller inte

Davids krönika. Så var den här till slut, vår omtalade kulturkanon. En reporter från TV 4 kom fram till mig där jag satt och fikade på Liljeholmstorget och stack en mikrofon under näsan. ”Vad tycker du om kulturkanon?” undrade hon.

På ny adress

Alexandras krönika. Jag försöker säga hejdå till den gamla lägenheten. Det låter kanske enkelt, men hur lämnar man egentligen platsen där ens liv vecklat ut sig, dag för dag, år efter år?

Nu har det hänt

Davids krönika. I många år har man talat om den, varningsklockorna har ringt men den har ändå aldrig riktigt inträffat – förrän nu. Den totala trafikinfarkten, signerad Tyskland.