”Struktur, tydlighet och rutiner viktiga vid adhd”
Arbetsliv. Alla med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som adhd, add och autism är olika. Därför är generella råd svåra. Men. Struktur, tydlighet och rutiner är viktiga ledord på jobbet för arbetsgivare som månar om sin personal, betonar personalkonsulten Linnéa Sandvik.
Linnéa Sandvik är också föreläsare och legitimerad arbetsterapeut. Hon utbildar chefer om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF, som adhd och autism, däribland asperger) och coachar även enskilda med diagnoser. Det första hon framhåller är att alla är individer.
Ett stöd eller en åtgärd som är bra för en person behöver inte fungera för en annan.
”Se personen framför dig”
– En av de viktigaste sakerna för arbetsgivaren är att fokusera på personen du har framför dig. Utforska tillsammans vad som kan innebära utmaningar och svårigheter på arbetsplatsen, men också vad som fungerar bra och är individens styrkor, säger Linnéa Sandvik.
Betydelsefullt är också att sprida kunskap om NPF inom organisationen, till både chefer och kollegor, förklarar hon
– Frågan behöver synliggöras på våra arbetsplatser och i övriga samhället. Bäst är att odla ett arbetsklimat som är öppet och tillåtande för att människor är olika. Det kan underlätta för att personer med olika diagnoser, och andra också, ska våga öppna sig och berätta.
Det människor med NPF behöver är egentligen detsamma för alla, förklarar Linnéa Sandvik.
– En klient till mig sa: Jag behöver det som alla behöver, fast lite mer. Det handlar om tydlighet i kommunikationen, struktur och rutiner. En del behöver hjälp med att strukturera upp vad man ska göra.
När det gäller arbetsuppgifter rör det sig om vem som ska göra vad och när det ska göras, gärna med en tydlig deadline.
– Att tydliggöra: Så här är rutinerna på den här arbetsplatsen. Vi förväntar oss det här och det här. Annars finns risken att tankarna börjar mala runt i NPF-hjärnor som: Hur var det nu? Ska jag åka dit först och sen dit? Eller tvärtom? Vid otydlighet är risken att personen inte kommer någonstans för att tankarna tar all kraft.
Utmaning ta in instruktioner
Checklistor och körordningar kan vara till hjälp, liksom att arbetsledaren ger tid för följdfrågor, tipsar Linnéa Sandvik. Instruktionerna behöver kanske ges både muntligt, skriftligt och visuellt. Och de kan behöva repeteras även om chefen är tydlig.
– Att ta in instruktioner kan för vissa vara en utmaning eftersom de är splittrade av att samtidigt ta in en massa andra intryck. Både vid adhd och autism är vissa hjärnor väldigt mottagliga och känsliga för stimuli som ljud, ljus och dofter.
På kontor kan man försöka ordna med eget rum för att det ska bli lugnare, föreslår Linnéa Sandvik. Men arbetar man i en lastbilshytt kan buller och ljud, liksom att körordningar ändras, skapa problem.
En kvinnlig lastbilsförare och miljöarbetare med adhd, som Transportarbetaren intervjuat, berättar att hon inrett sin hytt med kärlek, som ett kontor. Var sak har sin plats, hon lägger upp rutten själv och vill helst slippa dela hytt med en kollega.
Hörselkåpor kan vara till hjälp och tystgående fordon som ellastbilar, föreslår Linnéa Sandvik med tillägget att ljudmiljön kan bli otroligt utmattande samtidigt som föraren ska ha koll på trafiken.
”Stänga av en stund”
Återhämtning och pauser från alla intryck är därför centralt.
– Det är bra om den anställda får möjlighet att ”stänga av en stund” då och då. Svårigheten är att det är så individuellt vad som funkar. En person med adhd kan ha hyperfokus om något verkligen intresserar honom eller henne och fortsätta hur länge som helst. Glömma att äta och gå på toa och kan då bli väldigt trött till slut.
Stöd från ledningen kan behövas i form av regelbundna uppföljningar där den anställda stämmer av med chefen: Har det blivit bra eller behöver vi ändra något? Men alla behöver det inte.
Något som åtskilliga med NPF grunnar på är om man ska berätta om sin diagnos eller inte.
– Det är verkligen inte självklart, konstaterar Linnéa Sandvik.
Hon referera till Riksförbundet Attentions (en organisation för personer med NPF) återkommande enkätundersökningar om arbetsmarknaden, där ganska många uppger att de valt att inte berätta.
– De kan vara rädda att inte få jobbet de söker eller att inte bli rättvist bedömda. Men ska ledningen kunna ge stöd och hjälp så behöver de veta. Därför är det bra att det pratas om NPF. Alla har olika styrkor och svagheter och bara för att du har adhd eller autism behöver du inte vara sämre än någon annan. Det gäller att hitta styrkan hos varje person.
Ska man berätta för kollegorna då?
– Det är samma sak där. I grund och botten är det en organisationsfråga och handlar om kulturen på företaget, att man skapar en öppen och tillåtande kultur. Att företaget skaffar sig kunskap och inte fastnar i stereotypa bilder. Möts man i öppenhet för att vi alla är olika, kanske man också vågar berätta om svårigheter man har.
Är inte ”bara”
Linnéa Sandvik ger några exempel:
En person kanske pratar på och avbryter andra. Då kan det vara bra att veta att den risken finns och att det beror på att kollegan är rädd att glömma vad hon eller han ska säga.
En annan kanske frågar samma sak för fjärde gången. Visst ja, jag vet att du har påverkan på minnet kan man tänka då.
– Förståelse är viktigt både bland kollegor och chefer. Finns det så är det lättare för alla att kommunicera vad man behöver.
Saknas kunskap kan personer med diagnoser bli dåligt bemötta, åthutade, ignorerade eller betraktade som lata. Men att ryta: Skärp dig hjälper inte, poängterar Linnéa Sandvik. Eller att säga: Det är väl inget svårt, det är bara att göra! Alternativt: Ställ klockan bara så kommer du i tid!
– Men det är inte ”bara” för personer med NPF som verkligen försöker. Att säga så får dem bara att känna sig ännu mer nedtryckta.
Vanligt att försöka mörka
Riksförbundet Attentions arbetsmarknadsundersökning, som Transportarbetaren skrivit om tidigare, visar också att en hög andel blir sjukskrivna.
Vissa kan uppfatta det som upprepade misslyckanden?
– Så kan det vara. Det är så många delar i det här. Att försöka mörka och maskera är jättevanligt, inte minst bland kvinnor. De vill inte berätta och försöker överkompensera, allt för att diagnosen inte ska märkas utåt. Men det tar oerhört mycket energi.
Och så när något oplanerat händer, typ: Du ska åka dit i stället för dit, blir det kaos. Risken är att personerna ”kraschar” till slut och blir sjukskrivna, beskriver Linnéa Sandvik.
– Individer jag träffar och coachar kan berätta: Jag bränner all energi på jobbet, men sedan när jag kommer hem ska jag räcka till där också. En klient sa: ”Jag vill lyssna på barnen, men jag är overload (överlastad) och orkar inte.” De kan känna skuld och skam för att de inte räcker till, säger hon.
Det är vanligt att människor med adhd drabbas av depression och ångest och det finns också risk för samsjuklighet inom familjen. Så att en mamma, pappa eller partner som ägnar mycket tid åt att stötta ett barn eller en partner med NPF själv blir sjuk.
Kontaktperson kan ge stöd
Linnéa Sandvik påminner återigen om olikheten:
– Vissa personer med NPF blir uttråkade av samma arbetsuppgifter medan andra vill ha det förutsägbart.
En handledare eller kontaktperson på arbetsplatsen kan ge stöd om man vill fråga eller prata om saker som hänt. Ibland kan man göra uppgifter ihop om någon har svårt att komma i gång. Har man autism (som till exempel asperger) kan man ha svårt att tolka signaler, känslor och vad som sägs mellan raderna. Då kan det vara bra att ha någon på arbetsplatsen att gå till.
– Annars kan allt tolkande och misstolkande kräva jättemycket kraft fast någon skada egentligen inte skett, säger Linnéa Sandvik.
