Skatt eller skrot?
Kultur. – Jag tycker de var lite snåla … Antikrundans silverexpert Lars-Yngve Johansson muttrar, vrider och vänder på 50-årspresenten till Transports grundare Charles Lindley, daterad 1915.
Utanför porten till den röda ladan i Norrtälje köar människor med fullpackade bärkassar, skrindor, rullatorer, barnvagnar, skottkärror. Claes Hamne är där från Bergshamra med sin svarta leksaks-Mercedes från tidigt 1960-tal.
Det är augusti och klockan är inte ens åtta. Insläppet till alla värderare kring borden och tv-studion inne i ladan sker först klockan tolv. ”Vilken tur vi har med vädret”, kommenterar någon medan andra fäller upp sina tältstolar och spiller i första koppen från medhavda kaffetermosar.
Annars finns en rullande kiosk framkörd just för dagen med varm korv. Det är som på marknad eller loppis. Spänning hänger i luften. Ska familjen Gierttas kånkande på en vacker kandelaber ge valuta? Några tror att den är värdefull.
Märklin-tåg
Claes Hamne, han med bilen, kommer i samspråk med en 77-årig samlare av Märklin-tåg som slår upp resväskan. Den är full! En annan tågentusiast gestikulerar över originalförpackningarna, fler köare ansluter, studerar och kommenterar.
När Antikrundans värsta dragplåster Knut Knutson närmar sig med kamerateamet i släptåg blir det tyst. Tågsamlaren håller andan, men så:
– Det är för soligt här, utbrister en kameraman.
Knutson och hela följet vänder på klacken och Märklinälskaren faller ihop.
– Alldeles förtvivlad, konstaterar Claes Hamne.
Mysterium
Kögrannarna kastar en blick på Håkan och Solveig Blank från Vätö. Vad är det för underligt de har i skottkärran? Kakmaskin, köttkvarn eller brandspruta, föreslår några. Själva har de ingen aning. Det är Solveigs pappa, Konsumföreståndaren, som sparat den. Dottern ångrar att hon inte frågade medan han fanns kvar. Ser fram mot att äntligen få svar.
Inne i ladan har sminköserna fullt upp. Puder ska på plats i både pannor och urringningar. Programledare Anne Lundberg trycker i sig en macka. Vapenexperten Max Sjöberg grenslar en cykel från 1800-talet och en kameraman dammsuger mattan i den för dagen uppmonterade filmstudion. Det är där antika föremål ska närgranskas och filmas ihop med smånervösa ägare.
50-årspresent
Silverexperten Lars-Yngve Johansson hinner knappt få Transportgrundaren Charles Lindleys silverskrin i sin hand förrän han utbrister:
– Det här är bara nysilver, fast det normala kring 1915 var silver.
En segelbåt stävar med fyllda segel på skrinets lock, gjord i mässing och pressad på plats från undersidan. Det är ett cigarrskrin, får vi veta, tillverkat vid Würtembergbergische Metallwahrenfabrik (WMF) i Tyskland. Företaget var en populär storsäljare av prydnadssaker och allehanda metallföremål kring sekelskiftet. Ofta i jugendstil.
– Fast det började bli omodernt vid den här tiden så de har stramat upp stilen lite.
Skrinet rymmer en annons från Charles Lindleys och Elin Jonssons vigsel inför magistraten den 6 augusti 1900. Kyrkan var väl inte så intressant inom facket, mumlar
Kulturhistoriskt värde
Lars-Yngve Johansson. Han granskar mer av innehållet, foton av Lindley som inkallad i hjälm och uniform, på bilutflykt med blänkande veteranbil 1930 och leende fackboss på Brunnsvik, tio år senare.
Auktionsbolaget Bukowskis annonserade ut ett par kandelabrar i jugendstil från tyska WMF för en tid sedan. Utropspriset var 10 000 kronor. Johansson grunnar.
– Utan historien med gubben hade nog inte skrinet varit värt mer än 200 spänn. Men satt i sitt sammanhang blir det svårare … Jag måste nog säga ett par tusen åtminstone. Självklart har det störst kulturhistoriskt värde.
Lars-Yngve Johansson skrattar till och pekar på graveringen ”Minne till Charles Lindley på femtioårsdagen 14/10 1915”.
– I dag skulle den kosta en förmögenhet att göra, säkert en tusenlapp.
”Ingen kunde svara”
Lika mycket skulle Claes Hamne kunna få ut för sin Merca, tippar leksaksexperten Erik Ingare. En femhundring till om den inte varit så kul att leka med.
Men hur gick det för makarna Blank med sin mystiska pryl i skottkärran?
– De var flera experter som tittade, men ingen kunde svara. De trodde det var något industriellt. Jag kollar vidare med tillverkaren Husqvarna. Vi ger vi inte upp, säger Solveig.
