Flygfraktsarbetaren Magnus Bärnsten tycker att läget börjar ljusna ”även om det finns svårigheter kvar att övervinna”. Efter varierande permitteringsgrad är han tillbaka på 80 procent arbete vid Arlanda.

Krisbransch. Kasten har varit många för flygfraktsarbetaren Magnus Bärnsten. Fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan under ett års pandemi. – Kommer vi att klara det? Vad händer när permitteringsstödet löper ut?

Frågorna hänger fortfarande i luften efter att regeringen och samarbetspartierna har förlängt permitteringsstödet. Igen. Nu till den sista juni.

Magnus Bärnsten verkar ändå rätt lugn där han sitter hemma vid köksbordet i Uppsala. Luttrad efter att ha följt flygets konjunkturer upp och ner sedan han hoppade på ett sommarjobb på Arlanda, direkt efter gymnasiet.

Egentligen hade Magnus tänkt plugga vidare men han trivdes, och blev kvar.

– Det var skönt att jobba och tjäna pengar och vi är ett bra gäng med god sammanhållning.

Klubbordförande

I dag har Magnus hunnit fylla 39 och är klubbordförande på Cargo Center. Ett flygfraktbolag som under coronakrisen gått från som mest 60 procent korttidspermittering till nuvarande 20.

– Det har gått lite successivt, från 40 till 60 procent och så tillbaka till 40 igen. Ledningen har fått hantera situationen och lägga om kursen flera gånger. Fast det har hela tiden funnits en framtidstro, att det ska bli bättre och bättre.

En ny kund före årsskiftet gav också en liten skjuts uppåt, tillägger Magnus.

Han har alltid haft bra chefer, säger han. Tycker att dialogen mellan parterna fungerar, att arbetsledarna lyssnar och att fack och arbetsgivare sällan behöver ”slå varandra i huvudet med paragrafer”.

Formalia är väl inte hans starkaste sida. Men kollegorna i klubbstyrelsen kompletterar varandra, även om mötena varit färre under flygkrisen.

Magnus ser tillbaka på tidigare dippar.

– Vi hade en sväng ner i början av 2000-talet också. Då var jag precis på gränsen att få gå, men blev kvar. Efter det tog jag tjänstledigt, läste engelska och statsvetenskap i Växjö.

Dynamisk arbetsplats

Fack och politik har alltid intresserat Magnus. Han har lätt för engelska och ställde siktet på att bli översättare. Men så föddes sonen Loke och livet på Arlanda rullade på. Dynamisk är hans beskrivning av flygplatsen som surrar av språk och ger möten med olika människor och yrkesgrupper.

Magnus gillar atmosfären, mixen.

– 2009 blev jag uppsagd. Sedan fick jag komma tillbaka och jobba på timme i en månad innan jag blev återanställd. Så det har varit några varv nära gränslinjen. Det är aldrig kul när bra jobbarkompisar sägs upp och försvinner, men en del kommer tillbaka igen.

Vårsolen lyser stark genom rutan. Men vinden biter över Fyrisån med badbrygga ett stenkast bort och äventyrsbadet, där Magnus föredrar att sonen badar. Loke (11 år) har fått närmare till skolan – efter föräldrarnas separation då Magnus flyttade till en ny lägenhet. Hans nya partner bor i Göteborg.

Promenader

Flytten och att komma i ordning har tagit sin tid under pandemiåret 2020. Men förutom böckerna på engelska och den utökade kvalitetstiden med sonen har Magnus ingen ”tidsslukande hobby” att gräva ner sig i. Gym lockar inte

– Allt jag rörde mig före coronan var på jobbet. Jag upptäckte att jag vägde lite för mycket så jag började ta många promenader för att hålla mig i form.

Magnus beskriver sig som ganska rastlös. Att jobba mindre har varit både påfrestande och skönt. Allt blir en vana.

– Har man varit ledig i två veckor och ska jobba igen i två dagar tycker man plötsligt att det är jobbigt. Men nu när vi gått upp till nästan till full tid igen så vänjer man sig vid det också.

Knepigt och rörigt

Under en lynnig virustid har flygarbetarnas arbetsscheman ändrats månad för månad. Knepigt och rörigt för både arbetare och arbetsledare, summerar Magnus.

– Vid 40 procents arbetstid var det lättare att ändra scheman, men nu när vi närmar oss heltid blir det allt svårare.

I praktiken har det lett till mer helgjobb, liksom arbete på storhelger som jul och nyår och intensiva onsdagar.

– Visst är folk vana vid att arbetstiderna ändras, men när det blir så många tvära kast blir det svårt att planera sitt liv. Det väcker missnöje.

Involvera fler

När det jäser brukar klubben skicka ut frågan: Vad kan vi göra för att förbättra situationen? Ofta finns det någon som är bra på att sitta och klura ut bättre lösningar, beskriver Magnus.

– På det sättet involverar och aktiverar vi fler. Det stärker oss som facklig organisation, samtidigt som företaget tjänar på att missnöjet minskar och folk mår bättre.

Fast, här kommer brasklappen. Under coronakrisen har inflytandet över arbetstiderna krympt. Men kan de anställda bara återgå till full tid så ser Magnus mer kontinuerliga scheman och mer delaktighet framför sig, igen.

Under pandemin har arbetet också löpt på genom att kollegorna bytt pass med varandra, inflikar han. En skrivning i kollektivavtalet sätter också stopp för allt för mycket helgarbete.

– Vi får inte jobba fler än två helger av tre.

Permitteringslön

Utan permitteringslön kan Magnus knappt föreställa sig hur det gått för företaget. Ändå har vissa fått gå ner mer i lön än andra.

– Fast det har varit hanterligt och alla är glada över att staten gick in med stöd. Det gav oss betydligt bättre trygghet.

Permitteringar och ändrade scheman har också lett till mer skiftande arbetsuppgifter. Magnus har sin långa erfarenhet och gör gärna ”lite allt möjligt” från lastning och lossning till datorjobb, styrning, planering och eftersökning av gods. Andra är inte lika glada och kan behöva mer tid för att lära in nytt.

– Det behöver ledningen ta hänsyn till, anser Magnus.

Hans upplever att transportarbetarna på den riksomfattande flygavdelningen svetsats samman under krisen, trots att många sagts upp.

Försiktig ljusning

Swedavias statistik tyder på en försiktig ljusning inom flygfrakten. Magnus stalltips är att hela flygbranschen kommer att fortsätta gå upp och ner även i fortsättningen.

– Konjunktur och kronkurs styr både import och export och olika förutsättningar avgör var flygbolag väljer att etablera sig. Fraktflyget är beroende av och kan inte frikopplas från passagerartrafiken. Rent fraktflyg är ganska ovanligt.

Så länge människor vill resa har flyget en framtid, resonerar Magnus.

– Miljön har hamnat betydligt längre fram i folks medvetande, men vi lever i en sammankopplad värld och folk vill se andra platser.

Att fortsätta prispressen på resor blir ohållbart i längden. Många flygbolag gick på knäna redan före pandemin och fler kommer att slås ut, spår han.

Restriktionerna tär

Rent allmänt har alla restriktioner och begränsningar tärt.

– Att inte få träffa farmor, mormor och morfar och fira storhelger ihop är jättetråkigt. Man hör om coronan, läser om coronan, debatterar coronan tills det står en upp i halsen.

Fast allra jobbigast är osäkerheten, slår Magnus Bärnsten fast.

– Att vi inte vet hur det kommer att gå. Om det kommer en våg till? Vi har ett ganska bra godsflöde på jobbet nu, men än är det här inte över.