Jessicas lastbilslåt sprids som en löpeld på Spotify
Stjärna. Ser ni en gitarr susa förbi i en lastbilshytt så är det säkert Jessica Bohlins. Ibland är det pappa som kör. Ibland någon av brorsorna – eller pojkvännen. I somras skrev hon en låt om lastbilslivet till deras ära. Den har spelats sjukt många gånger.
– Det är bra att du sköter dig jänta!
Grannen Lars Olof Hedström hoppar av cykeln i Hamrånge utanför Gävle när han ser Jessica Bohlin med gitarren. Han älskar att höra henne sjunga.
– Du kan väl ta en Thörnqvistare va?
– Kan jag väl, säger Jessica. Vilken vill du höra?
– Dagny!
I somras skrev Jessica låten Nu drar vi på och la ut den på Spotify. På några veckor kom den upp i 40 000 spelningar. Den sista augusti hade den lyssnats på mer än 87 500 gånger.
– Det är helt sjukt, säger Jessica. Jag fattar inte hur det gick till, jag la ju bara ut min lilla låt!
Nu drar vi på handlar om livet som lastbilschaufför och är en hyllning till alla chaffisar. Det är många som inte förstår hur mycket jobb det yrket innebär, säger hon. Det här är hennes sätt att visa sin uppskattning.
Jessica Bohlin vet vad hon sjunger om. Uppvuxen med pappa åkaren har hon fått följa med i hytten lite då och då. Sedan gick brorsorna i pappas spår. Och nu har hon träffat kärleken i en chaffis.
Mamma är också ute och rullar på vägarna. Hon kör mjölkprover kors och tvärs över Norrland. Men att själv jobba bakom ratten har aldrig intresserat Jessica. Fast hon hänger gärna med ut på vägarna. Som passagerare.
– Det känns så bra att åka! Det är så mysigt, jag brukar bara sitta och le och få inspiration.
Jessica är inte först i världen med att göra musik om truckerlivet. Det finns en hel uppsjö av låtar på temat, framför allt engelska sådana. Gemensamt för de flesta är att de målar upp en bild av chaufförsyrket som manligt. Inte bara det, den som verkligen lyssnar på texterna får lära sig att det där med att köra lastbil är ett kall. För män. Att det liksom rinner diesel i blodet redan från födseln, och att livet på vägarna är ett okontrollerbart begär.
Det är i alla fall den analys som tre sociologer gjorde när de lyssnade igenom 1 000 låtar på lastbilstemat, från 1940 och fram till i dag. Bara ett par gånger finns kvinnor med som förare – och då för att något har gått snett. Inledningen på Truck drivin’ woman handlar om lastbilspappan som hade velat ha söner men fick stå ut med döttrar. I en annan låt beskrivs de kvinnliga förarna som ”mammas flickor där det blev fel”.
Männen, säger sociologerna, beskrivs som så ovilliga att ge upp sitt yrke att de hellre dör. Pensionerade lastbilsförare tar hem bilen och parkerar den bredvid huset. Likstela fingrar måste bändas loss. Jo minsann. Kvinnorna däremot har inga större problem att ge upp livet bakom ratten – för att åka hem och gifta sig. Tadaaa.
Och vad spelar det här för roll då? Om någon sjunger om det manliga kallet gör väl inget? Nja, hävdar sociologerna som analyserat sångerna. Om musik hyllar en yrkeskår med ensidigt manliga förtecken så hjälper det till att hålla den könsstereotypa bilden vid liv. Och inte bara det, hävdar de. Det till och med legitimerar en fortsatt manligt dominerad bransch.
En dag i somras när Jessica Bohlin satt i lastbilen på väg norrut ringde producenten Rasmus Gozzi – som bland annat jobbar med Dogge Doggelito. Han hade hört lastbilslåten och tyckte att Jessicas röst var grym. Ville hon tonsätta – och sjunga – en text han hade skrivit? Så växte Galen i dig fram längs E4. Den 20 juni släpptes låten på Spotify. Den har spelats mer än 123 000 gånger.
Nu blir hon igenkänd av alla i bygden. Börjar vänja sig vid journalister. Högaktuell med Rasmus Gozzis låt Vi är Sirius som släpptes i mitten av september. Tillsammans har de snackat lite löst om att komma med i Melodifestivalen.
– Ja, man får ju hoppas att lastbilstraditionen bryts någon gång, säger pappa Leif Bohlin och ser på sin dotter. Hon är helt otrolig. Det här är hemskt roligt!
Fotnot: Artikeln om hur lastbilssånger förstärker bilden av chaufförsyrket som manligt heter ”Gendering truck driving songs: the cultural masculinization of an occupation”. Den publicerades i den vetenskapliga tidskriften Sociological Spectrum i augusti 2013.
