Källa: Transportarbetareförbundet Skyddsombudens årsrapport, sammanställning Gustaf Järsberg 2019.

Transport. Alla säger att de behövs och att deras insatser räddar liv. Men mer än vart fjärde skyddsombud har blivit hindrad i sitt uppdrag och än fler upplever att de inte får den tid de behöver, visar en rapport från Transportarbetareförbundet.

Transport: ”Vet hut arbetsgivare!”

Skyddsombudens årsrapport speglar ett allt hårdare klimat.

– Det är slående att så många hindras i uppdraget och har problem ute på arbetsplatserna, säger Martin Miljeteig, central arbetsmiljöombudsman på Transport.

Tillsammans med Gustaf Järsberg, central arbetsmiljösamordnare hos Transportarbetareförbundet, analyserar Martin Miljeteig årsrapporten. Och i enkätsvaren från skyddsombuden framkommer en bitvis mycket mörk bild. Så många som en tredjedel kan inte rakt av svara nej på frågan om de hindras av arbetsgivaren.

– I en så viktig fråga, som att ingen ska dö eller skadas på grund av arbetet, torde det finnas en samsyn. Men fortfarande har många arbetsgivare svårt att leva upp till lagar och förordningar. Bättring, arbetsgivare! säger Martin Miljeteig.

Problemen finns på alla nivåer. Såväl lokala som regionala skyddsombud och huvudskyddsombud har erfarenhet av att deras uppdrag försvåras eller omöjliggörs på olika vis. Ofta handlar det om organisatoriskt hindrande.

– Det kan vara så att ett skyddsombud med nattarbete gång på gång blir kallad till möten som lagts tidigt på morgonen, efter att ha jobbat natt. Det trots att arbetsgivaren ska anpassa tiderna. Vi ser mer och mer av sådant, säger Gustaf Järsberg, som sammanställt rapporten.

För första gången har ­skyddsombuden lämnat svaren digitalt. Siffrorna är från 2018. Transport har närmare 1 200 skyddsombud. Då det ingår i uppdraget som skyddsombud att svara är svarsfrekvensen i teorin hundraprocentig. Bortfallet beror på att vissa är helt nya som skyddsombud eller inte aktiva av olika anledningar.

– Det är jättemånga som svarat och vi går igenom vartenda svar noga. Det är viktigt för att se hur vi ska kunna stödja arbetet. Vi jobbar nu för att kunna genomföra ett projekt som ska stärka skyddsombuden lokalt, säger Martin Miljeteig.

Både han och Gustaf Järsberg har själva erfarenhet som lokala skyddsombud.

– Det är absolut bästa uppdraget! Det är vår uppfattning att alla är med och räddar liv, och har verklig möjlighet att påverka arbetsmiljön – och vara en enormt bra samarbetspartner för arbetsgivaren!

Båda har dock upplevt att det i praktiken inte alltid fungerat så bra med samarbetet:

– Min chef slutade svara när jag ringde. Han tänkte väl att det var något jobbigt som krävde åtgärd … säger Gustaf Järsberg, som också haft kontakt med många tacksamma arbetsgivare och fått höra att han är ”en HR-resurs som jag inte behöver betala”.

Martin Miljeteig betonar att de bra arbetsgivarna vinnlägger sig om ett gott samarbete med skyddsombuden, förstår värdet av samarbete i sakfrågor.

– Det är också en framgångsfaktor för den svenska modellen, säger Gustaf Järsberg.

I flera fall som Transportarbetaren uppmärksammat under hösten har skyddsombud trakasserats. I ett par aktuella fall är tidssambandet starkt: Direkt efter att skyddsombuden påtalat brister i arbetsmiljön har arbetsgivaren straffat dem på olika vis.

Skyddsombudet Patrick Hörstam, stuveriarbetare i Södertälje hamn, får sparken fredagen den 25 oktober efter åratal av arbetsmiljötvister mellan Transport och det kommunala hamnbolaget.

Motiveringarna till avskedet är svepande, enligt facket. Skyddsombudet, tillika klubbordföranden, pekas bland annat ut som illojal och för att ha uppmanat arbetskamrater att inte skriva upp sig som villiga för övertidsarbete. Transports hamnavdelning har begärt förhandlingar och kommer att kräva att avskedet dras tillbaka.

Skyddsombuden Jimmy Nilsson och Kenneth Fransson krävde säkerhet på bilar med dubbla lastplan och bättre arbetsmiljö. Arbetsgivaren, Tommy Nordberghs åkeri, svarade med omplaceringar, skriftliga varningar, påtvingade hälsokontroller och hot – åtgärder som startade efter att skyddsombuden lagt en så kallad 6:6a-anmälan i augusti. Skyddsombuden ser det som att de straffas för sitt fackliga arbete. I oktober kallade Transport åkeriet till central förhandling.

De centralt arbetsmiljöansvariga hos Transport ser inte dessa fall som unika. Tvärtom att det handlar om ett mörkertal. Hur stort är svårt att säga.

– Men de svåra fallen, allvarlighetsgraden, har ökat på senare år, säger Martin Miljeteig.

Varför har det blivit så?

– Det är många faktorer som spelar in. Konkurrensen i vissa branscher har hårdnat och arbetsmiljön får stå tillbaka.

Attityden har också generellt förändrats till arbetsmiljöarbetets nackdel i globaliseringens tid, enligt Gustaf Järsberg:

– Det finns en påverkan utifrån, ett annat koncept på hur det ska fungera – arbetsgivaren bestämmer. Sedan kan de anställda få komma med synpunkter.

– I Sverige har vi samverkan. Det innebär att arbeta tillsammans, inte att en part gör jobbet och att den andra kan få ha synpunkter.

Liksom den centrala arbetsmiljöombudsmannen är han övertygad om att facket är bäst då det gäller att utse skyddsombud. Både för att kunna ge nödvändigt stöd till dem som utses och organisatoriskt. Dels säkerställs det i demokratiska val, dels är det kopplat till förtroendemannalagen.

Att facket behåller sin lagliga rätt att utse ombuden är centralt i dessa tider, menar Transports centrala arbetsmiljö­ansvariga. De har sett en ökning av så kallade falska skyddsombud, som är ensidigt utsedda av arbetsgivaren  – personer som dyker upp på kurser utan det nödvändiga papper som visar att de är utsedda genom val och därmed har mandat av avdelningen.

– Allt arbetsmiljöarbete bygger på att vi ska samverka och i stort fungerar det. Det sker misstag och det förekommer övertramp, från båda parter. Men på det hela taget går det bra – jag ser inte att den svenska modellen på något vis skulle vara hotad, säger Alf Berglund, arbets­miljöexpert hos Transportföretagen, en av Transports viktigaste motparter.

Har facket för mycket makt i arbetsmiljöfrågor?

– Nja, hm, jag vet inte… Om man talar om det i den meningen att facket ensidigt förfogar över rätten att utse skyddsombud kan det ju bli ett konstigt förhållande – en maktförskjutning – för arbetsgivaren, som vill ha någon för arbetsmiljöuppdraget. Den vanligaste situationen i sådana fall är att ingen av Transports medlemmar vill ta uppdraget.

Om företaget då har andra anställda som är villiga att ta på sig uppdraget innebär det att de blir så kallade falska skyddsombud, påpekar Alf Berglund. Han tycker annars att det mångåriga samarbetet för utbildningen av skyddsombud fungerar väl i Transportbranschens yrkes- och arbetsmiljönämnd (Tya). Transport håller i utbildningarna och kursutvärderingarna från deltagarna är genomgående positiva.

Så många som 40 procent av skydds­ombuden har i Transports enkät svarat att de inte alltid får den tid de behöver av arbetsgivaren för sitt uppdrag.

Hur tidskrävande uppdraget är varierar självklart, både beroende på arbetsplats och omständigheter, som att ett skyddsombud vissa år exempelvis deltar i flera omfattande utredningar av olyckor. Det kan ha påverkat svaren, enligt Gustaf Järsberg: Många skyddsombud upplever att det tar tid från det vanliga arbetet och att det drabbar kollegor. Men tidsbrist är sällan orsaken till att skyddsombud blir hindrade i sitt uppdrag. Vanligast är i stället att de utesluts när skyddsronder eller riskbedömningar görs.

– Och tiden borde inte vara ett problem. Ett skyddsombud ska få den tid som behövs för uppdraget. Det står i arbetsmiljölagen.