En hyllning till sjömännen

I nya boken Sjömän II vill fotografen Stefan F Lindberg fånga essensen av livet ombord på de svenska handelsfartygen. Den är främst en hyllning till sjöfartsyrket, men ställer också frågor om samhället, sjönäringen och priset för vårt välstånd.

Svensk sjöfart har förändrats. I den svenskflaggade handelsflottan, finns det i dag bara drygt 100 fartyg kvar. Fler och fler sjömän kommer från låglöneländer och arbetar under sämre villkor. Likheten med transportbranschen på land är på så vis påtaglig. Samtidigt har yrket blivit säkrare och nya avtal, för de som är anslutna till svenska fackförbund, gör att det blir mer tid hemma hos familjen.

I ”Sjömän II” berättar Stefan F Lindberg om de sjömän som arbetar på svenska fartyg. En hyllning till, och möjligen, den sista omfattande skildringen av ett yrke som kanske inte kommer finnas kvar i Sverige. Transportarbetaren träffar fotografen i hans bostad, med utsikt över Tranebergsund i Stockholm.

– Sjömansyrket och dess situation är en symbol för att många arbetarjobb håller på att försvinna. Jag tycker det är skrämmande att rederiernas och de stora företagens kontor flyttar utomlands och jobben följer med, förklarar han.

Boken inleds och avslutas med några längre texter, där bland annat Lennart Johnsson, erfaren och frekvent frilansskribent för Transportarbetaren, är en av författarna. Bilderna har däremot fått sparsmakade texter. Detaljerade förklaringar hade nämligen varit överflödigt. I Lindbergs foto kan man känna fukten, den råa nattluften eller känna frasigheten i den flagnande färgen på skrovet som inte hunnit målas om. Man kan närma sig storheten i havet som försvinner över jordens krökning och fartygen som slukar tiotusentals kubikmeter gods i sina enorma lastrum. Men det är framför allt människorna som äter, sover och arbetar ombord som är det huvudsakliga motivet.

Stefan F Lindberg utbildade sig på Christer Strömholms fotoskola 1969–72. Han var 20 år när han var färdig och har jobbat som frilans sedan dess. Hans arbete har nästan alltid varit i form av större projekt som blivit utställningar, längre reportage eller böcker. Sedan flera år tillbaka ägnar han sig också åt undervisning i foto och bildjournalistik, både på universitet och på folkhögskola.

– Jag är uppvuxen med en fotografisk skola där det fanns politiskt engagemang. Inte för att jag skulle kalla mig ”politisk” fotograf, men jag har alltid intresserat mig för människor vars situation jag tycker behöver belysas.

Han berättar att det också är något han försöker förmedla till sina elever. Det är viktigt att fördjupa sig i ämnet man arbetar med och att det finnas en bärande berättelse, gärna som andra kan ha nytta av. Enbart det estetiska är sällan tillräckligt intressant. Till exempel så har Stefan F Lindbergs engagemang för sjömännens situation funnits länge.

Som titeln, Sjömän II, antyder så har boken en föregångare. Och mycket riktigt, för 30 år sedan gav Stefan F Lindberg och arbetar- och sjöfartsförfattaren Ove Allansson tillsammans ut boken Sjömän. En bildrik beskrivning av livet ombord för svenskt sjöfolk från 1900-talets början fram till 1980-talet. Boken innehöll många gamla arkivbilder, men också Lindbergs samtida dokumentation.

Arbetet med den nya boken har tagit två år, tjugo resor i olika farvatten och ett hundratal intervjuer med folket ombord. Det har blivit mycket material och urvalsprocessen har också tagit tid.

– Innan jag valde bilder frågade jag sjömännen vad de gillade. De äldre uppskattade mer redovisande bilder medan de yngre gillar stämningsbilder i större utsträckning. Därför har jag försökt att kombinera båda typer när jag valt.

Både fotografen och hans material vitnar om att det har hänt en del på 30 år. Arbetsuppgifterna är på många sätt de samma för personalen, men båtarna är mer öde än förr, eftersom besättningarna blivit mindre. Tiden i hamn har blivit kortare, precis som törnarna. Ny teknik har gjort fartygen effektivare och säkrare och gör det lättare att hålla kontakten med familjen. Den sociala hierarkin mellan befäl och matroser har suddats ut och alkoholpolitiken har förändrats. Båtarna är i stort sätt torra nu för tiden.

En av de största skillnaderna är ändå ”TAP-sjömännen”. TAP-avtalet tecknades 1997 mellan arbetsgivarorganisation och fackförbund och tillåter rederierna att i större utsträckning bemanna fartygen med arbetskraft från låglöneländer.

– Den stora andelen TAP-sjömän har gjort att det kommit in nya kulturer på båtarna, vilket är trevligt i sig. Men det är väldigt många av dem som är ute väldigt länge, ibland upp till nio månader, för att sedan få vara hemma i två. Att vara borta från sin familj under så lång tid är ett högt pris att betala.

Här finns också en av frågorna Stefan F Lindberg funderat över under arbetet. Vad kostar vårt välstånd? Att vi kan köpa varor från alla delar av världen till det låga pris vi gör, beror delvis på att någon har transporterat hit dem för en mycket låg lön.

– Min förhoppning är att boken inte bara ska uppmärksammas av de som redan är intresserade, utan att bilderna med sin estetik ska locka andra att engagera sig. Om yrket belyses så ställs förhoppningsvis frågor om vad sjömansyrket är och varför vi nästan inte har någon sjönäring kvar i Sverige, avslutar Stefan F Lindberg.

Sjömän II ges ut på förlaget Breakwater Publishing och innehåller, förutom bilder, texter av Ove Allansson, Lennart Johnsson och Anders Lindström. Bilderna visas också just nu i en utställning på Arbetets museum i Norrköping.

 

Fotnot. Titta in på www.breakwater.se för mer information om Sjömän II.

 

Jonas Löwenberg

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

I ateljén, med målningen Dirty boots vars titel är hämtad från en Sonic youth-låt. Foto: Lilly Hallberg

Mörk samtid målad i stora drag

Konst. Lika levande yta men mer konkret djup. Björn Eriksson Molins måleri har blivit tydligare som kommentarer till samhällsutvecklingen. Värmlandsavdelningens ordförande ställer ut i Karlstad i november.

Att marschera i takt eller inte

Davids krönika. Så var den här till slut, vår omtalade kulturkanon. En reporter från TV 4 kom fram till mig där jag satt och fikade på Liljeholmstorget och stack en mikrofon under näsan. ”Vad tycker du om kulturkanon?” undrade hon.

Det vi förfasas över ändras genom åren. Men det dyker alltid upp något nytt. Foto: Shutterstock

Moral och panik – så olika saker har orsakat utbrott

Upprörande. Videovåld, häxkonster, dansbaneelände, raggarplåga och sociala medier. Moralpanikens mönster är sig likt, oavsett kultur och tid.

Den stora stadsflytten
Världsunik flytt. Under två dagar, den 19 och 20 augusti, transporterades Kiruna kyrka till sin nya plats på en fem kilometer specialanpassad väg. Foto: Lars Sjölund

Unik flytt, öppet sår

Kiruna. Gruvan är anledningen till den pågående, spektakulära flytten av en stad. Och av de flesta av dess invånare, varav många nu tvingas flytta när marken rämnar.

Fråga facket
Utlandstransporter

Hur fungerar rast och vila vid utlandstransporter?

Transport. Pontus undrar över kör- och vilotider för utlandstransporter. Börje vill veta om han fick rätt ersättning då han jobbade extra i midsomras. Det och fler frågor svarar Transports experter på.

Vägsträckan
De gamla gruvlavarna står ännu kvar och utgör landmärken i Kiruna, mitt emot stadens nya centrum. Foto: Lilly Hallberg

Från kust till fjäll

E10 Luleå–Kiruna. Vacker, vild – och farlig. Landets nordligaste Europaväg lockar folk från fjärran med naturupplevelser. Men är också en viktig transportled, ibland skrämmande smal och olycksdrabbad.

Upphandlad taxitrafik
Färdtjänst och vanlig taxi kör åt olika håll. Foto: Lilly Hallberg

Ett avtal, två yrken?

Servicetrafik. Vanlig taxi och färdtjänst – jobbet skiljer sig mycket åt, förarna går på samma kollektivavtal. För offentligt upphandlad trafik finns särskilda utmaningar. För facket är kontroll grundläggande.

Kultur
Redo för skrämselhicka i tv-soffan? Transportarbetarens John Antonsson tipsar om filmer och tv-serier att titta på när mörkret lagt sig. Foto: Shutterstock

Höstens skräck: Färjor, blues och robotflickvänner

Streamingtips. Halloween står för dörren. De senaste åren har streamingtjänsterna pumpat ut blod och skräck i ett rasande tempo. Här är filmerna och serierna för dig som tycker att verklighetens jävlighet inte riktigt räcker.

Farlig arbetsmiljö
vagga på sopbil Prezero Foto Justina Öster

Arbetsgivaren är skyldig att agera vid riskfylld backning

Miljö. Det finns inga specifika regler när det gäller backning med sopbilar eller andra tunga fordon. Däremot är arbetsgivaren skyldig att bedriva ett systematiskt arbetsmiljöarbete och vidta åtgärder om det finns risker vid backning.

Arkivbild. Sopbil på gata i Stockholm med två sopgubbar och en gående.

”Ingen respekt för backande tunga fordon”

Miljö/Åkeri. Folk har tappat respekten. De bryr sig inte längre om blinkande lampor och pipande ljud när sopbilar och andra tunga fordon backar. Dags för lite upplysning à la SVT:s Anslagstavlan för att förhindra fler olyckor och dödsfall.

Ambulans i Helsingborg. Foto: Shutterstock

Dödsfall på grund av backande sopbil – igen

Miljö. I april i år hände det som inte får hända. Igen. En miljöarbetare som backade med sopbilen råkade köra över en äldre kvinna i Råå, utanför Helsingborg. Hon avled senare.

Fråga facket
Adam undrar över lägstalönen för bilvårdspersonal. Illustration Martin Heap

Vad är lägstalön inom bilvård?

Transport. Adam vill veta vad bilvårdspersonal ska tjäna. Och Fanny vill veta hur länge man ska vara ledig mellan arbetspassen. Det och fler frågor svarar Transports experter på.

Sophämtning
Andreas Stålhandske försöker rycka på axlarna när han hamnar i dispyter med arga bilister som inte kommer fram. ”Jag kan inte komma med helikopter, svarar jag”.

Stressade bilister gör jobbet otryggt

Miljöarbetare. Privatbilister och cyklister som passerar närgånget i hög hastighet är farliga inslag under arbetsdagen för Andreas Stålhandske på Renova i Göteborg. Och det gäller att vara vaksam när man tömmer sopkärlen. Kollegan Thomas Johansson stack sig på en kanyl och fick vänta tre månader innan resultatet från hivtestet kom.