En hyllning till sjömännen
I nya boken Sjömän II vill fotografen Stefan F Lindberg fånga essensen av livet ombord på de svenska handelsfartygen. Den är främst en hyllning till sjöfartsyrket, men ställer också frågor om samhället, sjönäringen och priset för vårt välstånd.
Svensk sjöfart har förändrats. I den svenskflaggade handelsflottan, finns det i dag bara drygt 100 fartyg kvar. Fler och fler sjömän kommer från låglöneländer och arbetar under sämre villkor. Likheten med transportbranschen på land är på så vis påtaglig. Samtidigt har yrket blivit säkrare och nya avtal, för de som är anslutna till svenska fackförbund, gör att det blir mer tid hemma hos familjen.
I ”Sjömän II” berättar Stefan F Lindberg om de sjömän som arbetar på svenska fartyg. En hyllning till, och möjligen, den sista omfattande skildringen av ett yrke som kanske inte kommer finnas kvar i Sverige. Transportarbetaren träffar fotografen i hans bostad, med utsikt över Tranebergsund i Stockholm.
– Sjömansyrket och dess situation är en symbol för att många arbetarjobb håller på att försvinna. Jag tycker det är skrämmande att rederiernas och de stora företagens kontor flyttar utomlands och jobben följer med, förklarar han.
Boken inleds och avslutas med några längre texter, där bland annat Lennart Johnsson, erfaren och frekvent frilansskribent för Transportarbetaren, är en av författarna. Bilderna har däremot fått sparsmakade texter. Detaljerade förklaringar hade nämligen varit överflödigt. I Lindbergs foto kan man känna fukten, den råa nattluften eller känna frasigheten i den flagnande färgen på skrovet som inte hunnit målas om. Man kan närma sig storheten i havet som försvinner över jordens krökning och fartygen som slukar tiotusentals kubikmeter gods i sina enorma lastrum. Men det är framför allt människorna som äter, sover och arbetar ombord som är det huvudsakliga motivet.
Stefan F Lindberg utbildade sig på Christer Strömholms fotoskola 1969–72. Han var 20 år när han var färdig och har jobbat som frilans sedan dess. Hans arbete har nästan alltid varit i form av större projekt som blivit utställningar, längre reportage eller böcker. Sedan flera år tillbaka ägnar han sig också åt undervisning i foto och bildjournalistik, både på universitet och på folkhögskola.
– Jag är uppvuxen med en fotografisk skola där det fanns politiskt engagemang. Inte för att jag skulle kalla mig ”politisk” fotograf, men jag har alltid intresserat mig för människor vars situation jag tycker behöver belysas.
Han berättar att det också är något han försöker förmedla till sina elever. Det är viktigt att fördjupa sig i ämnet man arbetar med och att det finnas en bärande berättelse, gärna som andra kan ha nytta av. Enbart det estetiska är sällan tillräckligt intressant. Till exempel så har Stefan F Lindbergs engagemang för sjömännens situation funnits länge.
Som titeln, Sjömän II, antyder så har boken en föregångare. Och mycket riktigt, för 30 år sedan gav Stefan F Lindberg och arbetar- och sjöfartsförfattaren Ove Allansson tillsammans ut boken Sjömän. En bildrik beskrivning av livet ombord för svenskt sjöfolk från 1900-talets början fram till 1980-talet. Boken innehöll många gamla arkivbilder, men också Lindbergs samtida dokumentation.
Arbetet med den nya boken har tagit två år, tjugo resor i olika farvatten och ett hundratal intervjuer med folket ombord. Det har blivit mycket material och urvalsprocessen har också tagit tid.
– Innan jag valde bilder frågade jag sjömännen vad de gillade. De äldre uppskattade mer redovisande bilder medan de yngre gillar stämningsbilder i större utsträckning. Därför har jag försökt att kombinera båda typer när jag valt.
Både fotografen och hans material vitnar om att det har hänt en del på 30 år. Arbetsuppgifterna är på många sätt de samma för personalen, men båtarna är mer öde än förr, eftersom besättningarna blivit mindre. Tiden i hamn har blivit kortare, precis som törnarna. Ny teknik har gjort fartygen effektivare och säkrare och gör det lättare att hålla kontakten med familjen. Den sociala hierarkin mellan befäl och matroser har suddats ut och alkoholpolitiken har förändrats. Båtarna är i stort sätt torra nu för tiden.
En av de största skillnaderna är ändå ”TAP-sjömännen”. TAP-avtalet tecknades 1997 mellan arbetsgivarorganisation och fackförbund och tillåter rederierna att i större utsträckning bemanna fartygen med arbetskraft från låglöneländer.
– Den stora andelen TAP-sjömän har gjort att det kommit in nya kulturer på båtarna, vilket är trevligt i sig. Men det är väldigt många av dem som är ute väldigt länge, ibland upp till nio månader, för att sedan få vara hemma i två. Att vara borta från sin familj under så lång tid är ett högt pris att betala.
Här finns också en av frågorna Stefan F Lindberg funderat över under arbetet. Vad kostar vårt välstånd? Att vi kan köpa varor från alla delar av världen till det låga pris vi gör, beror delvis på att någon har transporterat hit dem för en mycket låg lön.
– Min förhoppning är att boken inte bara ska uppmärksammas av de som redan är intresserade, utan att bilderna med sin estetik ska locka andra att engagera sig. Om yrket belyses så ställs förhoppningsvis frågor om vad sjömansyrket är och varför vi nästan inte har någon sjönäring kvar i Sverige, avslutar Stefan F Lindberg.
Sjömän II ges ut på förlaget Breakwater Publishing och innehåller, förutom bilder, texter av Ove Allansson, Lennart Johnsson och Anders Lindström. Bilderna visas också just nu i en utställning på Arbetets museum i Norrköping.
Fotnot. Titta in på www.breakwater.se för mer information om Sjömän II.
Jonas Löwenberg
