Arbetsmyra med örnkoll på maten
Tåg. Hon är egentligen inte särskilt intresserad av lok, räls eller slipers. Ändå skulle ångloken och rälsbussarna mellan Anten och Gräfsnäs gå betydligt trögare utan Ylva Bokgren.
Arbetsmyran i den västgötska järnvägsföreningen är desto mer engagerad när det handlar om mat, siffror och gemenskap. Och för ett par månader sedan fick hon kvitto på att hennes insatser är oumbärliga för att bevara kulturen och kunskapen kring den smalspåriga järnvägen.
– Roligt med en duktighetsklapp, säger hon kort om utmärkelsen. Sen gör det inget att man fick 5 000 också, de lär gå till bensinen – jag har tio mil hemifrån Skara till stationen i Anten.
I verkstaden pågår renovering av ett ånglok från 1940-talet. På banan byter runt 30 män ut gamla slipers. Och om några dagar är det kurs för blivande ånglokseldare.
Men det är Ylva Bokgren som vet att det ska vara ett mått kaffe – plus lite mer – till en termos. Hon köper in frukostmaten, lagar lunchen och middagen till alla dem som hellre skruvar på lok och byter syllar. Hon har koll på pengarna, säljer biljetter, köper in souvenirer och är för tillfället IT-ansvarig. Och hon ser till att den banarbetare som inte har så mycket hår sätter på sig kepsen om solen skiner.
– Alla har en betydelse i vår förening och alla är med på sina egna villkor, säger Pierre Enbert i styrelsen. Men utan Ylva fick vi ingen mat – och då skulle det inte fungera.
Som en av få kvinnor i ett järnvägssällskap i Göteborg blev Ylva Bokgren värvad till föreningen som driver Anten-Gräfsnäs järnväg på 1970-talet. Där träffade hon Lars (som numera är ordförande) och på den vägen är det.
– Jag är lite petig när det gäller mat, förklarar Ylva Bokgren. Och när det enda man fick här var fiskpinnar, ketchup och pulvermos började jag laga den själv.
I vår har hon utsetts till Årets arbetsmyra bland alla omkring 15 000 ideella krafter på Sveriges arbetslivsmuseer. De museer som visar hur folk jobbade och levde förr, och som drivs av obetalda eldsjälar. Den egna föreningen nominerade henne och juryn som är knuten till Arbetets museum valde ut henne.
Beskriv dig själv!
– Ojojoj, otålig. Allt ska helst vara gjort i går. Kontrollfreak. Och så är jag faktiskt en arbetsmyra, jag håller på ständigt. Så länge jag är vaken och tills det är klart.
– Sen tycker jag att det är roligt att laga mat, och det är roligt när grytorna töms. Då ser jag själv om det var gott, och jag vet att ungkarlarna gärna kommer när jag lagar mat.
Den här soliga majdagen puttrar morotssoppa med räkost på spisen, lite extra cayennepeppar ska i efter avsmakningen. Vid tolv kör Ylva Bokgren ut soppan, bröd, pålägg, öl, saft och kaffe till stationskuren i Arelid, dit banarbetarna kommer från båda håll. 800 slipers ska bytas under en vecka.
Helena Törnqvist, arbetslivsintendent vid Arbetets museum i Norrköping, har en förklaring till allt det ideella arbete som görs i Anten-Gräfsnäs järnväg och alla andra arbetslivsmuseer:
– Kulturarvet, säger hon. De brinner för sitt intresse och blir tillfredsställda av att vara med och spara något som annars skulle ha gått förlorat. För eldsjälarna är det värt att satsa både sin tid och ibland sina pengar på detta.
