Vem tjänar på att industrin sätter lönerna?
Avtal 2025. Transports Tommy Wreeth tycker att märket missgynnar förbundets medlemmar och ökar klyftorna. Varken LO eller arbetsgivarna håller med.
Så kallad löneglidning uppstår då grupper av arbetstagare får mer pengar än det som avtalats i centrala kollektivavtal. Det kan vara genom lokala fackliga förhandlingar, eller genom att arbetsgivare betalar mer för att locka till sig eller behålla personal.
När Transports ordförande Tommy Wreeth träffar fackets medlemmar är det få som lyckas få ut mer än vad som finns i lönetarifferna. Samtidigt räknar många bankekonomer med en löneglidning på minst 0,3 procent under det närmaste året. Det är därför Transport kräver högre löneökningar än Facken inom industrin.
– Jag tycker inte att industrimärket passar alla branscher. Vi har medlemmar inom lågmarginalbranscher och där blir det mycket svårare att plocka ut mer än märket i lokala avtal. För oss blir tarifflönerna ett tak och för andra yrkesgrupper ett golv, säger han.
”Missgynnas inte”
Arbetsgivarorganisationen Transportföretagens vd Marcus Dahlsten anser inte att de som går på transportavtalet missgynnas av industrins märke.
– Det stämmer inte. Om man tittar på transportavtalet de senaste två åren så har det funnits en löneglidning på mer än 0,4 procent för identiska individer som arbetar kvar på samma arbetsplats, säger han.
Dahlsten tycker inte att löneglidning är ett problem.
– Det handlar om hur bolag i olika marknadssituationer behöver hantera lönesättningen bland annat för att behålla personal. Hur arbetsmarknaden ser ut och var detta sker varierar över tid. Detta händer både i transportsektorn och inom industrin, säger han och fortsätter:
– Jämför man det relativa löneläget mellan industrin och transportsektorn har relationen varit i stort densamma under de senaste tio åren, med någon marginell förändring under olika år. Påstår man att det förekommit en löneglidning inom industrin på 0,3 procent årligen så borde skillnaden mot transportavtalet under den tidsperioden nu ökat med tre procent. Och så ser det inte ut.
Annan åsikt
Tommy Wreeth är av en annan åsikt:
– Oavsett vad vår motpart påstår så kommer de allra flesta av våra medlemsgrupper inte åt bonusar och vinstdelning som många inom industrin gör. Med ett slaviskt följande av ett procentuellt märke kan ju löneskillnaderna mellan olika grupper aldrig utjämnas. Tvärtom ökar klyftorna så länge detta pågår. Det gynnar ingen som vill jämna ut existerande orättvisor lönemässigt.
Löneökningar över märket har den senast uppmätta tidsperioden främst kommit tjänstemännen till del (läs mer i sidoartikeln längst ner).
Marcus Dahlsten tycker inte att industriavtalets legitimitet är hotad av ökade löneskillnader.
– Över tid har löneutvecklingen varit i princip lika. Tar vi de senaste två åren som exempel så har löneutvecklingen till och med varit högre för arbetare än för tjänstemän. Det som riskerar industriavtalet, och reallöneutveckling över tid, är att kräva att vissa grupper ska ha mer än andra grupper, säger han.
Vissa har dragit ifrån
LO:s avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkäläs bild är att vissa tjänstemannagrupper har dragit ifrån.
– Historiskt gäller det när politiken lagt sig i lönebildningen, som satsningarna på lärarlöner och polislöner. Sedan har vissa tjänstemannagrupper sprungit ifrån, främst tack vare gynnsamma marknadsförutsättningar inom it och finans.
– Annars är löneutvecklingstakten ganska jämn mellan arbetare och tjänstemän. Det viktigaste är att vi levererar reallöneökningar kontinuerligt. Och det kommer vi att göra i år och framåt. Min känsla är att stödet för industrinormeringen är starkare nu än på länge, säger Säikkälä.
Vad gäller löneglidning är Veli-Pekka Säikkäläs bild inte att det finns någon större skillnad i löneglidning mellan industrin och exempelvis transportbranschen.
– Vi ser olika utfall olika avtalsperioder och branscher. Det kan förklaras genom att avtalskonstruktionerna ser olika ut och hur många nyanställningar av personer med avtalsenligt lägre lön som gjorts. Det är för enkelt att säga att Transports avtal saknar löneglidning, säger han och vill i stället peka på att det finns andra branscher som tvärtom drabbas av sänkta löner.
– Vad vi kan se är att många kvinnodominerade branscher med snabb personalgenomströmning har negativ löneglidning även om det på individnivå är enligt märket. Märket ska garantera att alla får ordentlig löneutveckling och att inga branscher hamnar efter. Det löser vi lättare om alla är med och hjälper till med lösningar.
”Ökar klyftan!”
Tommy Wreeth har svårt att förstå resonemanget.
– Uttrycket ”gynnsamma marknadsförutsättningar” är alltså ett okej skäl för tjänstemän att sticka i väg lönemässigt enligt LO:s avtalssekreterare, men inte för olika grupper av arbetare? Även om det ökar klyftan mellan tjänstemän och arbetare. Det känns mest som om man försöker skydda ett krackelerande system, säger Transports förbundsordförande.
