Tusen mil på 90 minuter
Dokumentärteater. I en förort i södra Moskva står en blå lastbil med texten Cargo Moscow parkerad. Omkring den har 50 personer samlats. De är här för att färdas i tusen mil – och samtidigt se teater.
Föreställningen heter just Cargo Moscow och handlar om lastbilschaufförer i Ryssland. Publiken kommer att åka från staden Magadan, som ligger så långt öster ut i landet man kan komma, till Moskva. En sträcka på tusen mil.
Cargo Moscow är en dokumentärteater, vilket betyder att pjäsens två skådespelare är riktiga lastbilsförare som spelar sig själva. Också miljöerna är riktiga, de åker till en mack, en biltvätt och en rastplats. Publiken sitter i en specialbyggd lastbil.
Men allt är förstås inte som på riktigt. I verkligheten tar det tre veckor att köra från Magadan till Moskva, medan föreställningen bara är 90 minuter.
De båda chaufförerna heter Andrej Fomin och Roman Romanov. Andrej kör mest i Europa, medan Roman jobbar i Ryssland och dess grannländer.
– Det är första gången vi spelar teater. Vi är riktiga förare och under föreställningen berättar vi för publiken om våra liv och vårt arbete. Vi kör runt på vägar runt Moskva och visar hur det ser ut, förklarar Andrej.
Läktare med filmduk
Publiken släpps in och sätter sig på läktaren. En av väggarna är genomskinlig inifrån så att man kan se ut. Under färden sänks en filmduk ner då och då. På den visas video. Ibland ser vi Andrej och Roman live i förarhytten. Ibland visas landskapet i östra Ryssland.
Roman och Andrej hälsar publiken välkommen och vi åker i väg. De berättar att de har bunkrat med proviant inför resan. Publiken får veta att båda är gifta och har barn. Andrej visar upp ett fotografi med sin familj. Att vara mycket hemifrån är en stor del av en förares liv.
Tyskt projekt
Cargo Moscow är ett tyskt projekt och har gjorts i många städer. Den som skapat det heter Stefan Kaegi. När han liftade i Bulgarien träffade han lastbilschaufförer som berättade som sina liv. Bulgariens statliga transportföretag hade precis privatiserats, vilket lett till en mycket otrygg situation där många förare utnyttjades.
Stefan Kaegi tyckte att ämnet var viktigt och ville göra teater om det. Men att använda skådespelare fungerade inte bra. Han tyckte förarna själva var fantastiska på att berätta sina historier och att de berättade bäst i förarhytten. Så hans teater, Rimini Protokoll, byggde en specialkonstruerad lastbil.
Långa avstånd
Roman och Andrej fortsätter att köra. De munhuggs, lyssnar på radio, mest ryska schlagers, men också hårdrock. Vi kommer fram till den vackra Bajkalsjön i Sibirien och är nu halvvägs.
Publiken får höra om skillnader mellan att jobba i Europa och Ryssland. Den mest uppenbara är avstånden. Ryssland är världens största land. Att åka tusen mil i sträck är inte möjligt i Europa.
– I öster är vägarna mycket dåliga. Man kan åka en hel dag och det finns ingen asfalt, inga kaféer och ingen mobiltäckning, säger Roman.
En annan skillnad är arbetstiden. I Europa är den reglerad.
– I Ryssland bara åker och åker vi. Är du trött sover du, men sedan fortsätter du, berättar Andrej.
Det finns förstås regler kring arbetstid även i Ryssland. De är inte lika stränga som i Europa, men framför allt följs de inte. Bryter man mot dem är böterna låga.
Rastplats i Moskva
Det är kväll och det börjar bli dags att sova. Roman och Andrej åker till en riktig plats i Moskvaområdet där förare stannar och sover. Där står många lastbilar, men få personer syns till. Här kan chaufförerna få vänta i veckor på en ny last.
Sedan fortsätter vi. Filmduken är nu upphissad och utanför ser publiken Moskvatrafiken på de riktiga vägarna. Efter tre veckors färd har Andrej och Roman till slut kommit fram till den ryska huvudstaden.
