Postnord TPL:s nya centrallager har drygt 90 000 kvadratmeter golvyta. Här sköts bland annat soptömning av självstyrande robottruckar.

Lager & terminal. Det handlar om designade flöden, anpassade efter verksamheten, beskrivet teoretiskt. I praktiken rör sig förarlösa truckar över ett gigantiskt lagergolv och tömmer sopkärl eller kör fram stålburar. När Postnord TPL införde lösningen med robotar var den helt ny och fanns ingen annanstans i landet.

Först ska sägas att hos tredjepartsaktören har det inget med klassisk postverksamhet och brevsortering att göra. Här hos Postnord TPL på Malmölandet i Norrköping hanteras i stället en stor del av volymen av varor som ska ut till Bauhaus varuhus i Sverige och Norge.

Och robotarna ska inte ersätta terminalarbetarna.

– Tvärtom, de sköter de arbetsuppgifter ingen egentligen vill göra. Det handlar om ganska tråkiga jobb som tar tid att göra manuellt, som att tömma sopkärlen med plast och wellpapp. I dag är soptömningen en knapptryckning bort, säger Patrik Jansson, chef för logistikenheten.

Förutom att köra sopor levererar robotarna också staplade stålburar till plockarna, som sedan kan påbörja sin runda direkt. Avsikten med den robotiserade hanteringen är både att förbättra ergonomiskt för personalen – burarna är i rätt höjd och arbetet blir mindre tungt, med färre vridmoment, och att påverka fyllnadsgraden i lastbilarna som går ut. Dessutom att minska användningen av emballage, vilket är ett plus för miljön.

– Det handlar om att underlätta för alla, säger Patrik Jansson.

– Men det har varit vissa utmaningar att få till det ska erkännas.

Mindre tillbud

I början när robotarna togs i bruk, för två och ett halvt år sedan, var det en del mindre tillbud. Bland annat ledde en felinställd sensor till att en robot körde in i en palltrave. Men några personskador har det automatiserade flödet inte lett till.

Utsikten över lagrets huvudgolv från entresolplanet, en utskjutande mellanvåning, svindlar. Där nere syns några som kör gaffeltruckar ut från gångarna, i snabb takt jämfört med en robot som långsamt rör sig i sin fil från parkeringen mot platsen där stålburar är staplade.

Trots att många arbetar i de höga gångarna ger arbetsplatsen ett lite öde intryck. Lokalen är stor som fem eller sex ordinära Bauhausvaruhus, en halv kilometer långt och med tolv meter i takhöjd. Med halvplanet, där bland annat mängder av olika julartiklar finns på hyllorna, är det 71 000 kvadratmeter. Och ytterligare 20 000 kvadrat om kallagret, ”ute på gården”, räknas in.

Här jobbar totalt närmare 90 anställda, samt ett antal bemanningsanställda, i treskift.

– I högsäsong är vi 160 personer i huset, förklarar logistikchefen Patrik.

Lång säsong

Högsäsong för Bauhauskedjan infaller från och med april när det är dags för folk att fixa i trädgården och kanske införskaffa nya trädgårdsmöbler. Säsong innebär en jämförelsevis lång period inte minst med tanke på att vi lever i ett avlångt land.

När Transportarbetaren besöker Postnord TPL är förutom Patrik Jansson också produktionschefen Christian Johansson och Johannes Algotsson, ingenjör och logistikutvecklare med. De förklarar teknik och företagets tankar kring automatisering. Med i mötesrummet är också Nina Broman Costa, ombudsman från Linköpingsavdelningen, med ansvar för terminaldelen i transportavtalet.

– När det gäller kravställning på robotar har olika kunder olika behov, det går inte att hitta en lösning som passar alla, säger Johannes Algotsson, som tidigare bland annat jobbat med logistikutveckling för Stadium.

Initialt är frågan vad som ska automatiseras och sedan lösa det så att det blir skräddarsytt för kunden, till exempel då det rör lagerhantering. I sitt arbete som logistikutvecklare tittade Johannes på olika lösningar, talade med ”en massa konsulter och olika typer av folk, som leverantörer”.

– Men framför allt med personalen när det gäller hur vi ska göra. Automatisering skapar också jobb, det kommer alltid finnas behov av arbetare som räcker upp handen för att ta ansvar för robotar. Och jag som ingenjör behöver någon att prata med som hjälp för att det ska fungera, säger han.

Feedback viktig

Målet för företaget är att involvera så många som möjligt i förändringsarbetet och att alla lagerarbetare ska vara med i två eller tre förbättringsprojekt varje år.

– Den feedback vi får där är jätteviktig för oss, säger Johannes Algotsson.

Produktionschefen Christian Johansson lyfter att det gör att förändringarna tar längre tid att genomföra i uppstartsfasen.

– Men sedan fungerar det bättre och riskerar inte att köra i diket efter två år.

I mitten av september pågår övergång från handdator till röststyrd plockning, ”pick by voice”, på lagret.

– Det är först de senaste veckorna vi har arbetat med det i större skala. För många är första intrycket att det är jobbigt, men efter några dagar upplever många det nya som positivt. Det gör ju att du har båda händerna fria, säger Christian Johansson.

Trots att tempot är högt är det trots allt lägre än på lager där varor som kläder och skor hanteras. Det tempot skulle helt enkelt inte fungera för att plocka exempelvis spabad.

”Hålla ett arbetsliv”

Patrik Jansson framhåller att det viktigaste är samspelet. Att kunna ge kunden det senaste och ligga i framkant när det gäller kvalitet och miljömål. Och att skapa den bästa arbetsmiljön, minska tunga lyft och vridmoment i arbetet – och få ned sjukskrivningarna. Vilket ser ut att vara på god väg, ”det ser jättebra ut”, säger Patrik när han talar om sjukskrivningstal och vad som kommer fram i medarbetarsamtal.

– Automatisering kan hjälpa för att hålla ett helt arbetsliv.

Postnord TPL i Norrköping använder sig också av en AI-baserad lösning, men i relativt liten skala. Det rör ett system för att artiklar ska få plockplatser som underlättar vid själva plockningen. Till exempel hålla rätt på även äldre sortiment, så att sådant som gräsklippare och trimrar hamnar ihop oavsett årsmodell.

För den som sällan är inne på lager ger besöket en wow-känsla. Det är så stort, strukturerat och förefaller kliniskt rent. Och lite påminner det om ett jätte-byggvaruhus där sakerna till största del är dolda i emballage. Vitvaror inom ett område, trädgårdsmöbler inom ett annat.

Flera robotar står still, på en särskild parkeringsplats där de också laddas. När de får signal att göra ett jobb styrs de efter reflektorer i taket, navigerad av laser. Robotarna har också koordinater som talar om var de exempelvis ska ställa metallburarna.

Under fordonen sitter sensorappar som känner av om något är i vägen och stannar vid risk för kollision. När de backar slår blåljus på för att göra dem som arbetar i närheten uppmärksamma.

Lite science fiction-aktigt framstår det allt med de förarlösa fordonen som i kurvor tycks tveka, sakta in och tänka. Men det är de som jobbar på golvet som sätter i gång färden genom att ge signal.