Hemfärd på Kungsgatan i Mariestad från tidningsrundan för cykelbudet Jan Fleischmann.

Tidningsbud. "Vi kommer från Jemen, Sverige, Afghanistan, Irland, Gambia och fler länder. Alla arbetar vi för NWT Direkt med att dela ut tidningar och paket i norra Skaraborg." Jan Fleischmann är tidningsbudet som själv dokumenterat sitt och arbetskamraternas nattliga slit.

De flesta använder eldrivna bilar men några av oss cyklar ut med leveranserna. Tre cykelbud använder eldrivna fordon. Själv håller jag kvar vid den vanliga tröga modellen. Ibland är det så tungt att jag måste ställa mig upp på pedalerna.

Mobiltelefonens alarm ljuder när jag äntligen hade somnat. Klockan är 02.19. Jag kravlar mig snabbt upp. Mobilens display visar att det är några minusgrader ute i Mariestad. Det blir fortsatt varma kläder.

Det tar inte många minuter att gå ner till kontoret och hämta ut cykeln. Eftersom det är kraftig vind tar jag med mig flera tidningar i reserv i fall några blåser i väg. Jag brukar klara av att jaga ifatt bortblåsta tidningar, men ibland har de blivit förstörda.

Efter några minuter är jag framme vid uppsamlingsplatsen, ett lägenhetsområde.

När jag är klar med de tre första kvarteren fortsätter jag till nästa område. En vacker ljusbrun katt springer fram när han ser mig. Det är Oskar. Han är tio år och bor hos Marianne.

Jag har arbetat som tidningsbud sedan hösten 2016. De tre första åren var jag vikarie för att i mitten av april få en tillsvidaretjänst när företaget hade blivit uppköpt av NWT-koncernen.

För samma koncern har jag arbetat som fotograf och reporter på Mariestads-Tidningen, från våren 1989 till hösten 2015. Tidningen kallas i dag MT och var tidigare känd som TSL (Tidning för Skaraborgs Län).

Den här dagen har vi totalutdelning av Mariestads-Tidningen, till alla hushåll. De flesta buden har redan kört i väg.

– De vill vara hemma tidigt, säger förmannen Robin Wallingstam.

Han är uppväxt i Stockholm och ser till så att allt fungerar. Robin kallar in vikarier vid sjukdomsfall, pumpar upp cykeldäck och kör ut med tidningar när de saknas.

Gashim Roshar, Kevin Lager och Wessam Shaebani håller på att lasta tidningar. Gashim och Kevin har varsitt bildistrikt. Wessam cyklar. Gashim är från Afghanistan. Wessam kommer från Jemen.

Mitt nuvarande distrikt är vidsträckt med nästan enbart lägenhetsuppgångar. Sedan 14-årsåldern har jag Schlatter i den högra knäleden. Det kallas även hopparknä eller brevbärarknä.

Trots att jag går uppför flera våningar känner jag sällan av värken. Men när den väl sätter in kan det kännas som ett knivstick. Ett värmeskydd lindrar och är även användbart för att dämpa smärtan om jag skulle köra omkull med cykeln. I början hände detta flera gånger. Jag cyklar aldrig utan hjälm.

Sedan något år tillbaka delar vi även ut paket. Efter att cykelbuden blivit bestulna på paketen stoppade företagsledningen leveranserna med cykel. Men i början av mars återupptog vi utdelningen.

Vi har några misstänkta personer som härjar runt tidigt på nätterna. Mina paket försvann från korgarna trots att det var snöyra och rejält kallt ute.

En morgon hjälpte jag en alkoholiserad man att få polistransport hem till sin bostad. Han ville ha hjälp att få tag på en taxi, men då inte taxichauffören ville ta med honom i sin bil ringde jag polisen. Efter fem minuter kom en patrull.

Annars brukar det vara trevligare möten med framför allt morgonpigga harar. Men jag möter ofta även rådjur och har också träffat rävar inne i centrum.

För att få en djupare inblick i hur ett bilbud arbetar följer jag med Viktor Johnson en lördagsmorgon. Vi möts vid halv ett-tiden utanför kontoret. Viktor är 25 år och har arbetat som tidningsbud i fem år. Som de flesta började han som cykelbud.

När han är klar med hushållen i centrala Mariestad återvänder Viktor till uppsamlingsplatsen för att hämta paket, som han kör ut till ett område vid sjukhuset.

En tidig morgon pryddes Mariestads-Tidningens framsida av en pilgrimsfalk som intagit klocktornet i vår domkyrka. Hur kunde jag ha missat detta?

Jag bor nästan granne med kyrkan. När jag kommit hem gick jag till kyrkan och stirrade upp mot tornet. Ingen falk satt där men när jag återvände en timme senare, då med ett stort telezoomobjektiv, fann jag pilgrimsfalken. Han såg ut som en Mini-King-Kong när han satt och spanade ut över bytesdjur som kråkor och kajor. Och kanske hade han även kollat in ett tidningsbud som kämpade på med sitt pass.

Klockan är 06.30 när jag kommer hem. Det första jag gör är att tina händerna, koka en kopp te och kolla in nattens NHL-resultat.