Natten ger näring åt skapandet
Kultur. – Jag tycker om lugnet och stillheten på natten, säger konstnären Kristoffer Nilsson, Transportarbetarens egen serietecknare. I hans skapelse Nattens hjältar har tidningsbudet några drag av upphovsmannen själv.
Vi träffas sent på eftermiddagen i en ljus våning på Söder i Stockholm. Timmarna vi andra kallar eftermiddag är starten på en ny dag för nattmänniskan Kristoffer Nilsson. I många år har han delat ut tidningar i Högalid och avslutat sitt dygn sex dagar i veckan med arbetspasset.
– Jag tycker om detta brödjobb, säger Kristoffer Nilsson.
Han är en erkänt duktig grafiker och illustratör, ändå behöver han ha en inkomst från ett annat jobb. Av kulturarbetare är bildkonstnärer de lägst betalda.
– När jag flyttade till Stockholm för många år sedan började jag som brevbärare. Det var perfekt i kombination med konstnärskapet. Under 1990-talet kunde jag frilansa på heltid som illustratör, men på 2000-talet tog jag jobb igen, den här gången som tidningsbud. Det har jag aldrig ångrat.
Tur är det för fansen av Nattens hjältar och dess huvudperson, det manliga tidningsbudet utan namn.
– Han är en klassisk seriefigur som råkar ut för missöden. Jag lägger in egna funderingar i historierna, men jag har inte ambitionen att förklara sociala sammanhang.
Kristoffer Nilsson tröttnar aldrig på sina egna tidningsrundor. Han ger sig ut nyfiken på vad just denna natt kan bära med sig och han njuter av den mörka natthimlens skiftningar, dess färger och former.
– En natt gick jag förbi ett bråkande par på gatan. Säg till idioten det och det, skrek kvinnan till mig.
I Nattens hjältar återberättade han just den episoden i ett avsnitt, men det självupplevda skruvas till lite grand – allt för att historien ska bli riktigt bra på de sex rutor som han har till förfogande.
– I Nattens hjältar klipper mannen till slut till tidningsbudet och blir kvinnans hjälte.
Under en period delade han ut morgontidningen i en brevlåda där en hund på andra sidan dörren kastade sig på tidningen och slet den från brevinkastet.
– Varför prenumerera om hunden tuggar sönder tidningen var natt, funderar Kristoffer Nilsson, som fick underlag till ännu ett avsnitt.
Under uppväxten hade Kristoffer Nilsson aldrig någon tanke på en framtid som konstnär. Han skulle bli akademiker och började läsa historiska ämnen på universitetet i Lund. I kanten på föreläsningshäftena skissade han gubbar och fick kommentarer om sin skicklighet.
– Jag tog en krokikurs och kände att här hör jag hemma. Senare gick jag på konstskola i Malmö och en grafikutbildning.
Efter flytten till Stockholm illustrerade han mycket i fackförbundspressen. Det fanns gott om jobb på redaktionerna kring Norra Bantorget. Då hade många fackliga tidningar en novell i varje nummer.
– Men de fick inte in särskilt många så jag började författa noveller själv. När jag både skrev och illustrerade fick jag dubbelt betalt.
Nattens hjältar föddes som en chanstagning. Ingen tidning hade beställt den. En kompis tipsade om Transportarbetaren, som nappade direkt.
När 71-åriga Kristoffer Nilsson ser tillbaka på sin gärning är han mycket nöjd med de många illustratörsuppdragen för bokförlag och tidningar. Hans har via dem nått en mycket större publik än vad han kunnat nå på konstutställningar.
– På ett galleri når jag kanske ett par hundra åskådare. Om bara var tionde läsare av Transportarbetaren tittar på serien når varje avsnitt 6 000 personer. Detta är mycket mer värt.
