Genom företaget Tochal taxi i Borås fick iraniern Davood Barmaki arbetstillstånd i Sverige. ”Jag blev utnyttjad och lurad på lön”, säger Barmaki som till slut kontaktade Transport för att få hjälp.

Migrantarbetare. Davood Barmaki flydde undan regimen i Iran och fick jobb på ett taxiföretag i Borås. I flera år fick han bo i en skrubb på kontoret, utan riktig lön och med allmosor från chaufförerna.

– Jag tvingades dessutom låna 100 000 kronor på banken och betala taxiåkaren, när mitt arbetstillstånd skulle förnyas. Droppen kom när han krävde ytterligare 400 000 kronor för att ansöka om permanent uppehållstillstånd, säger Davood, som med hjälp av Transport polisanmält arbetsgivaren för utpressning och människoexploatering.

Vi går längs ett hyreshus i Borås. Vid en källarlokal med stora taxidekaler på fönstren lutar sig Davood Barmaki fram mot den tonade rutan.

– Därinne bodde jag. Dusch fanns inte, jag fick gå till badhuset och tvätta mig.

Han tar täten mot garaget. En taxibil står inne. Han darrar i kroppen och ser sig oroligt omkring.

– Jag har blivit misshandlad tidigare, säger han och skyndar mot porten och dagsljuset.

Det låter först osannolikt när Davood Barmaki berättar sin historia. Vi sitter i ett mötesrum på Transports Boråsavdelning. Intervjun sker via tolk. Efter sex år i Sverige talar Davood fortfarande väldigt lite svenska. Med vid bordet finns också ombudsman Sven Sawatzki.

Davood Barmaki kommer från Teheran. I drygt 20 år jobbade han för myndigheterna. På jordbruksdepartementet. Han beskriver hur han redan 2003 reste till Sverige. Tanken var att stanna, men han övertalades att återvända.

Vid hemkomsten fortsatte han på departementet, men läget var förändrat. Davood hade fått regimens ögon på sig.

Vid en rättegång några år senare dömdes han till fängelse. Han överklagade och flydde till Sverige, innan nästa dom föll. Tio års fängelse.

Vi är nu framme vid 2014.

Under det första Sverigebesöket hade Davood Barmaki hälsat på en vän till familjen, som flyttat till Sverige och drev en bensinstation. Davood hade förmåtts att satsa 100 000 kronor i rörelsen.

I samband med flykten undan fängelsestraffet erbjöd vännen ett arbete, som tack för pengarna. Vännen hade nu sadlat om och drev taxibolag i Göteborg och Borås.

En process startade med Arbetsförmedlingen och Migrationsverket. I november 2014 hade Davood Barmaki fått klartecken. Han skrev på ett anställningsbevis för bolaget, Tochal taxi. Jobbet som fordonsmekaniker var på heltid, 40 timmar. Med en angiven lön på 22 000 kronor.

Fast arbetet och tillvaron i Sverige blev inte som Davood tänkt sig:

– Jag anställdes som bilmekaniker, men gjorde mycket annat också. Som administrativt arbete. Jag gjorde scheman för taxiförarna som jobbade i två olika skift. Det blev inte bara heltid, jag jobbade mycket mer. Periodvis sju dagar i veckan.

Inte heller bostaden blev vad han sett framför sig.

– Jag blev ju inte lovad ett eget hus eller en stor lägenhet, men ett bra liv. De första två månaderna bodde jag i ett kontorsrum, som företaget hade i Göteborg. Sedan kom jag till Borås och fick en säng i ett minimalt rum på taxiföretagets källarkontor. Där blev jag kvar i tre år, innan företaget ordnande fram en liten lägenhet.

Han tittar ner i bordet, fortsätter:

– Efter flykten var det en svår tid för mig, jag kan inte beskriva hur det kändes. Jag skämdes över min situation. En del taxiförare som såg hur jag hade det brukade ge mig mat. Arbetsgivaren sa hela tiden att det bara var tillfälligt, ”att vi ska fixa något bättre”.

Fast det stora problemet var lönen. Davood fick ingen riktig betalning alls, uppger han. Bara lite matpengar.

Davood Barmaki hävdar att företaget är skyldigt honom närmare en miljon kronor för utebliven lön under de fem och ett halvt år han jobbade. Det var bara de sista två åren – sedan han fått lägenheten – som arbetsgivaren gav honom pengar till hyran, 3 500 kronor. Plus 500-700 kronor för mat.

– Inte en enda krona kom in på mitt konto under hela den här tiden. Det var bara kontant. Ändå jobbade jag mer än 100 procent.

– Vad kunde jag göra? Hemma i Iran väntade ett tioårigt fängelsestraff eller avrättning. Hela tiden hotade arbetsgivaren med att jag skulle bli utkastad från Sverige, om jag tjafsade.

Davood Barmaki plockar fram en kopia på en banktransaktion. Den är på 99 500 kronor. Pengarna går från Davood Barmakis konto, till arbetsgivarens. Till ägaren av taxiföretaget.

– Han begärde de pengarna för att söka förlängt arbetstillstånd för mig. Vi gick tillsammans till banken och han intygade att jag hade anställning i företaget. Så banken beviljade lånet. Jag har fortfarande en skuld på 80 000 kronor till banken.

Totalt har Davood Barmaki betalat 250 000 kronor till arbetsgivaren, hävdar han. Inklusive de 100 000 kronorna år 2003. Omkring 50 000 kronor ordnade han fram genom att sälja sin mors smycken.

När arbetsgivaren krävde mer betalning kontaktade Davood till slut Transports Boråsavdelning. Facket började nysta i härvan och i mars skickades en begäran om förhandling till Tochal taxi.

En vecka senare begärde ägaren företaget i konkurs.

I samband med konkursen kom det fram handlingar som reser frågor kring Davood Barmakis arbete och lön.

Bland annat finns ifyllda inkomstdeklarationer för åren Davood jobbat på Tochal taxi. Enligt deklarationerna har han tjänat 160 000 till 180 000 per år. Omkring 2 700 kronor har betalats in i löneskatt varje månad.

Konkursförvaltaren har också skickat över flera lönespecifikationer till facket. De ger ett hemsnickrat intryck och anger Davoods månadslön till 14 760 kronor. Brutto. Långt ifrån de 22 000 kronor som anges i anställningskontraktet.

Det finns också små handskrivna lappar där Davood Barmaki intygar att han fått lön. Kontant. Davood skakar på huvudet:

– Jag försäkrar, jag har aldrig fått den betalning som anges i deklarationerna eller på papperslapparna. Det är bara skatten som betalats in. Jag var ju skriven på företagets adress. Arbetsgivaren öppnade all min post. Jag lurades att skriva under papper, utan att förstå vad det var.

– Det som hänt mig är modernt slaveri. Att berätta det här är farligt för mig. Men jag vill ändå att det kommer fram. Jag vill ha min rätt och jag är tacksam över att ni lyssnar på mig.

Davood Barmaki förklarar att han fått tillbaka hoppet. Han väntar på lönegaranti från staten. Visserligen vägrar konkursförvaltaren att betala de 22 000 kronor som anges i anställningsbeviset, utan bara den lägre summan som framgår av de hemsnickrade lönespecifikationerna – 14 760 kr per månad.

Transportarbetaren har pratat med två chaufförer som kört för Tochal taxi. Båda förklarar att deras intryck är att Davood jobbade heltid på företaget.

– Han fanns alltid där, säger en förare som också intygar att Davood ett flertal gånger berättade att inte fick lön för sitt arbete.

Den andra föraren känner inte till något om utebliven lön:

– Jag kan varken säga ja eller nej, säger han.