Krokig stig till schysta villkor på vägarna
Åkeri. Politiker, lobbyister och en långsam europeisk union. Många hinder ska passeras innan EU fattar beslut om nya regler för Europas lastbilschaufförer. Men nu är de största hindren avklarade.
Runtom i Europa lever chaufförer nomadliv. Ett liv i en lastbilshytt och vid spritkök på vägkanten. Med löner som ibland är en tredjedel av vad en svensk chaufför tjänar. Åkerier i Europas rikare länder ser det som ett hot mot sin existens. I det fattiga, östra Europa, har situationen gett en konkurrensfördel. Där har ordningen försvarats minst lika hårt som den har bekämpats från till exempel Sverige.
Det var i första veckan av april som EU:s folkvalda parlamentariker till slut klubbade igenom nya regler för Europas lastbilschaufförer och åkerier. Vägen dit har varit lång och krokig. Flera omröstningar har hållits. De allra flesta av dem har handlat om att skjuta upp besluten.
Knappt två år tidigare i maj 2017 släppte EU:s kommission de första förslagen om hur transportmarknaden skulle reformeras. Det handlade om tre områden som gemensamt hade namnet mobilitetspaketet.
– Det här känns inte bra, sa Transports utredare Antti Vainio då till Transportarbetaren.
Kommissionen föreslog att ett åkeri som gjort en internationell transport till Sverige skulle få köra fria inrikestransporter i landet i fem dagar. Dessutom skulle den långa veckovilan kunna skjutas upp. Det enda Transport tyckte var halvbra var förslag om utstationering som inte alls var lika långtgående som det parlamentet beslutade om i mars.
Två svenskar
Mitt i den här historien fanns två svenskar som skulle jobba med reglerna kring cabotage (se faktaruta här nedanför).
Den ena. Socialdemokraten Jens Nilsson, valdes till rapportör för cabotagereglerna. Han skulle jobba fram sitt utskotts och därefter parlamentets förslag om hur nya regler för tillfälliga inrikestransporter skulle se ut.
Den andra. Sverigedemokraten Peter Lundgren utsågs till så kallad skuggrapportör av den lilla EU-kritiska gruppen EFDD. Han tappade rollen för drygt ett år sedan då SD bytte grupp i parlamentet.
Jens Nilsson kontaktade Transport, Sveriges Åkeriföretag och det svenska arbetsmarknadsdepartementet och började ta in åsikter och fakta. Alla som ville föra fram sina åsikter fick träffa antingen Nilsson eller hans politiska sekreterare. Till slut fanns två tjocka pärmar med anteckningar om 70–80 representanters positioner.
En plan mejslades fram. Förslag skulle läggas så att det fanns förhandlingsutrymme. Men de skulle samtidigt inte vara så långtgående att ljummet inställda politiker skulle slå bakut.
Jens Nilsson hann aldrig se sitt arbete komma i mål, han gick bort i mars förra året. Rapporten tog hans tyske partikamrat Ismail Ertug över, platsen i utskottet gick till Marita Ulvskog (S), som var en av nyckelpersonerna för att få till nya regler för utstationerade arbetare.
Svenska Transport är en del av ett europeiskt fackligt samarbete som heter ETF, den europeiska transportarbetarefederationen. När kommissionen presenterade sitt förslag 2017 hade ETF följt arbetet under närmare två år och man var beredda på att bjuda till motstånd.
– Vi började lobba i parlamentet. Vi försökte bilda en koalition som gick över partigränserna, och inte bara jobba med socialdemokrater som vi brukar ha ett samarbete med, säger Christina Tilling, politisk sekreterare på ETF.
Till slut presenterades tre rapporter i parlamentet 2018. Arbetet runt cabotagefrågorna var ETF väldigt nöjda med. Fokus lades på att påverka främst reglerna kring kör-och vilotider och till viss del utstationering.
Brett stöd
Påverkansarbetet gav resultat. När parlamentet till slut röstade i april i år fick de förslagen ett brett stöd från KD och M:s grupp EPP samt Centerpartiet och Liberalernas grupp ALDE. Stödet från den liberala gruppen ALDE beskrivs från flera håll som direkt avgörande.
En knapp månad tidigare trodde
Marita Ulvskog, ledamot i transportutskottet, att det kanske var kört.
– Jag har kastats mellan hopp och förtvivlan. Det har funnits en konflikt mellan höger och vänster, men också mellan öst och väst. Jag var orolig när ECR, som bland annat Peter Lundgren sitter i, tillsammans med andra försökte skjuta över avgörandet till nästa mandatperiod. Man röstade fyra gånger för att skjuta upp beslutet. Det är helt sjukt när vi har en arbetsmarknad som ligger så illa till när det gäller grundläggande arbetsvillkor. Vi i S-gruppen lyckades till slut samla majoritet från andra partigrupper för att få till ett beslut, säger Marita Ulvskog.
Peter Lundgren (SD) var lättad när det till slut var klart:
– Majoriteten av ledamöterna inser nog att man inte kan ha en EU-marknad där man konkurrerar om transporter med dumpade löner.
Vilket inflytande har han och hans parti haft då?
– Jag har nog mest påverkat i direkta skuggrapportörsmöten. Då satt jag med mandat från i EFDD. Det är en liten grupp som har svårt att få andra ledamöter att rösta på våra förslag. Men jag har i direkta möten varit aktiv, jag har fört samtal med flera från S-gruppen och lyft frågor. Jag tycker att det är viktigare att få med en bra grej än att mitt namn står på ett förlag. För deras del är det enklare att få med sig en majoritet för förslagen, säger han.
Vad händer nu? Nu ska parlamentet, EU:s kommission och medlemsländerna förhandla fram ett slutgiltigt förslag i en så kallad trialog.
