Krönika. Regnet vräker ner utanför när jag kliver av dagens pass på Circle K Gränna. Turistsäsong och trötta ben. Vindrutetorkarna kämpar mot vattnenmassorna som faller mot bilens framruta. Någonstans efter Hallsbergs kommungräns längs väg 50 bryter solen igenom det regntunga molntäcket och lyser upp det fuktiga augustilandskapet.
Ledare. De kommande tio månaderna blir ovanligt intensiva för Transport. Avtalsrörelsen ska slutföras. Kvar är flyget och problembarnet, taxiförarna.
Krönika. Hon, vännen, hustrun, ville åka bil i Norrland i år igen. Så vi tog tåget – till Östersund och hyrde en bil. Runt hotellet där vi hamnade, i Hoting på Inlandsvägen, verkade allt vara dött. Utom i ett av hyreshusen. Där kryllade det av små barn med alla möjliga hudfärger i fönstren. På bakgården spelade ett gäng killar av olika nationaliteter fotboll.
Debatt. Debatten handlar i dag nästan bara om höghastighetståg, HH-tåg. Och inte för gods utan för personer. Många argument är för, medan motargumenten får mindre utrymme. Att godstrafiken knappt nämns beror kanske på att gods inte går till vallokalen. Störningar i godstrafik ger inte upphov till rubriker, till skillnad från förseningar i persontrafiken.
Ledare. Jag ser dem överallt, hela tiden. Vid min brevlåda när de lägger i reklambladen. På den lokala byggmarknaden i skåpbilar fulla av verktyg och tryckimpregnerad trall som ska bli soldäck i någon villaträdgård. En morgon ser jag tre av dem på höga rangliga stegar vid grannens husgavel. Med målarpytsar. Männen är klädda i gabardinbrallor och vanliga lågskor. Det handlar om människor som av utseendet och språket att döma inte är födda i Sverige. De jobbar på, i det tysta, i en parallell värld.
Krönika. Semester! skrek godsägare Wrangel och hötte med käppen mot drängen Anders, som fått sina kamraters uppdrag att begära en dags semester när skörden var bärgad. Så inleds berättelsen om Anders och hans vedermödor på ett av de skånska godsen i början av 1920-talet.
Krönika. – Ursäkta är den här platsen ledig? Kvinnan i bussen såg upp på mig, suckade och flyttade sin handväska från det sista lediga sätet. Vid varje hållplats fylldes bussen än mer. Jag sneglade på kvinnan som harklade sig och tog upp en tidskrift utan bilder men med tättskrivna rader ur väskan.
Krönika. Våren har varit en intensiv period med avtalsförhandlingar inom i stort sett alla avtalsområden. De har avlöst varandra i en strid ström.
Krönika. Året gick fort! Jag skulle egentligen varit tjänstledig för att skriva fram till september. Men är redan ”back in the saddle” eller, nåja, i förarstolen. Ett halvtidsschema dök upp och boken är så gott som klar så …
Ledare. Måste inte en fackförbundstidning vara lojal med förbundet? Häromdagen fick jag frågan vid fikabordet. Jag har fått den ganska många gånger under årens lopp. Svaret är varken enkelt eller självklart. Tidningen, anser jag, ska i första hand vara lojal med medlemmarna. Och medlemmarna är väl förbundet, kan man förstås invända.