Insändare. Det finns otaliga tekniska system med förmåga att hålla koll på de anställda som övervakar vad de gör eller inte gör under sin arbetstid. I våra branscher använder man sig ofta av kameror, gps och skannrar som registrerar vad de anställda gör.
Många arbetsgivare vill även veta om de anställda har anlag för sjukdomar, en riskkonsumtion av alkohol, spelproblem eller dålig ekonomi.
Det är en trend och företag hänvisar till säkerheten även i branscher där man inte har någon verksamhet som ingår i den kategorin. Säkerhet är ett modeord som man använder för att få mer insyn och kontroll över de anställdas liv.
Den anställde ska ha ett skydd så att hens personuppgifter hanteras på ett korrekt sätt enligt GDPR och känsliga personuppgifter ska ha ett förstärkt skydd.
Här kommer vi till det problematiska, de enskilda kan oftast inte GDPR-lagstiftningen och känner inte till vilka rättigheter de har. De känner inte till Integritetsskyddsmyndigheten (IMY) som myndighet och hur och var de kan göra en anmälan om de anser att deras personuppgifter hanterats på ett felaktigt sätt.
När GDPR-lagstiftningen infördes i Sverige så valde man att se till så att en organisation inte kan företräda den enskilde, vilket organisationer kan göra i många andra länder som valt en annan väg.
Vilken enskild arbetstagare känner till GDPR och är stark nog att anmäla sin egen arbetsgivare som kan få dryga böter om de inte följt lagstiftningen?
Vi blir i bästa fall kallade till mbl-förhandlingar och riskbedömningar när företag ska införa drogtester eller sätta upp kameror etcetera. När vi påtalar att företagen inte följer GDPR (och exempelvis inte kan hänvisa till samtycke från den anställde eftersom hen är i beroendeställning till sin arbetsgivare) eller att de kommer att använda kameror till övervakning utan ett korrekt syfte så kan de strunta i våra åsikter.
IMY har uppenbarligen inte resurser att hantera mängden anmälningar de skulle få in om politikerna verkligen ville att GDPR-lagstiftningen och skyddet för den personliga integriteten ska fungera. Det är ett politiskt beslut att organisationer och därmed de fackliga organisationerna inte kan företräda sina medlemmar när det gäller att göra en anmälan. Företagen kan därmed nästan riskfritt skita i lagstiftningen för det är endast ett fåtal bolag som IMY väljer att granska varje år.
Är det inte bättre att ta bort GDPR-lagstiftningen och sluta låtsas att de anställda har ett skydd för den personliga integriteten? Det fungerar ändå inte på Sveriges arbetsplatser.
