Magnus Albertsson tankar ett flygplan från Luxair.

Flygtankare. En fredag i oktober. Runt 280 flighter går från Arlanda den dagen. De flesta av dem tankas av ett gäng flygtankare som jobbar på firman Stockholm Fuelling Services.

I kontrollrummet alldeles utanför grindarna till airside på Arlanda sitter en flygtankningsförman och en flygtankningsledare och har koll på en lång lista beställningar av tankningar. Ett lätt regn silar över landningsbanorna och det börjar bli ljust ute.

Någon kikar in och i fikarummet sitter några och tar paus. Oavsett när på dygnet du kör förbi den vita byggnaden på Fraktvägen vid Arlanda kommer lamporna i fikarummet att lysa. Det finns alltid en tankare på plats eller ute och kör tankningsbilen. För det finns alltid ett plan som snart behöver nytt jetbränsle.

Klubbordförande

Erik Hjertberg kommer in från morgonens flygtankningsrunda och har frigjort lite tid för att visa Transportarbetaren hur jobbet går till. Han är ordförande för Transportklubben på Stockholm Fuelling Services (SFS) och jobbar som flygtankningsförman. I det jobbet växlar han mellan att vara ute och tanka och att jobba i kontrollrummet och fördela arbetsuppgifter till kollegorna.

– Jag tycker om variationen mellan att vara inne och ute. Vi har det ganska bra här och jag trivs bra med arbetsuppgifterna, det är nog därför jag blivit kvar så länge som jag blivit, säger han.

Flygtankarnas arbetsplats ligger på Fraktvägen. På tomten står en fyra gigantiska bränslecisterner. Kontor, fikarum och uppställningsplatserna ligger alldeles utanför staketen till airside och säkerhetskontrollen.

Säkerhetskontroll

Varje gång en flygtankare ska in på området ska han eller hon passera en säkerhetskontroll.

– I vanliga fall går det fort. Vi har rutiner så att det ska gå snabbt att passera, säger Erik Hjertberg.

Men eftersom Transportarbetaren ska hänga med in på området tar det lite längre tid. Vi får köra en omväg till en annan säkerhetskontroll.

Sedan kör Erik in under terminalen med SFS eldrivna VW. Han ligger bakom en bagagevagn som stannar då en väska ramlat av och strax därpå ser han sin första kollega och tar höger.

Tankningsoperatören har redan kopplat in Kristoffer Höög. Han tankar ett flygplan från Norwegian som inte har den vanliga automatiska funktionen som slår av tankningen då det är fullt. Men han har koll på mätaren. När det är 30 kilo kvar till målvikten börjar han avsluta tankningen.

”Måste ha koll”

– Det är inte bara att trycka på en knapp, man måste ha koll, säger Kristoffer Höög.

När pumpen är avslagen är det dags att koppla ur slangen från munstycket som leder till det stora pipelinesystemet för jetbränsle som har förgreningar under nästan hela flygplatsområdet. Kristoffer Höög förbereder ett kvitto och fäster det i en klädnypa på ett metspö från Biltema och går fram till pilotens fönster och lyfter upp spöet.

Kristoffer Höög går till tankbilen och gör sig redo för att åka tillbaka till personalrummet.

Erik Hjertberg sätter sig på förarsätet i bilen och kör vidare. Han stannar till ett 50-tal meter från ett flygplan från Luxair, där förbereder sig Magnus Albertsson för att tanka. Han gick på sitt skift klockan 5 på morgonen och ska jobba till klockan tre på eftermiddagen.

Anpassar arbetspassen

Skiften är olika långa och flygtankarna lägger till stor del sina egna scheman genom att önska sina arbetspass i ett it-system. På så sätt kan den som vill jobba långa arbetspass göra det, och den som behöver jobba kortare pass kan göra det.

Den här morgonen började det med regn men nu har molnen skingrats och en blå himmel släpper fram höstens solljus. Den mörka asfalten på landningsbanan blir grå och resterna från regnet försvinner fort nu.

– I dag är det svalt och fint. Att det är lite blött är inte något som påverkar oss nämnvärt. Men om det blir kallare finns risken att det fryser och då blir det jobbigare, säger Magnus Albertsson.

Efter att ha kopplat på slangen i marken och i flygplanen tar han upp bränsle i ett testningsrör där det genomskinliga bränslet virvlar runt. Allt ska vara kristallklart, och det är det. Sedan är det dags att börja tanka. Han håller hela tiden handen på en säkerhetsmekanism som kallas död mans grepp. Så länge han håller i den så tankas planet. Men om någonting skulle hända och han tappar greppet avbryts tankningen direkt.

Säsongsanställda

Tillbaka i fikarummet. Janne Nilsson och Kristoffer Höög sitter framför tv:n och tar paus. Janne och Kristoffer är säsongsanställda. De kör sommarhalvåret som flygtankare och vinterhalvåret jobbar de för Swedavia med att hålla flygfältet flygbart.

Janne förklarar hur dagen ser ut.

– Du får ett jobb och åker dit. Tankar så mycket som det står i ordern. Du börjar med att parkera på ett bra sätt som gör att du inte står i vägen för någon. Det gäller alltid att jobba effektivt på en flygplats, fort ska det gå, för flygplanen ska helst vara i luften för det är där de tjänar sina pengar, säger han.

Ett par meter från soffan sitter Lena Friberg, tar sin lunch och ska snart ut och tanka igen. Hon har jobbat som flygtankare sedan under pandemin.

– En kille jag tränade thaiboxning med berättade att det behövdes folk till sommaren, så jag kom hit och hade jobb på några veckor.

Lena tar upp körkortet och visar. Hon har exakt alla behörigheter och fick jobbet.

Stanna till pensionen

– Nu har jag sagt att jag ska jobba här tills jag blir pensionär. För nu orkar jag inte byta jobb mer, säger hon.

Hon blir kvar eftersom hon trivs så bra med dem hon jobbar närmast.

– Jag tycker att det är bra att vi får välja schema själva. Jag gillar att vara ute på rampen och att vara utomhus. Tidigare jobbade jag som kock och då fick jag vara inne hela dagarna.

Även om hon trivs finns det saker som är jobbigare än andra.

– Allt från när man ska köra i mörkret på morgonen och 7 000 lampor blinkar. Tänk. Rött grönt gult. Sedan är det kylan om fingrarna då man ska koppla på och av på vintern. Även om vi har bra kläder så går det inte att ha hur tjocka vantar som helst, så det är den svaga punkten.