I våras öppnade Samuel West ett museum för misslyckade produkter. Det blev succé direkt och i april blir det nyinvigning i Helsingborg. Här provar han en mask som är tänkt att ge bäraren föryngrande elchocker. Vapenfabrikanten Bofors tandkräm blev inte heller någon försäljningsframgång.

Kultur. I Helsingborg har Samuel West gjort succé med ett särskilt museum för misslyckanden. Här finns bland annat fettfria chips som ger diarré och Paolo Macciarinis numera världsberömda luftstrupe. Det är svart humor, med en allvarlig underton.

– De flesta företag och organisationer är fruktansvärt dåliga på att lära av sina misstag, säger Samuel West som vid sidan av museiarbetet är doktor i organisationspsykologi.

Museet invigdes i våras och fick en flygande start. Skavlan hörde talas om idén och bjöd på stående fot in Samuel West till tv-studion.

Över hela världen har medier uppmärksammat Museum of failure. Det tycks alltså finnas ett stort intresse för misstag och misslyckanden?

– Ja! Sager Samuel West. Det är sjukt med all uppmärksamhet, helt sjukt. En förklaring är nog att vi hela tiden bombarderas med framgångssagor. Historier om kändisar och killar som startar företag i källare och är miljardärer efter tre år.

– Det är samma historia som återberättas hela tiden. Samtidigt finns något autentiskt, genuint, i misslyckanden. De gör samhället mänskligare.

Nyinvigning i april

Det är bråda dagar för Samuel West. I höstas öppnade museet en filial. I Los Angeles. I Helsingborg är utställningen lagd i malpåse. Hela verksamheten ska flytta in i Dunkers kulturhus och en nyinvigning är planerad till april.

Stora framgångar alltså, vilket är det största misslyckandet på vägen?

– Haha, det kom redan när jag skulle registrera domännamnet Museum of failure till webben. Jag blev jätteglad när beskedet kom att namnet var ledigt. Men när jag tittade närmare på fakturan insåg jag att jag hade stavat ordet ”museum” fel. Den rättstavade varianten var förstås upptagen. Av någon konstnär i Spanien.

Till intervjun har Samuel tagit med sig ett urval prylar. Som en burk Pringles chips. En produkt som företaget helst vill glömma. I jakten på mindre hälsovådliga, mindre feta chips användes ett kalorifritt fettsubstitut vid tillverkningen.

– Det här var vad hela marknaden drömde om. Ät så mycket chips du vill utan att bli fet! Det fanns bara ett litet problem. De nya chipsen orsakade diarré och produkten förbjöds av myndigheterna.

En personlig favorit, fortsätter han, är Coca-cola-drycken han hittade i Paris:

– Coca-cola hade insett att energidryck och olika kaffevarianter var trendigt och hittade på en egen produkt. Cola light blandades med kaffe. Jag gillade flaskan skarpt. Men det slutade med att jag hällde ut det i vasken. Helt odrickbart.

Tragik

Här finns också vittnesbörd om tragik. Om fiaskon som slutat med storkonkurser och tiotusentals förlorade jobb.

Kodak var världsledande på film och printade bilder. Redan på 1970 hade bolaget tagit fram en digitalkamera. Men Kodak insåg inte vilket genomslag den digitala tekniken skulle få, utan envisades med att satsa på det man alltid tjänat pengar på – analog film och papper. Företaget gick omkull.

Samma öde mötte den svenska kontorssjätten Facit som fnös när de första små digitala räknedosorna kom. Ett par år senare köpte ingen manuella räknemaskiner och skrivmaskiner längre.

Plastcykeln av märket Itera har gjort intryck på honom:

– Den historien gör lite ont. Cykeln är så vacker och produktionen skulle rädda ett litet samhälle i Norrland. Någon marknadsförare sa: ”Den ser ut som en krokodil, men rör sig som en anconda.” Det kan inte sägas bättre. Den är helt omöjlig att cykla på. Cykeln slingrar sig verkligen fram.

Events

På Museum of failure visas inte bara historiska föremål. Samuel West arrangerar också events. På ett fick gästerna prova misslyckade ölsorter och vid ett annat spelade en duktig konsertpianist stora mästares mest misslyckade verk.

– Ölgrejen blev så bra att jag blir tårögd när jag tänker på den. När får vi annars prova öl med bismak av kloak?

Men i grunden har Samuel West ett allvarligt budskap. Företag och organisationer borda uppmuntra till risktagande och nytänkande, något som förstås bäddar även för misslyckanden.

Mycket av hans tid går till att hålla föredrag om hur man skapar ett bättre klimat för innovationer. Alltför många företag, särskilt de framgångsrika som vuxit sig stora, slutar tänka nytt, anser han.

– Se på Apple. När såg du senast något riktigt innovativt komma därifrån? Så är det med oss människor också. När vi blir äldre, blir vi mer konservativa. Vi vill hålla fast i det vi har.

Hur undviker man att stelna?

– En miljondollar-fråga. Men det viktiga är att skapa en kultur där människor får misslyckas, utan att bli bestraffade och uthängda. Man måste också våga prata om misslyckanden, i stället för att tysta ner dem. Hur ska man annars kunna lära av misstagen?