Tidspassningen pressar färdtjänstchaufförerna. Många hinner inte gå på toa i tid.

Arbetsmiljö. Hälften av färdtjänstförarna som svarade på en enkät gjord av Transport i Göteborg uppgav att de någon gång inte hunnit på toa i tid. – Anmärkningsvärt. Det visar att vi måste ta frågan om pauser på allvar.

Så säger regionala skyddsombudet Johan Nyman på Transports avdelning i Göteborg. Den lokala enkäten genomfördes i slutet av förra året. Frågorna skickades ut till 305 chaufförer och 70 av dem svarade. Tre fjärdedelar av dem var män och medelåldern ganska hög. Ungefär hälften var mellan 46 och 60 år, en dryg fjärdedel över 60 och en minoritet under 30 år.

– Det här är ingen vetenskaplig undersökning, men vi bedömer att resultatet speglar åldersstrukturen ganska väl i branschen med en hög andel äldre och få kvinnor.

Ska färdtjänst- och sjukresebranschen kunna rekrytera fler kvinnor och unga för att ersätta dem som går i pension krävs krafttag, menar Johan Nyman.

– Det är svårare för kvinnor att gå ut i en buske och kissa i brist på toalett, så det här är också en jämställdhetsfråga.

Hög stress

Enkätsvaren ger en vink om att förarna upplever stor stress, hög arbetsbelastning och brist på återhämtning. Arbetsmiljölagen och skrivningar i kollektivavtal mellan arbetsgivare och fack skiljer på rast och paus.

På rasten kan du lämna arbetsplatsen och äta lunch, till exempel. Rasten är obetald och du behöver inte vara tillgänglig på telefon eller sms.

Pauser, alltså kortare uppehåll, ska läggas in i arbetstiden. De är mindre reglerade men däremot betalda. Pauser kan användas för toabesök eller fika med kollegorna. Hur många eller långa pauserna ska vara regleras inte i lagen, men arbetsgivaren är skyldig att lägga upp arbetet så att du hinner ta paus, när du behöver. (Antagandet om fem minuters paus per timme är en myt.)

Att döma av enkäten får majoriteten av förarna nu sina raster, även om vissa fortfarande har problem. Frågan om pauser är däremot fortsatt olöst och behöver lyftas, poängterar Johan Nyman.

– Vår enkät visar att över 85 procent arbetar mer än två och en halv timme i sträck utan att få paus under en normal arbetsdag.

Att förarna inte hinner på toa i tid kan tolkas på olika vis, allt från att ställa sig bakom en buske till att verkligen kissa på sig.

– Vi har nåtts av rapporter om att förare gjort i byxan, så det är verkligen allvarligt. Sådana tillbud borde rapporteras, men att det inte sker är förståeligt: Chauffören skäms, fast det är ett systemfel.

Att förarna måste meddela trafikledningen när de lämnar bilen för paus eller rast sätter käppar i hjulet. Liksom viten och böter till åkarna om tiderna inte hålls.

– Tidspassningen pressar chaufförerna. De upplever att de inte kan ta de pauser de behöver och inte lämna bilen när de har passagerare, säger Johan Nyman.

För få pauser

Han refererar till domar och praxis och förordar pauser efter två till två och en halv timmes arbete. Men i enkäten svarar sex chaufförer av tio att de inte får tillräckligt med pauser.

Ytterst handlar frågan om upphandlingarna av sjuk-, färdtjänstresor och skolskjuts, konstaterar han. Göteborgsavdelningen har därför presenterat resultaten av enkäten för kommunledningen. Syftet är att lyfta chaufförernas situation och arbetsvillkor.

– Priset ska inte vara det enda som styr när resorna upphandlas. Beslutsfattarna måste ta hänsyn till att chaufförerna får sina nödvändiga pauser och raster, som andra yrkesgrupper, säger Nyman. Han jämför med industriarbetarnas förmiddagskaffe, lunchrast och eftermiddagsfika.

Men pauser handlar inte bara om att tillgodose sina mest basala behov som att gå på toaletten utan om återhämtning i stort. Det som gör att människor håller över tid, stressar ner, orkar mer och mår bra, betonar han.

– Det handlar om att gå ur bilen, sträcka på benen och få frisk luft. Ta en kopp kaffe och prata med kollegorna. Arbetet är ensidigt, hårt styrt och bundet. Majoriteten av förarna upplever också de får besvär i knän, axlar, rygg och nacke så pauser är verkligen viktigt, säger Johan Nyman.