Krönika

Hur svårt kan det va?

Davids krönika. När jag började min chaufförsbana – för ett bra tag sen – körde jag en lastbil med tipp och kran som hette Volvo Raske. Så rask var den dock inte med sina knappt hundra hästkrafter. Styrservot satt i armmusklerna.

Den hade vakuumbromsar och en lustig elektrisk ”norrlandsväxel” som sa ”brrrrrt – poing!” när den gick i. Fast det gjorde den inte alltid. Med en sådan lastbil var man såklart bara en liten kille bland de ”riktiga” tradarchaufförerna. Några år före min tid med Rasken var dock kungarna på vägarna de som drog trailers med släp, ekipage på upp till 40 meter.

Tydligen har även jag blivit stor nu för sedan ett par år tillbaka kör jag regelbundet ett 32-meters ekipage för Scania. Jag ska inte förneka att det kan vara en mäktig känsla ibland då man, bokstavligt talat, möter sig själv i rondellerna.

Nu ska dock Scanias och såvitt jag förstår också alla andra ”långbilar” i Sverige bort. Dispenserna går ut vid årsskiftet och sedan får vi se om det blir några nya. Miljöpartiet är emot långa fordon. De tror att de tar gods från järnvägen och har inte fått igenom så mycket i regeringen. Kanske blir ett förbud mot långekipagen sossarnas bondeoffer till dem. Så fel det i så fall blir. När de verkliga ”dinosaurierna” rullade på vägarna fanns det godståg överallt. Varenda industri hade ett stickspår och det fanns godsmagasin i varje stad.

Numer är vägarna proppfulla med långtradare som är just så små och korta som ”miljövännerna” alltid förordat. Det är till nittio procent utländska trailerekipage som även tagit över den inhemska linjetrafiken med bil och släp. Allt utan att ett enda paket förts över till järnvägen.

Av lukten att döma körs många av de utländska lastbilarna på rysk bunkerolja. De är inblandade i otaliga olyckor och saknar ofta vinterdäck. En del av chaufförerna hungrar och fryser i utkylda hytter.

Vad vi har är alltså underbetalda chaufförer, ett växande klimathot med skogsbränder och stigande vatten längs kusterna. Samtidigt måste allting runt omkring oss transporteras med lastbil någon sträcka. Det kan man inte ens försöka tänka bort.

Ska man då göra lastbilarna kortare, mindre och lättare? När det visat sig att ett 32-metersekipage ger 30 procent mindre utsläpp än ett 17-meters per kilometer och ton?

Visst, kör så mycket som möjligt på järnväg. Men låt det som måste gå på landsväg få dras av miljövänliga lastbilar med kunniga förare som har schysta villkor. Då blir konkurrensen bil–tåg rättvis. Hur svårt kan det vara att fatta det, regeringen?

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Leif Hallgren:
    3 december, 2017

    Bra sammanfattat,finns inte mycket mer att tillägga tycker jag!

  2. Charlie Ahlholm:
    3 december, 2017

    Så förbannat rätt du har. Har inte kunnat sagt de bättre själv. Så jäkla bra skrivet. Vi har ingen regering som fattar något överhuvudtaget.

  3. Mikael Svensson:
    2 december, 2017

    Bra skrivet David. Mitt i prick

  4. Agne Johansson:
    2 december, 2017

    De är så sant, mycket bra skrivit,Hur ska man kunna frakta gods på järnvägen när vi inte har tillräckligt med spår,tyvärr har den svenska åkeri näringen minskat,De är utländska så kallade åkeriet som inte har samma kostnader som ett svenskt åkeri, den stora boven i detta är regeringen EU och speditionsfirmerna.De är snart valår så man hoppas dom där miljömupparna åker ut.

Lästips:

David Ericsson

Därför tror jag inte på självgående lastbilar

Davids krönika. Alla är på tå: ingenjörer, logistikforskare, trafikplanerare, biltillverkare och allsköns konsulter. För nu är de på gång, de självkörande bilarna och framför allt lastbilarna!

David Ericsson

Chaufförer tveksamma till den nya tekniken

Fokus: Framtiden. Självkörande lastbilar, fungerar det? Skrämmer debatten om förarlösa fordon redan nu bort ungdomar från en bransch med skriande chaufförsbrist? Vi tog med oss frågorna till Scaniaförarna som testkör lastbilar på heltid.

Bilkaravan

Ett statuslyft för yrkeskåren

Fokus: Framtiden. Kommer tusentals chaufförsjobb försvinna när lastbilarna blir självkörande? – Nej, säger Volvo som befarar att själva debatten skrämmer bort unga. – Nej, säger Scania som tvärtom ser en statushöjning för chaufförerna när den nya tekniken slår igenom.

Om sopor – och en och annan sopa

Debatt. Det gamla ordspråket ” Den som tiger han samtycker” ligger som ett skitigt täcke över många offentliga verksamheter, som i sin iver att anpassa sig släpper tyglarna och säljer bort samhällsviktig service och omsorg till internationella marknadskrafter vars mål är att tjäna så mycket slantar som möjligt till sina ägare.

Jag vill ge en ros till …

Agneta Larsson på Transports a-kassa, för trevligt och varmt bemötande när jag kontaktade a-kassan för första gången!

Välkomna till oss så tar vi ansvar tillsammans!

Ordförandeord. Kamrater, ni har förmodligen hört talas om problemen i Göteborgs hamn och att dessa också är huvudanledningen till att regeringen påbörjat en utredning av konflikträtten. En del av er såg kanske också Uppdrag Granskning som handlade om detta.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Därför tror jag inte på självgående lastbilar

Krönika. Alla är på tå: ingenjörer, logistikforskare, trafikplanerare, biltillverkare och allsköns konsulter. För nu är de på gång, de självkörande bilarna och framför allt lastbilarna!

Metoo i retur

Krönika. För oss som varit med ett tag är inte Metoo-upproret någon nyhet. Den stora kvinnokampen startade i slutet av sextiotalet och var som starkast på sjuttiotalet då varje del av samhället deltog.

Hur svårt kan det va?

Krönika. När jag började min chaufförsbana – för ett bra tag sen – körde jag en lastbil med tipp och kran som hette Volvo Raske. Så rask var den dock inte med sina knappt hundra hästkrafter. Styrservot satt i armmusklerna.

Landsvägens Nobelpris

Krönika. Vägen till Klockrike och Kärlek i Europa är boktitlar som är så vackra att bara de gör att man vill läsa böckerna. Den första är av Harry Martinsson, en gång nobelpristagare, och handlar om luffaren Bolle och hans liv efter vägarna vid förrförra sekelskiftet.

Lösa förbindelser

Krönika. Trots att jag är bemanningsanställd trivs jag rätt bra med mitt jobb. Visserligen kan den arbetsgivare jag varit inlejd hos i närmare sex år ge mig sparken på dagen. Men bemanningsjobbet är lite spännande, lite gambling – man vet aldrig var man hamnar.

Vem är fackpamp?

Ledare. I januari tog tv-programmet Uppdrag granskning upp konflikten i Göteborgs hamn, som primärt utkämpas mellan containerjätten APM Terminals och Hamnarbetarförbundet. Men även Transport har en nyckelroll i tvisten.

Ge medlemmarna betald utbildning om avtalet

Insändare. Jag önskar att facket skulle börja anordna regelbundna, återkommande fortbildningskurser i transportavtalet (löner, arbetstid, kör och vilotid osv) på betald arbetstid.

Metoo mobilskärm

Gärna tuff jargong, men ge fan i sexism och rasism

Debatt. Alltså. På tal om #metoo och #banaväg (som jag i skrivande stund inte vet vart det landar) och alla andra fantastiska hashtags och upprop mot sexuella trakasserier och övergrepp: Hör jag någon mer yppa orden ”äsch, jag tar det inte på allvar” eller ”jag kan stå upp för mig själv” – då kommer jag kräkas. Kaskadkräkas.

Orättvist att lägga över ansvaret på arbetarna

Ordförandeord. Det är sista ”ordföranden har ordet” för året och vi har en händelserik höst bakom oss. Vi har åstadkommit mycket tillsammans och jag är enormt stolt över det här förbundet och våra medlemmar. Det märks att vi är ett kampförbund!

Det som aldrig kom fram i AD

Ledare. I december stod närmare 50 sopgubbar inför skranket i Arbetsdomstolen. De krävs på ett rekordstort skadestånd, 5 000 kronor per person, efter sommarens uppmärksammade konflikt.

”Lägg den fackliga splittringen bakom er”

Debatt. Den 10 december öppnar världens största automatiserade hamnanläggning, Yangshangs djuphavshamn i Shanghai. Förarlösa kranar och automatiska godsflöden innebär inte att personalbehovet blir noll.

Nu räcker det!

Debatt. Tvister mellan kvinnliga kollegor ska lösas med oljebrottning, manliga kollegor diskuterar storleken på sina kvinnliga kollegors bröst, fulla manliga kollegor tar sina kvinnliga kollegor på brösten, skämt om att slå sin partner och att kvinnor hör hemma under frukostbordet där de ska suga av mannen.

Det här är inte bara kvinnornas strid

Ordförandeord. Inom facket är det nästan tjänstefel att säga att man är nöjd med ett avtal. Men när det gäller det taxiavtal vi nu har skrivit under är jag faktiskt både stolt och nöjd.