Rasta Tönnebro i Hälsingland.

Enkät. Är du stressad? Hinner du ta paus och kissa? Blir du insläppt under pandemin? Transportarbetaren knackade på hytten hos några lastbilschaufförer som parkerat vid Tönnebro rastplats i Hälsingland.

Kristian Nilsson har kört lastbil sedan 1988. Ett år körde han på utlandet, lite överallt i Europa. Snacket går om chaufförer som blir portade på vissa ställen i coronatid, säger han.

– Men hos de mindre grossister som vi kör till är det inga problem att få låna toa. Det är värre för dem som ska till stora terminaler som Jula eller El-Giganten.

Håller du dig när du är stressad?

– Näe, det kan jag inte säga. Nöden har ingen lag. Blir jag piss- eller skitnödig går jag ut i skogen i värsta fall. Fast det är brist på rastplatser och har blivit svårare och svårare att hitta en nattparkering i Mellan- och Sydsverige.

Jämför man med Tyskland är det fruktansvärt dåligt, anser Kristian Nilsson.

– Vid 17 brukar det vara fullt. Kommer man vid 20, 21 så är det kört. Det är lättare norrut.

I Norrland är körningarna också mindre stressiga. Kristian Nilsson trivs bäst där, men kör över hela Sverige. Till mat- och pizzagrossister, bland annat. Nu har han potatis i lasten och ska vidare till Arboga.

– Jag satsar på Rusta till kvällen, där finns toalett och dusch. Som chaufförer har vi våra ställen vi försöker komma till.

Fjärrbilsföraren Johan Svensson från Jönköping är ofta stressad och håller sig när han kör.

– Det beror så klart på körningen och om man har mycket att göra eller inte. Men många fjärrbilschaufförer stressar och kör bara på. Vi behöver fler rastplatser. Och större! Det känns som om man inte får köra lastbil i Sverige, att de gör allt för att vi inte ska existera.

– Sen kommer de utländska chaufförerna hit också, ockuperar platserna och grisar ner. Se här omkring på allt skräp och bröte. De gör sitt längs vägkanten.

Svenska chaufförer då, uträttar de aldrig sina behov vid vägkanten om det blir bråttom?

– Nej, de går ut i skogen och gömmer sig, som normalt folk. De utländska förarna har inte samma miljötänk.

Brukar du hålla dig så att du får ont i magen?

– Inte nu längre. Jag har fått jätteproblem med magen och urinblåsan men… okej det händer.

Johan Svensson anser att tidspressen förvandlar en del förare till stressade ”zombies, mer eller mindre”.

– De har sönder grejer och sover inte redigt på natten.

Ändå älskar han att ligga ute på vägen, men funderar på att trappa ner för att gifta sig och kunna skaffa barn. Sambon kör också lastbil så hon vet exakt vad det handlar om. Det är en livsstil, att bo i bilen, säger Johan Svensson.

Per Karlsson har sin hemadress i Hallsberg. Han kör livsmedel och allt möjligt norröver och har själv inte upplevt så mycket toaproblem.

– Fast när jag skulle köra in på ett fabriksområde på ett ställe frågade de i vakten om jag behövde gå på dass innan. Det fanns en för chaufförer, inne på området var det stängt.

Stressad? Nej, det är Per Karlsson inte när han kör.

– Jag hinner allt gå på toaletten när jag behöver. Det blir sällan i skogen, men med fullstort ekipage kan man ju inte stanna överallt.

Rastplatserna borde skyltas upp bättre, tycker han. I god tid före avfarterna.

Som liten hängde Per Karlsson med sin pappa i hytten. Nu är han 63 och tänker fortsätta köra några år till. Toaletterna har blivit färre på rastplatserna, beskriver han.

– En del är stängda stup i ett och på vissa ställen har de tagits bort.

Niklas Evertsson hör hemma i Docksta i Kramfors kommun. Han stressar inte så mycket och tycker att han kan planera sina toalettbestyr ganska bra.

– Det är väl inte så bra att hålla sig. Däremot är det svårt att hitta någonstans att stå för natten. Här behövs skärpning, fler och bättre rastplatser! Ska man få plats måste man vara ute i god tid, börja leta kring 18. Vid 19 är det fullt.

– I Örebro har de gjort en jävligt bra rastplats. Den är stor och fin. Hittar man inget får man leta på bakgator, fast det är lite osäkert. Man vet inte om man kan få p-böter och så blir man ju utan både toa och dusch, säger Niklas Evertsson.

Gatlyktorna kastar ett blekt sken över Tönnebros välfyllda rastplats och himlen djupnar i blått. //Lastbilsföraren och

Umebon Daniel, som inte vill säga sitt efternamn, kommer gående med hunden Brasse i koppel.

– Egentligen blir vi ju utfrysta nu när folk är rädda att bli sjuka. Det är mycket att man stannar kvar i lastbilen hos kunderna. Vi är inte välkomna som förr.

Ibland tvingas även Daniel ta till skogen.

– Men för mig har det varit ett problem sen jag började köra att det är skit överallt kring rastställena. Det går inte att släppa ut hunden var som helst heller. Han kan ju dra in det i hytten.

– En del grisar ner på toa också, anmärker Daniel och går vidare.