Från kust till fjäll
E10 Luleå–Kiruna. Vacker, vild – och farlig. Landets nordligaste Europaväg lockar folk från fjärran med naturupplevelser. Men är också en viktig transportled, ibland skrämmande smal och olycksdrabbad.
Även en mulen höstdag är utsikten från rastplatsen vid Vippabackens servering, Överkalix kommun, slående. Älvstrandens sandbankar, det öppna landskapet på andra sidan vattnet. Det har regnat i flera dagar, vägen är spårig med mycket vatten som inte hunnit rinna av.
– Ja, det kan vara svårt väder att köra i, säger lastbilschauffören Christer Larsson.
Fast han kanske på ett vänligt vis mest syftar på att det är svårt för andra, mindre vana vid vägarna här. Christer bor själv i trakten, har kört lokalt sedan 1992 och varit med i facket lika länge. Men i somras startade han också egen åkeriverksamhet.
Christer Larsson har parkerat bilen, med grus i lasten, och varit inne i värmen i den stora byggnaden. Den rymmer trevlig och rustik servering, kiosk (god ostmacka!), souvenirförsäljning och en lite solblekt, uppstoppad björn.
”Bad plus fiske”
Intill parkeringsplatsen ligger en rad mindre stugor, en skylt lockar med ”Bad plus fiske”. Fast åtminstone badsäsongen verkar avlägsen, björkarna är redan gula och det är under tio plusgrader så här i mitten av september. Några tyska turister fotograferar entusiastiskt den ”exotiska” miljön och slänten ned mot älven, en gång galgbacke. Vägkrogen har fått sitt namn efter den sista som ska ha avrättats på platsen: Johan Johansson Vippa, dömd för mord år 1821.
Redan på 1890-talet fanns en väg mellan Överkalix och Gällivare. Dagens väg följer den gamla vägen nästan helt, långa sträckor kantas den av skog på båda sidor. Men inte den täta, mörka skog som är vanlig söderöver. Här märks ändå att det bär norrut, mot fjällen.
För närvarande pågår flera stora projekt för att förbättra och förstärka vägen. För att öka trafiksäkerheten och för att möjliggöra också tyngre transporter av malm från gruvorna. Flera mycket svåra olyckor har skett under senare år och E10:an har kallats dödens väg.
Enligt Trafikverket är det dock svårt att säga att vägen är mer olycksdrabbad än andra vägar med samma egenskaper.
En vit ren
Bakom en tankbil, som kört tryggt och i rätt hastighet genom stora delar av Kalix kommun: Något verkar hända, fordonet saktar ned, kör över i mötande körfält och kryper. Det visar sig vara en ren på vägen. Ett stort, vitt djur står helt stilla. På båda sidor av vägen är andra renar i flock, alla med den vanliga gråbruna pälsfärgen. (Nej, gjorde inte ens ett försök att få fram mobilen för att fotografera.)
Vita djur har i många kulturer ett starkt symbolvärde, står för allt från fred till krigssegrar och kunglig makt. I viss samisk tradition symboliserar den vita renen lycka.
I år har ett nytt projekt dragit i gång för en bättre samexistens mellan transporter och den samiska renskötseln. Vägar och järnvägar skär genom betesområden i stora delar av Sveriges nordliga landskap. Men infrastrukturen är i dag främst anpassad efter forskning som rör vilda djur, som älg. Projektets syfte är just att öka kunskapen om renarnas beteenden för bättre trafiklösningar framöver. I arbetet deltar forskare från Sveriges lantbruksuniversitet i samarbete med Trafikverket.
Polcirkeln
Värdshuset Polcirkeln ligger i Lansjärv mellan Överkalix och Gällivare. Här fotograferar ett par holländska turister den stora skylten som visar var latitudlinjen skär landet.
Niklas Lundgren har parkerat tankbilen för lunch i hytten.
– Det kan vara svårt att hitta någonstans att stå under sommaren med alla turister som trafikerar sträckan. Höst, vinter och vår är det lättare, säger han.
Den här dagen är Niklas på väg upp till Jokkmokk. Han kör för Kaj Johanssons åkeri och kunden Skoogs bränsle, och utgår från sin hemort Piteå. Där är de sex chaufförer som bemannar tre tankbilar.
– Det går bra, är inte samma tidspress som att köra gods även om det ju ska gå så skyndsamt som möjligt. Men nu fungerar det så att jag kan ringa till exempel till en lantbrukare som beställt diesel och säga att jag kommer då eller då.
Tips på matställe längs vägen? Nja, Niklas har med sig låda men tipsar ändå om Rosforsgrillen i Antnäs, nära E4:an mellan Piteå och Luleå, ”de har fruktansvärt bra mat”.
– Nilles vid Överkalix är också ett ställe jag varmt rekommenderar.
Bågbron över Kalixälven
Över floden, in i Kiruna kommun från Gällivare. Den lilla byn Lappeasuando delas mellan kommunerna, på båda sidor av Kalixälven. På den gamla bågbron, som inte längre används, står två tyska turister, Philipp och Angelika Klock och fotograferar. De har hyrt en husbil i Stockholm och kört norrut, planerar att åka över till Norge.
– Det har varit en dröm länge, sedan vi var unga, nu har vi möjlighet, säger hon.
I somras upptäckte de friheten husbilen gav. Då var de i Spanien. Hittills har det varit bra också på väg norrut, allt. De talar om det fascinerande nordliga landskapet, vidderna och känslan av fritt land.
– Men att potthålen är så djupa var en chock, säger Philipp.
Det är de verkligen. Mellan Gällivare och Kiruna är det grus på sträckor som byggs om för 2+1-väg. Halvvägs signalerar en oansenlig skylt att här passeras odlingsgränsen. Sedan stiger vägen, myrarna brer ut sig, träden blir krumma och lägre. Och fjällen syns som fond, bakom landskapet som också fått sin prägel av malmbrytningen. Gruvberg och lavar.
Ytterligare 6000 måste flytta
Knappt en månad tidigare har Kiruna kyrka flyttats till sin nya plats, ett storslaget projekt, som kunde ses som avslutning på stadsflytten. Men kort därefter kom beskedet att ytterligare 6 000 Kirunabor fått sina hus utdömda på grund av att marken är underminerad.
En av dem som tvingas lämna sitt och sambons hus sedan 40 år är pensionerade renhållningsarbetaren och fotografen Lars Sjölund, som Transportarbetaren flera gånger tidigare skrivit om. I 40 år körde han sopbil i kommunen och fotograferade då längs turerna, något som bland annat resulterat i boken Frihet och förakt.
Mycket är också fortfarande ovisst för hans egen del. Lars Sjölund visar runt, jämför med hur det tidigare såg ut. Gamla Scandic hotell, Folkets hus, gymnasiet, bolagsskolan, hyreshus och affärslokaler. En del är redan borta, annat väntar på rivningar.
Nya centrum är omgärdat av grushögar. Ett äldre hus kommer rullande, parkeras invid kyrkan. Den här veckan i september flyttas ett hus om dagen, bara de som bedömts tillräckligt gamla eller ha ett särskilt kulturminnesvärde kommer i fråga. Gruvbolaget LKAB kan i dag inte utesluta att det blir än fler som tvingas flytta.
Fotnot: I november skriver Transportarbetaren om Kirunas flytt, som Lars Sjölund dokumenterat i bild och text.
