Krönika.

Lösa förbindelser

Davids krönika. Trots att jag är bemanningsanställd trivs jag rätt bra med mitt jobb. Visserligen kan den arbetsgivare jag varit inlejd hos i närmare sex år ge mig sparken på dagen. Men bemanningsjobbet är lite spännande, lite gambling – man vet aldrig var man hamnar.

Det är också ganska lätt att få ledigt, vilket gynnar mig som inte bara kör lastbil. Fast arbetsmarknaden har hårdnat och egentligen är det nog bristen på chaufförer som räddar mig kvar på jobbet.

I den utmärkta antologin Lösa förbindelser, utgiven med hjälp av Handelsanställdas Förbund och med Jenny Wrangborg som medförfattare och redaktör, får man en bra överblick över arbetslivet i dag.

Orespekten för människor med arbetaryrken verkar vara kompakt. Det beskriver både journalister och handelsanställda i boken. Som att lagerarbetare får plockorder upplästa i hörlurar och ofta tvingas komma in på samtal till cheferna om hur de presterar. Eller att timanställda sover med mobilen bredvid kudden för att svara blixtsnabbt alla tider på dygnet då det kommer ett sms om jobb. Annars går det till någon annan. Visstidsanställning och hyvling av arbetstid gör inte heller livet lättare för en arbetare.

Folk slits ut både mentalt och fysiskt då de ständigt måste vara på topp. Många företagsledningar tar inte problemen med sjukskrivningar och ständiga nyrekryteringar på allvar. I stället för att värna sina anställda verkar de ha en närmast fascistoid människosyn. Men det finns också goda exempel och det är märkligt nog de man kunde tro är värstingarna: Ikea och Gekås i Ullared.

Gekås ägare Göran Karlsson hade en veritabel vendetta med de anställda som ville gå med i facket. Tills vd:n Boris Lannerhov skrev under ett kollektivavtal år 2000. Numer samråder man med facket och som Boris Lannerhov säger: ”det krävs två för att dansa tango”. Omsättningen på Gekås har också stigit till runt fem miljarder kronor. Även på Ikea har man insett att de anställda är ansiktet utåt och behöver må hyfsat. Därför har man skapat goda kontakter med klubbar och förtroendevalda.

Men inget av detta har kommit av sig självt. Det har alltid börjat med en liten men envis fackklubb som så småningom styrt över skutan till schysta löner och ett mer mänskligt synsätt från ledningen.

Alltså ungefär som i transportbranschen, där de välskötta företagen med kollektivavtal klarar sig. Medan de skuttar som fuskar med allt ofelbart går under. Särskilt nu i chaufförsbristens tider. För det är ju människorna som är den verkliga tillgången!

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

utbildning av lastbilschaufförer.

Kommunerna utbildar fler lastbilsförare

Utbildning. Kommuner ökar sin vuxenutbildning av lastbilsförare. Med statliga pengar kommer 338 nya utbildningsplatser till.

David Ericsson

Därför tror jag inte på självgående lastbilar

Davids krönika. Alla är på tå: ingenjörer, logistikforskare, trafikplanerare, biltillverkare och allsköns konsulter. För nu är de på gång, de självkörande bilarna och framför allt lastbilarna!

David Ericsson

Chaufförer tveksamma till den nya tekniken

Fokus: Framtiden. Självkörande lastbilar, fungerar det? Skrämmer debatten om förarlösa fordon redan nu bort ungdomar från en bransch med skriande chaufförsbrist? Vi tog med oss frågorna till Scaniaförarna som testkör lastbilar på heltid.

Om sopor – och en och annan sopa

Debatt. Det gamla ordspråket ” Den som tiger han samtycker” ligger som ett skitigt täcke över många offentliga verksamheter, som i sin iver att anpassa sig släpper tyglarna och säljer bort samhällsviktig service och omsorg till internationella marknadskrafter vars mål är att tjäna så mycket slantar som möjligt till sina ägare.

Jag vill ge en ros till …

Agneta Larsson på Transports a-kassa, för trevligt och varmt bemötande när jag kontaktade a-kassan för första gången!

Välkomna till oss så tar vi ansvar tillsammans!

Ordförandeord. Kamrater, ni har förmodligen hört talas om problemen i Göteborgs hamn och att dessa också är huvudanledningen till att regeringen påbörjat en utredning av konflikträtten. En del av er såg kanske också Uppdrag Granskning som handlade om detta.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Därför tror jag inte på självgående lastbilar

Krönika. Alla är på tå: ingenjörer, logistikforskare, trafikplanerare, biltillverkare och allsköns konsulter. För nu är de på gång, de självkörande bilarna och framför allt lastbilarna!

Metoo i retur

Krönika. För oss som varit med ett tag är inte Metoo-upproret någon nyhet. Den stora kvinnokampen startade i slutet av sextiotalet och var som starkast på sjuttiotalet då varje del av samhället deltog.

Hur svårt kan det va?

Krönika. När jag började min chaufförsbana – för ett bra tag sen – körde jag en lastbil med tipp och kran som hette Volvo Raske. Så rask var den dock inte med sina knappt hundra hästkrafter. Styrservot satt i armmusklerna.

Landsvägens Nobelpris

Krönika. Vägen till Klockrike och Kärlek i Europa är boktitlar som är så vackra att bara de gör att man vill läsa böckerna. Den första är av Harry Martinsson, en gång nobelpristagare, och handlar om luffaren Bolle och hans liv efter vägarna vid förrförra sekelskiftet.

Lösa förbindelser

Krönika. Trots att jag är bemanningsanställd trivs jag rätt bra med mitt jobb. Visserligen kan den arbetsgivare jag varit inlejd hos i närmare sex år ge mig sparken på dagen. Men bemanningsjobbet är lite spännande, lite gambling – man vet aldrig var man hamnar.

Vem är fackpamp?

Ledare. I januari tog tv-programmet Uppdrag granskning upp konflikten i Göteborgs hamn, som primärt utkämpas mellan containerjätten APM Terminals och Hamnarbetarförbundet. Men även Transport har en nyckelroll i tvisten.

Ge medlemmarna betald utbildning om avtalet

Insändare. Jag önskar att facket skulle börja anordna regelbundna, återkommande fortbildningskurser i transportavtalet (löner, arbetstid, kör och vilotid osv) på betald arbetstid.

Metoo mobilskärm

Gärna tuff jargong, men ge fan i sexism och rasism

Debatt. Alltså. På tal om #metoo och #banaväg (som jag i skrivande stund inte vet vart det landar) och alla andra fantastiska hashtags och upprop mot sexuella trakasserier och övergrepp: Hör jag någon mer yppa orden ”äsch, jag tar det inte på allvar” eller ”jag kan stå upp för mig själv” – då kommer jag kräkas. Kaskadkräkas.

Orättvist att lägga över ansvaret på arbetarna

Ordförandeord. Det är sista ”ordföranden har ordet” för året och vi har en händelserik höst bakom oss. Vi har åstadkommit mycket tillsammans och jag är enormt stolt över det här förbundet och våra medlemmar. Det märks att vi är ett kampförbund!

Det som aldrig kom fram i AD

Ledare. I december stod närmare 50 sopgubbar inför skranket i Arbetsdomstolen. De krävs på ett rekordstort skadestånd, 5 000 kronor per person, efter sommarens uppmärksammade konflikt.

”Lägg den fackliga splittringen bakom er”

Debatt. Den 10 december öppnar världens största automatiserade hamnanläggning, Yangshangs djuphavshamn i Shanghai. Förarlösa kranar och automatiska godsflöden innebär inte att personalbehovet blir noll.

Nu räcker det!

Debatt. Tvister mellan kvinnliga kollegor ska lösas med oljebrottning, manliga kollegor diskuterar storleken på sina kvinnliga kollegors bröst, fulla manliga kollegor tar sina kvinnliga kollegor på brösten, skämt om att slå sin partner och att kvinnor hör hemma under frukostbordet där de ska suga av mannen.

Det här är inte bara kvinnornas strid

Ordförandeord. Inom facket är det nästan tjänstefel att säga att man är nöjd med ett avtal. Men när det gäller det taxiavtal vi nu har skrivit under är jag faktiskt både stolt och nöjd.