Krönika.

Lösa förbindelser

Davids krönika. Trots att jag är bemanningsanställd trivs jag rätt bra med mitt jobb. Visserligen kan den arbetsgivare jag varit inlejd hos i närmare sex år ge mig sparken på dagen. Men bemanningsjobbet är lite spännande, lite gambling – man vet aldrig var man hamnar.

Det är också ganska lätt att få ledigt, vilket gynnar mig som inte bara kör lastbil. Fast arbetsmarknaden har hårdnat och egentligen är det nog bristen på chaufförer som räddar mig kvar på jobbet.

I den utmärkta antologin Lösa förbindelser, utgiven med hjälp av Handelsanställdas Förbund och med Jenny Wrangborg som medförfattare och redaktör, får man en bra överblick över arbetslivet i dag.

Orespekten för människor med arbetaryrken verkar vara kompakt. Det beskriver både journalister och handelsanställda i boken. Som att lagerarbetare får plockorder upplästa i hörlurar och ofta tvingas komma in på samtal till cheferna om hur de presterar. Eller att timanställda sover med mobilen bredvid kudden för att svara blixtsnabbt alla tider på dygnet då det kommer ett sms om jobb. Annars går det till någon annan. Visstidsanställning och hyvling av arbetstid gör inte heller livet lättare för en arbetare.

Folk slits ut både mentalt och fysiskt då de ständigt måste vara på topp. Många företagsledningar tar inte problemen med sjukskrivningar och ständiga nyrekryteringar på allvar. I stället för att värna sina anställda verkar de ha en närmast fascistoid människosyn. Men det finns också goda exempel och det är märkligt nog de man kunde tro är värstingarna: Ikea och Gekås i Ullared.

Gekås ägare Göran Karlsson hade en veritabel vendetta med de anställda som ville gå med i facket. Tills vd:n Boris Lannerhov skrev under ett kollektivavtal år 2000. Numer samråder man med facket och som Boris Lannerhov säger: ”det krävs två för att dansa tango”. Omsättningen på Gekås har också stigit till runt fem miljarder kronor. Även på Ikea har man insett att de anställda är ansiktet utåt och behöver må hyfsat. Därför har man skapat goda kontakter med klubbar och förtroendevalda.

Men inget av detta har kommit av sig självt. Det har alltid börjat med en liten men envis fackklubb som så småningom styrt över skutan till schysta löner och ett mer mänskligt synsätt från ledningen.

Alltså ungefär som i transportbranschen, där de välskötta företagen med kollektivavtal klarar sig. Medan de skuttar som fuskar med allt ofelbart går under. Särskilt nu i chaufförsbristens tider. För det är ju människorna som är den verkliga tillgången!

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Transportarbetarens logga

Allt färre uppsagda transportare

Arbetsmarknad. Chaufförsbristen ser ut att slå igenom även hos Trygghetsfonden. Medan andra branscher rapporterar fler och fler uppsagda som behöver stöd – är antalet transportarbetare i år hälften så stort som under samma period förra året.

Kristin Jesnes

Gig-jobb så in i Norden

10 frågor. Gig-ekonomi är bara ett modernt ord för korta påhugg. Det nya är att arbetstagaren får dem via sin mobil. Forskaren Kristin Jesnes blev intresserad av fenomenet när tidningar påstod att alla skulle arbeta på detta sätt i framtiden.

David Ericsson

David Ericsson

… lastbilschaufför och författare, som i helgen prisades på Bokmässan.

Taxi är inga sopbilar

Insändare. Jag har ett antal gånger tittat på ett program som heter Tunnelbanan på tv.

Tystnad råder om JA

Insändare. Vad innebär januariöverenskommelsen för svensk arbetsmarknad?

Vart är vi på väg?

Insändare. Det politiska läget är oroande. Det enda som hörs är högerns oro för de många skjutningarna.

Många tankevurpor om skyddsombuden

Debatt. Om inte facken utser skyddsombuden, vem ska då driva deras ärende om de motarbetas, hindras eller trakasseras? Gustaf Järsberg och Martin Miljeteig, Transport, svarar på Svenskt Näringslivs och Företagarnas debattinlägg i SvD.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Jag blir nervös av klockor

Livets mening. Jag köpte en målning på ett galleri. En bekant hade rekommenderat mig att gå dit och plötsligt fanns den bara där. Bilden på kvinnoansiktet med björkar i bakgrunden. Kvinnan hade något beslöjat över sig med en gåtfullt frånvarande blick.

Efter olyckan …

Påkörd. Egentligen vill jag inte skriva det här. Det som har hänt, har hänt. Någon i en Tesla gjorde ett misstag i halkan vid avfarten till Sillekrogs parkering, en lastbilschaufför (jag) blev påkörd efter att Teslan studsat in i trailern. Men ingen dog eller blev allvarligt skadad trots att personbilen höll gott och väl hundra kilometer i timmen och jag flög flera meter.

Vredens druvor

Läsupplevelse. En vanlig dag. E4:ans alla långtradare från öst med mest konsonanter på kapellen kör om mig, där jag ligger i åttiotvå kilometer i timmen. En del klarar det med marginal. Andra felbedömer avståndet och går in alldeles för nära så att jag tvingas bromsa eller gå ut i kanten. Men det gör inget för jag lyssnar på en fantastisk ljudbok: Vredens druvor av John Steinbeck.

Vi kör rakt in i vildsvinsflocken

Ledare. Fredag kväll. Kolmörker. Det är 70-väg genom Roslagen och ganska mycket trafik. Plötsligt rusar de ut på vägbanan, bara några meter framför vår bil. En hel flock vildsvin. I ögonvrån hinner jag uppfatta minst två vuxna djur och en hoper små. En hundradels sekund senare plöjer vi in i klungan.

Ge oss ett effektivt övervakningssystem

Ordförandeord. När jag skriver den här krönikan har jag just deltagit i en träff där Transportföretagen presenterade sin rapport Effektivare tillsyn av yrkestrafiken.

Bostadskrisen måste lösas

Ledare. Det finns svarta hål i det svenska välfärdsbygget. Ett rör bostadspolitiken. I främst storstäderna slår bostadsköerna nya rekord.