Ledare

Hur svårt kan det vara?

Ledare. När sommaren så småningom ebbar ut hoppas man ju att farsen kring Svenska Akademien är slut. Risken är väl annars överhängande att människor som redan har problem med en grandios självbild fått den uppumpad till bristningsgränsen.

Det finns mycket att förundras över i dramat. Är det verkligen möjligt att den tidigare ständiga sekreteraren Sara Danius haft ett alter ego som stökat i Akademiens arbete? Det sägs att hon uppträtt med dubbla personligheter, där en var ”Gittan Jönsson” – en person som Danius själv beskrivit som en ”blond valkyria, påfrestande och ostoppbar”.

Gittan har enligt uppgift gästat – inte bara Akademiens möten – utan också externa träffar och personalmöten. Protokollförare sägs ha haft svårt att avgöra om det varit Sara Danius eller ”Gittan” som stått för levererade synpunkter.

Skulle motsvarande uppträdande accepteras i andra seriösa sammanhang? I regeringen? Det är kanske lite svårt att föreställa sig en Stefan Löfven som då och då vid regeringssammanträdena förvandlar sig till ”Brusiga Berra, påfrestande och ostoppbar”.

Det verkliga antiklimaxet kom när Akademien förkunnande att man inte tänker dela ut något Nobelpris i litteratur till hösten. Med hänvisning till den interna krisen.

Nähä.

Varför inte?

Det kan väl ändå inte vara så att det saknas kandidater till priset? Eller är det så att varje år börjar ”de aderton” – de med snille och smak – om på ruta noll och läser böcker och lyssnar på hitlåtar av bara fan?

Knappast. Det är ju livsverk som belönas. Rimligen finns det listor med dussintals, ja, hundratals författare från jordens olika hörn som är synnerligen väl förtjänta av priset.

Hur svårt vore det att ge 2018 års littera­turpris till tvåan på förra årets lista?

Fast risken är kanske överhängande att Akademien då skulle ta första steget mot någon form av normaliserat vuxenbeteende. Och det vore kanske att punktera farsen.

Man kunde förstås skratta åt alltihop. Garva och rodna, ungefär som när man ser Basil och Sybil drabba samman på hotellet i tv-serien Fawlty Towers. Det sorgliga är bara att det finns viktiga saker medierna kunde lägga krutet på i stället. Klimathotet. Flyktingkriser. Robotisering och framtidens arbetsmarknad …

Heder åt Lotta Lotass som lämnade Akademien långt innan haveriet startade. Hennes egen motivering är i sammanhanget sorglustig. Hon hade inte den sociala bildning som uppdraget kräver.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Kuslig likhet mellan morden

Ledare. Mordet på saudiern Jamal Khashoggi bär kusliga likheter med dådet ombord på Peter Madsens ubåt

Jan Lindkvist, chefredaktör på Transportarbetaren.

Då skåningarna flyr undan havet

Ledare. Mycket talar för att delar av Skåne kommer att läggas under vatten när klimateffekten gör att havet stiger. Det är problematiskt. Risken finns att vi får stora strömmar av klimatflyktingar som söker sig norrut i Sverige, eftersom även Danmark och norra Tyskland väntas bli obeboeligt.

Tillbaka till fackets rötter

Ledare. I juli är det precis 110 år sedan tre ungsocialister sprängde fartyget Amalthea i Malmö hamn. Båten användes som förläggning för engelska strejkbrytare som kallats in för att utföra arbete som de ordinarie hamnarbetarna lagt ner.

Jag orkar snart inte mer!

Insändare. Har jobbat skift i snart 14 år. Kört lastbil dag som natt. Känns som att jag aldrig är ledig. Hinner aldrig återhämta mig.

Gör fackkurser obligatoriska!

Insändare Tycker att facken generellt gör ett bra jobb i Sverige, men man måste bli mycket bättre på att utbilda sina arbetare.

När alla tänker som chefen …

Krönika. Det var en gång en liten, liten chef på ett litet, litet taxibolag. Vi kan kalla honom Loffe. Företaget finns i kustbandet men ägs av Stora bolaget i storstaden. Vi kan kalla det Skärgårdstaxi. Här utövar Loffe sin egen version av ledarskap.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Driving home for Christmas

Åkeri. När jag körde av färjan härom kvällen i Helsingör såg jag något märkligt. En tom utländsk dragbil framför mig lämnade hamnområdet, vände i rondellen utanför och körde tillbaka in mot terminalen.

Världens uslaste Europaväg

Vägar. I slutet av artonhundratalet byggdes en elektrisk järnväg från Stockholm till Djursholm. Den var så dålig att den kallades ”Världens uslaste järnväg”. Dagens motsvarighet i landsvägstrafiken är E4:ans 2+1-väg utanför Ljungby.

En brytningstid

Minnen. Åttiotalet – en speciell tid. Både så lik och så olik våran i dag. Industrin var stark i Sverige och det var inte Göteborg utan Stockholm som var Sveriges största industristad.

Döden blir oftast bara en liten notis

Ledare. Vasagatan i centrala Stockholm. En vit lätt lastbil från en flyttfirma parkerar i lastzonen vid trottoarkanten. Föraren och två medhjälpare hoppar ur och fäller ner bakgavellyften.

Medlemmarna ska inte behöva oroa sig

Ordförandeord. Det är svårt att skriva en krönika utan att först beröra den rapportering som har varit runt vårt förbund i olika medier. Jag vill börja med att säga att jag är ledsen att våra medlemmar ska behöva uppleva detta ännu en gång.

Facket måste tåla öppenhet

Ledare. Fackpampar åkte på resa för 600 000 kr. Rubriken är hämtad ur tidningen Metro och handlar förstås om Transports uppmärksammade resa till kongressen i Singapore.

Vilda västern-kultur i färdtjänsten

Debatt. Det finns i dag många exempel på att färdtjänsten är en central samhällsfunktion med mycket stora och allvarliga problem. Man kan med fog börja tala om kris!