Chaufförer i Senegal strejkar mot usla villkor

Köerna av tunga lastbilar ringlar just nu kilometerlånga vid gränsen mellan Senegal och Gambia. En facklig blockad har pågått i över två månader. Bara privatbilar och privatpersoner tillåts passera gränsen.

Blockaden upprätthålls av transportarbetarfacket inom landsorganisationen CNTS (Conféderation Nationale des Travailleurs du Sénégal). Officiellt är motiveringen att lastbilschaufförerna vill protestera mot höjda avgifter på de för den internationella lastbilstrafiken livsviktiga färjetransporterna genom Gambia.

Inofficiellt är skälet förmodligen ett annat. Facket i Senegal skräder inte orden i sitt pressmeddelande från mitten av december: Den arbetande klassen ska nu organiseras och gå ut i kamp mot en regering som inte skyddar den mot utsugning och profitörer.

– Lastbilsförarna är trötta på att trakasseras i poliskontroller längs vägarna och de är trötta på dåliga och ständigt ändrade villkor för trafiken, säger ordföranden för CNTS, Alasan Ndoye.

Mot bakgrund av att de mest välbetalda chaufförerna och mekanikerna tjänar som mest motsvarande 2 000 kronor i månaden, är det kanske inte så svårt att förstå tongångarna. Det är inte heller länge sedan generalstrejkande chaufförer lamslog transporterna i hela Senegal genom att lägga ner allt arbete i protest.

De gambiska färjorna och transfersträckan genom landet är en livlina av mycket stor betydelse för både den formella och den informella ekonomin i regionen, det vill säga för hela det västafrikanska handelsområdet ECOWAS.

Av de godstransporter som sker ombord på färjorna vid de två största övergångarna utgörs så mycket som hälften av varor som antingen importerats till Gambia för vidare transport eller ska transporteras genom landet, enligt statistiken. Det gäller bland annat varor som socker, ris, tomatpasta, cigaretter och mjöl, som ska vidare till Senegal, Guinea, Sierra Leone och andra länder.

Men de två färjeövergångar som finns över Gambiafloden är bägge drabbade av olyckor, stora förseningar och trasiga fartyg. Dessutom är vägarna på den senegalesiska sidan usla. Vägbanor fulla med hål, bitvis omöjliga att köra på, tvingar chaufförerna att köra ut på sidan av vägarna eller ut i terrängen.

Många olyckor, stora förseningar och både stora och små skador på fordonen är resultatet för den tunga trafiken och frustrationen är förstås enorm över detta hos de som regelbundet trafikerar sträckorna.

Det är nu inte heller första gången gränsövergångarna blockeras av senegalesernas transportfack i protest mot trafikvillkoren. Tidigare blockader har genomförts 2005 och 2010 och ledde då till krisförhandlingar på regeringsnivå. Diskussioner fördes om att bygga en bro över the Gambia River. African Development Fund publicerade år 2011 en rapport med de konkreta planer som funnits sedan 1998 (se kartbilden) kompletterat med en finansieringsplan. Det som fattas är bara en överenskommelse mellan de bägge länderna. I takt med att transportörer på bägge sidor nu blir allt mer desperata så ökar också trycket på särskilt Senegal att bidra till en lösning på den allt mer spända situationen.

För några veckor sedan skadades fem gambiska chaufförer och deras medhjälpare i ett stort bråk vid en av gränsstationerna. Fackföreningens representanter ville då hindra dem från att åka in i Senegal för att hämta basalt i Dakar. Transportfacket har beklagat händelsen, som nu har ökat trycket på politikerna att ingripa i konflikten.