Premiär av dokumentärfilmen Taxiklubben på Bio Rio i Stockholm. Allonias Sebhatu med dotter Elusha.
Close
Den 10 mars hade dokumentärfilmen Taxiklubben premiär på Bio Rio i Stockholm. Efter filmvisningen hyllades Allonias Sebhatu på scenen. Hans dotter Elusha, 4 år, trivdes i rampljuset.
Close

Allonias liv på vita duken

Allonias Sebhatu fick sparken från Taxi Kurir. Nu skildras hans kamp för mänskligare villkor i taxibranschen i en film.

Ett diffust ansikte spanar ut genom de neddragna persiennerna på Taxi Kurirs huvudkontor. Allonias Sebhatu märker inget. Gjorde han det skulle han inte bry sig.

Det är tisdagen den 23 februari och han och några kamrater från Transports taxisektion i Stockholm står nere på trottoaren och delar ut flygblad. De riktar sig till omkring 600 förare i Taxi Kurir och Taxi 020. Chaufförerna har tvångskommenderats till skolbänken. De ska in på kontoret och gå kurs på sin fritid. Utan lön. Den som uteblir straffas med indragen legitimation.

I taxibranschen är det samma sak som sparken. Utan leg får chauffören inte logga in i växeln och åkaren – den egentliga arbetsgivaren – har oftast inte mycket annat val än att säga upp föraren.

– Systemet är genialt. Hela den svenska arbetsrätten rundas och facket blir maktlöst! säger Allonias Sebhatu.

Han vet. Det var så det gick till. Formellt hette det att Allonias, precis som hundratals andra förare, sagt nej till färdtjänstkörningar. Körningar som var så dåligt betalda att de gav en timlön ner mot 20 kronor.

– Det verkliga skälet till att jag åkte ut var ju att jag och en kompis hade börjat organisera förarna. Vi hade fått ihop 280 namnunderskrifter. Ett av våra krav var kollektivavtal.

Allonias huttrar i morgonkylan. Han tänder ännu en cigarett. Och hostar.

– Du borde sluta röka, säger en facklig kollega strängt.

Förare efter förare kommer fram och tar emot flygbladen. Ingen av dem har svensk bakgrund.

Taxibranschen är inte Sverige. Inte om man menar 40-timmarsvecka, sjuklön, försäkringar, lön när man jobbar, anställningstrygghet, rätt att yttra sig och en arbetsgivare som är arbetsgivare på riktigt.

Procentlön. Inte många vet vad det är. Alla taxiförare vet. Du har bara betalt när det finns en kund i bilen. 35–37 procent på inkörda pengar.

Låter det konstigt? Köra affärsmän och kroggäster på rakt ackord. För att inte tala om skolbarn, sjuka och gamla.

Huvudlöst, säger de flesta som hör talas om det. Utom färdtjänstpolitiker som tjänat 100-tals miljoner kronor på lönedumpningen, påpekar Allonias syrligt.

Ackordet och avsaknaden av vanlig månadslön har lett till kraftig överetablering i branschen. Hela affärsrisken som det normalt innebär att driva företag är nedflyttad till föraren. Som ofta tvingas sitta 60–70 veckotimmar vid ratten för att få ihop en inkomst som det går att leva på.

Allonias Sebhatu säger:

– Nyligen träffade jag en chaufför som jobbat 366 timmar på en enda månad. Jag har sett dokumentationen. Han hade nystartsjobb. När föraren begärde lön för de 200 övertidstimmarna blev han utsparkad.

– Det sjukaste är att kommunerna dumpar priserna i upphandlingarna, sedan går staten in med lönebidrag och nystartsjobb för att hålla taxiföretagen under armarna. Små åkare med två, tre bilar har ingen möjlighet att överleva utan nystartsjobbare.

Det är måndagen den 14 mars.

Allonias Sebhatu beställer en tredubbel espresso på fiket i Tyresö centrum. Han ler brett:

– I går, på söndagens visning, kom ännu mera folk till bion! Några fick vända i dörren, säger han.

Dokumentärfilmen Taxiklubben har precis premiärvisats på en filmfestival i Stockholm. Av publikreaktionerna att döma blev det succé. Allonias Sebhatu och filmaren Johan Palmgren fick stående ovationer i den gamla biolokalen på Södermalm.

– Jag var fruktansvärt nervös innan, säger Allonias och häller en skvätt honung i espresson.

Filmen är stark. Den skildrar inte bara fajten för taxichaufförernas villkor, utan också Allonias Sebhatus liv. Hans kamp för att överleva och försöka reparera äktenskapet som sprack redan för tio år sedan.

Tillsammans med Rahel har han tre döttrar. Den yngsta, fyråriga Elusha, kom till efter separationen. Hon har utstrålning som ett fyrverkeri och stal delar av showen på filmfestivalen.

Allonias är född i Eritrea, men uppväxt i Etiopien. Han flydde till Sverige 1987 som tonåring, tillsammans med övriga familjen som bestod av mamma, pappa och sex syskon.

– Jag hade inte så stora förväntningar på Sverige. Vi hade lämnat ett land i kaos, ett samhälle där människor dog som flugor.

I Sverige började Allonias så småningom jobba, bland annat som tolk. Men tiderna försämrades och 2012 fick han tips om taxikörning.

– En kompis sa att taxi är rena guldgruvan, säger han och gör en grimas.

Dokumentärfilmaren Johan Palmgren har följt Allonias i två år. Efter Taxi Kurirs utspark får han en projektanställning som medlemsvärvare på Transport. När jobbet upphör är han arbetslös och tvingas gå till socialen.

– Då var jag nära att ge upp, säger han och den skrovliga rösten är knappt hörbar.

Men påhejad av forna arbetskamrater fortsätter han i stället arbetet med Taxiklubben, en förening för chaufförer i Fågelviksgruppen – taxijätten som nyligen bytt namn till Cabonline group.

Filmkameran följer med på planet till Mallorca. Allonias Sebhatu är besatt av att ställa den ansvarige till svars. Alltså Rolf Karlsson, mannen som byggde upp Fågelviksgruppen och som till slut sålde Sveriges största taxikoncern till ett amerikanskt riskkapitalbolag.

Det kunde blivit filmens höjdpunkt när Allonias mot alla odds får träffa Rolf Karlsson på dennes lyxhotell. Men Karlsson ställer inte upp på bild och svarar undvikande. Sebhatu, som är övertygad socialist, får återvända hem till Sverige med de flesta frågorna brännande i skallen.

Varför är det så svårt att få rätsida på taxibranschen? Transport har försökt i mer än 20 år. Åtskilliga eldsjälar har likt Allonias stångat pannorna blodiga.

I kvällningen åker vi ut till förorten Bollmora. Här har Allonias en egen lägenhet nära exfrun Rahel och döttrarna. Han parkerar färdtjänstbussen och vi tar hissen upp till familjen.

Dottern Elusha är sprallig och klättar upp till Allonias som stupat i soffan. Han lägger ifrån sig båda mobilerna, och säger:

– Fågelviksgruppen har förstört livet för tusentals taxichaufförer. Folk har fått diabetes, högt blodtryck och infarkter. Stressen och arbetstider på 70 timmar i veckan har orsakat skilsmässor. En kollega förlorade först körkortet, och med det möjligheten till försörjning. Sedan familjen. Jag ser honom ibland. Han går planlöst omkring på gatorna och talar högt för sig själv.

– Men jag tror att det är på väg att vända nu. Efter den sista upphandlingen och prissänkningen den 1 februari har förarna i Taxi Kurir och Taxi 020 förlorat uppåt 3 000 kronor i månaden. Fler går med i facket. Folk är förbannade.

På hemmafronten ser Allonias också en ljusning. Han har börjat plugga vid sidan av jobbet på Sirius – en anställning med reglerad arbetstid och fast månadslön:

– Relationen med familjen är mycket bättre också. Min äldsta dotter, 14 år, är feminist och har gått med i Ung vänster. Jag är oerhört stolt över henne.

Det har funnits veckor då Allonias Sebhatu ångrat sitt engagemang. Men inte i dag:

– De flesta taxiförarna har invandrarbakgrund. De är rädda och blir utnyttjade. Nu är flyktingarna här. De kommer att bli nästa byte för Taxi Kurir och 020. Vi måste stå upp. Målet är att få fler förare att gå med i facket.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Sopkonflikten i Malmö

Malmös sopgubbar delade i två läger

Renhållning. Tidigt på torsdagsmorgonen träffade Reno Nordens ledning sopgubbarna i Malmö. Där är personalen splittrad i två läger efter attacken på Transports skyddsombud. – Jag fick bekräftelse på att det pågår en namninsamling för att avsätta mig och Zoltan Cikos som skyddsombud. Det känns ledsamt, säger Kim Jensen.

Sopkonflikten i Malmö

Namninsamling mot skyddsombud på Reno Norden

Renhållning. Efter angreppet på skyddsombudet Zoltan Cikos på Reno Norden i Malmö är stämningen infekterad på arbetsplatsen. Många stödjer Zoltan, men en namninsamling har också startat bland miljöarbetarna där kravet är att Zoltan och huvudskyddsombudet Kim Jensen ska avsättas från sina fackliga uppdrag.

Oro för sopkaos även i Malmö

Renhållning. I Malmö sprider sig oron för sopkaos, om de anställda på Reno Norden lägger ner arbetet eller fortsätter jobba strikt efter arbetsmiljöreglerna. Strejkhotet som uttalades efter attacken på skyddsombudet Zoltan Cikos fick kommunalrådet Andreas Schönström (S) att skriva ett brev till VA Syd som ansvarar för sophämtningen.

Sopkonflikten i Stockholm

Besvikna sopgubbar manar till bojkott

Renhållning. Bojkotta Reno Norden! Uppmaningen kommer från miljöarbetarna på Reno Norden som alltjämt vägrar gå tillbaka till jobbet. Omkring 70 anställda har dessutom sagt upp sig. Det gör att det är oklart om de strejkar eller bara vägrar jobba under uppsägningstiden.

Sopkonflikten i Stockholm

Konflikten fortsätter på Reno Norden

Renhållning. I Stockholm fortsätter konflikten inom sophämtningen. Miljöarbetarna på Reno Norden går inte tillbaka till arbetet, trots fredagens utslag i Arbetsdomstolen. Men tidigt i dag på måndagsmorgonen avbröt sopgubbarna på Liselotte Lööf sin sympatiaktion.

Sopkonflikten i Stockholm

Gå tillbaka till jobbet – i dag kom besked från AD

Strejk. Efter tre timmars förhandling beslutade Arbetsdomstolen att 29 miljöarbetare på Reno Norden ska gå tillbaka till arbetet. Beskedet kan möjligen ses som en paradox. De flesta renhållarna är sjukskrivna och har dessutom sagt upp sig själva.

Chef på Reno Norden attackerade skyddsombud

Miljöarbete. På Reno Norden i Malmö överföll en arbetsledare ett av Transports skyddsombud i dag, på fredagsmorgonen. Arbetsledaren uppges ha tagit stryptag på skyddsombudet som nyligen genomgått en hjärtoperation. Ambulans och polis tillkallades.

Sopkonflikten i Stockholm

Det här handlar striden om

Renhållning. ”Ingen kör sopor för att det är roligt och stimulerande. Man gör det för att bli klar och för att man tjänar hyggligt.” Ungefär så beskriver många av Stockholms sopgubbar sitt arbete.

Sopkonflikten i Stockholm

Striden om sophämtningen fortsätter

Strejk. I Stockholm fortsätter miljöarbetarna att strejka vilt. I går trappades striden upp, när ett 50-tal sopgubbar på stadens andra stora avfallsaktör, Liselotte Lööf, la ner arbetet i sympati med kollegorna på Reno Norden.

Sopkonflikten i Stockholm

”Lönesänkningar – en trend”

Renhållning. Joakim Guttman, ombudsman på Transport, är frustrerad över utvecklingen i sopkonflikten: – Det är tragiskt att våra medlemmar blev så pressade att de tog till åtgärder som vild strejk och massuppsägning. Som fackförbund står vi inte bakom olovliga stridsåtgärder, men den är tvisten borde kunna ha lösts på annat sätt.

Sopkonflikten i Stockholm

Risk för sopkaos när 150 miljöarbetare strejkar

Renhållning. Uppåt 150 miljöarbetare, de flesta med lång erfarenhet, har lagt ner arbetet. Beslutet att utvidga strejken kom efter att Reno Norden stängt dörren för all diskussion om löner och arbetsvillkor. – Vi erbjöd företaget att gå ner i lön. Men det räckte inte, säger en besviken miljöarbetare.

Missnöje med Reno Norden även i Malmö

Renhållning. Bland Malmös miljöarbetare pyr också missnöjet över Reno Norden. I våras tog företaget över all sophämtning och i delar av staden tvingas renhållarna jobba uppåt 12-13 timmar, för att hinna med turerna. Nu överväger de anställda att ta till sympatiåtgärder för kollegorna i Stockholm.

Sopkonflikten i Stockholm

Paus i sopstriden

Renhållning. Det är tillfällig vapenvila i den infekterade sopkonflikten i Stockholm. På tisdagsmorgonen åkte miljöarbetarna på Liselotte Lööf ut med sopbilarna. De strejkande kollegorna på Reno Norden fortsätter aktionen. Klockan 12 i dag ska de ha ett möte med företagsledningen.