Det gäller att fånga upp intresset att förbättra

– Till en början handlade organiseringsarbetet mycket om att få nya medlemmar och starta klubbar ute på arbetsplatserna. Nu går vi in mer på djupet, förklarar Transports organizer Pablo Vergara.

Han fortsätter:

– Vi stöttar de fackliga ledare vi identifierat, så att de ska få i gång mycket olika aktiviteter på jobbet. Jag kan se nu hur flera av dem börjar stiga fram och ta plats. Vi som jobbar som organizers är inte huvudpersoner, meningen är att den fackliga aktiviteten ska fortsätta, även utan oss.

I stället för traditionella fackliga klubbar inriktar sig projektet i första hand på att starta organisationskommittéer. De är mindre tyngda av fackliga stadgar och enklare att starta, för att snabbt ta vara på nyväckt fackligt engagemang.

– Kommittéerna kan ha möten en gång i veckan om de vill och ta upp alla viktiga frågor från arbetskamraterna. Det öppnar nya möjligheter för spontana aktioner och kräver samtidigt mycket av dem som engagerar sig.

Den vanliga frasen om att ”jag funderar på att lämna facket eftersom förbundet inte gör något för mig” bemöter Pablo:

– Facket är medlemmarna på jobbet. När det uppstår problem med till exempel fel löner eller arbetstider ska det finnas Transportombud som tar tag i dem, tillsammans med jobbarkompisarna och arbetsgivarna, på plats.

Enligt Pablo handlar det inte om lathet från fackets sida, utan om att frågorna är enklare att lösa lokalt. Dessutom räcker fackets resurser omöjligt till att kalla på anställda fackrepresentanter i alla frågor.

– Lokala och centrala ombudsmän och regionala skyddsombud ska däremot finnas där som stöd, när de verkligen behövs, och man inte lyckas komma överens på arbetsplatsen.

Facket har en drygt hundraårig, traditionstyngd historia. Stundtals blir arbetet trögt, när den ”tunga oceanångaren” ska lirkas i ny riktning och nya idéer krockar med gamla, resonerar Pablo.

– Vi behöver mer passion inom rörelsen. Under de goda åren lutade sig facket mycket tillbaka mot kollektivavtal och juridik, men det blir väldigt begränsande. Allt kan inte lösas i domstol, vi måste hjälpas åt och kämpa för det vi tycker är rätt om vi ska uppnå några förändringar.

Men att bara kasta allt gammalt överbord fungerar inte, betonar Pablo.

– Vi måste ha respekt för tidigare generationers ledare och ta vara på deras kunnande och erfarenheter. Det gäller att långsamt föra fram de nya idéerna.

Några problem att hitta intresserade till organisationskommittéerna har inte Pablo.

– Det finns massor av unga som vill jobba fackligt! Det gäller att fånga upp dem när de ser på saker och ting med friska ögon. Deras vanligaste fråga är nog: ”Varför tar allt så lång tid?” De är ivriga och vill att allt ska gå snabbt.

Pablos mobil ringer i ett. Flera av samtalen handlar om eftermiddagens möte bland terminalarbetarna på speditionsföretaget Frode Laursen och en kvällsträff med ett gäng väktare.

Pablo understryker vikten av att få i gång och föra en dialog med företagsledningen.

– Det värsta en arbetsgivare kan göra är att nonchalera en person eller en arbetsgrupp. Det är därför arbetstagarna måste prata ihop sig. Företaget ska inte bara ha respekt för en Transportombudsman, som rycker ut, utan för de anställda, på plats.

Facket har sitt ansvar i att utvecklingen gått mot en ”serviceinrättning” eller ett ”försäkringsbolag”, där medlemmarna förväntar sig att få hjälp, menar Pablo.

– Vi behöver ändra attityd. Gå från att vara offer, som facket ska hjälpa till att bli kämpar som säger: ”Det här måste vi fixa!”

På de flesta arbetsplatser kan de anställda inte längre mötas och diskutera problem under arbetstid, påpekar han.

– De måste träffas efter jobbet på sin fritid, medan deras chefer får betalt för att lösa problem och effektivisera deras arbete.

Pablo har mycket av sitt hjärta hos bemanningsanställda. De ansågs tidigare närmast omöjliga att organisera, men med hjälp av projektet har förbundet nu lyckats få i gång facklig verksamhet i Göteborg och Norrköping.

– Där måste vi vara mer försiktiga. De anställda är oftast räddare och vi har svårare att ta oss in på företagen. Men det finns ett stort sug efter att skapa förbättringar bland de uthyrda arbetarna.