”Andra klassens medborgare”
– Det här är det värsta jag sett. Man tror inte det är Sverige 2013! Lokalombudsman Mikael Ladman och regionala skyddsombudet Kristina Wahlgren från Transports avdelning i Dalarna blickar häpna ut över en återvinningsanläggning. Arbetarna går undan, vill inte stöta sig med chefen.
Det är inte de bägge männen, som jobbar med bidrag från staten till arbetsgivaren, som slagit larm om arbetsmiljön på återvinningsanläggningen. Den ligger i en gammal förfallen industrilokal. Lokalombudsman Mikael Ladman fick upp ögonen för den, när en lastbilschaufför skulle omplaceras dit och sortera sopor och avfall. Föraren slog bakut när han upptäckte att allt skulle sorteras för hand, utan hjälpmedel.
I tegelväggarna gapar stora hål ut över osorterade drivor med wellpapp, parabolantenner, trädgårdsavfall, sten och glas. Toastolar samsas med tvättfat, kylar och frysar. Möbler ligger intryckta mellan cyklar, tv-apparater och allsköns metallskrot. Batterier och slattar av mer eller mindre giftiga vätskor syns.
Att ställa upp med namn och bild och berätta om sina arbetsförhållanden kommer inte på fråga för killarna som jobbar där. Till Transports ombudsman har de sagt att: ”Det är skit, men vad kan vi förvänta oss, som andra klassens medborgare?”
Det får bli fingerade namn. ”Peter” började på företaget på eget initiativ och säger att han är glad att få komma i gång igen efter en lång sjukskrivning. Han hade andra arbetsuppgifter på bolaget tidigare, som han trivdes bättre med. Som att måla och skotta snö.
Jobbarkompisen ”Joakim” kom direkt till anläggningen efter arbetslöshet och arbete inom kommunen: Han var skoltrött efter gymnasiet och löftet om eventuell fast tjänst på företaget lockade.
– I den här situationen tar man ju alla chanser. Riktigt vad jag vill göra vet jag inte. Jag har idéer men det handlar ju så mycket om tur.
De anställda stöter då och då på sopor med mat och hushållsavfall bland bråten, som levereras i containrar. Sprutor och kanyler dyker upp ibland och bara några veckor efter att Joakim började skar han sig allvarligt på fönsterglas. Fingret syddes med tio, elva stygn. Som tur i oturen var det ingen nervskada.
Lokalombudsman Mikael Ladman och regionala skyddsombudet Kristina Wahlgren beskriver hur avfallshanteringen vuxit till ett allt större arbetsmiljö- och hälsoproblem, medan nyndighetssverige hamnat på efterkälken.
– Hanteringen av sopor har blivit big business. Företagen tänker: ”Vi slänger in ett anbud på hämtningen. Hur avfallet sedan ska hanteras och hur folk mår som ska jobba med det är det ingen som bryr sig om. Ingen bryr sig, bara det ger pengar, summerar Kristina.
Mikael Ladman arbetade i renhållningsbranschen innan han blev lokalombudsman och är så arg att han knappt kan stå still.
– Ska man behandla människor så här? Man får ont i huvudet bara man går in hit. Ska ni stå här i ångorna om kylskåpen börjar läcka freon?
Mikael frågar om lyfthjälpmedel, ansiktsmasker, handskar som skyddar mot stick- och skärsår, handledning och utbildning om sortering och farligt avfall. Svaren blir nekande på det mesta. Duscha ansikte och ögon om exempelvis batterisyra skulle läcka ut, går inte. Både toalett och handfat är ur funktion.
– Vet ni vad farligt avfall är? Er arbetsgivare är lokalpolitiker. Han sitter i kommunala byggnads- och miljönämnden och borde vara väl insatt i vad som gäller. Farligt avfall ska anmälas till kommunen.
En familjemedlem, som lämnat ett containerlass, har varskott företagsledaren om besöket. Han dyker upp bland vattenpölarna på golvet. Först är han ganska arg över den oanmälda fackliga visiten.
Han säger att han haft så fullt upp med annat på företaget att han inte riktigt hunnit med arbetsmiljön. Farligt avfall har han inga djupare kunskaper om och ingen på företaget har haft någon större lust att engagera sig som skyddsombud, fast han frågat. Sprutor och kanyler i lasten är en nyhet för honom och järnvägssliprar med cancerframkallande kreosot hade han ingen aning om att lokalerna hyste. De ska bort och avvikelserapporter ska skrivas när oväntade saker hamnar i containrarna…
Kristina ger chefen en mild föreläsning om arbetsmiljölagen, om riskananalyser och skyddsronder och nu är han helt med på noterna. De bokar in en första träff redan veckan därpå.
Efter det ställer företagaren till och med upp på bild, men de bägge anställda blev oroliga över hans ankomst och har försvunnit sin väg.
Fotnot. Kemikalieinspektionens hemsida har adress: www.kemi.se. Information om arbetsmiljölagen finns på www.arbetsmiljoupplysningen.se och Arbetsmiljöverkets webb, www.av.se.
