Krönika

Shit news

Davids krönika. Valet är över – men ändå inte. Partierna har ännu inte positionerat sig. Men politik sägs ju vara det möjligas konst …

Trots medias och framför allt tv:s totala mobbning av vänsterblocket – där man kunde ha tre inslag med Ebba Busch Thor under en sändning, där Annie Lööf fick smågulliga frågor och där Centerns ”framåt”-affischer sedan panorerades – gjorde Socialdemokraterna en smått sensationell uppryckning mot slutet.

Att ingen kan regera med SD framstår som alltmer tydligt. Gruppledaren Mattias Karlssons Fb-inlägg om att ”segra eller dö”, visar hur sekteristiskt partiet egentligen är.

I boken Det svenska hatet skriver journalisten Gellert Tamas om hur linjerna går från det nazistiska Nordiska Rikspartiet, via kriminella skinnskallar till starten av SD i slutet av åttiotalet. Inga andra av de nordiska populistpartierna har den bakgrunden och därför vill inget parti samarbeta med SD.

Större delen av SD:s väljare är nog inte medvetna om detta. De jag känner är ändå bra personer som bara ville ha en förändring. Där tror jag Socialdemokraterna har en läxa att lära då många SD:are tidigare röstat på dem.

”Sosseadeln” är ett känt begrepp. Den fungerar ungefär som den vanliga adeln. Men här håller man ihop från SSU och framåt tills man eventuellt når en statsrådspost. I vissa fall går den också i arv och medlemmarna är i princip ”onåbara” för en större allmänhet.

Jag har råkat på detta många gånger då jag försökt debattera med olika ministrar, exempelvis om hur det kommer sig att arbetare tjänar 40 procent mindre i snitt än tjänstemän. De som det varit svårast att föra ett resonemang med är Mona Sahlin, Thomas Östros och Sven-Erik Österberg. På senare tid har även Tomas Eneroth utmärkt sig. Han ville inte svara på de frågor jag hade för en annan tidning om transportbranschens framtid.

En som dock håller måttet är Stefan Löfven. En statsman och samtidigt en vänlig själ. En svetsare och beläst fackföreningsman som vet hur man löder ihop politiken.

Att tv föredrar att filma honom i de sämsta vinklarna kan han nog leva med. Uppenbart är att han har lättast att arbeta i motvind. Den motvind vi arbetare känner så väl. När vi gjort allt, när armarna värker i snöglopp och snålblåst – då måste vi göra lika mycket till.

Att saker skulle gå lätt är mer främmande för oss. Därför var det inte konstigt att Löfven, mitt i hyllningarna under valnatten sa.

- Ni vet att jag pallar inte sånt här …

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Örjan Torpe:
    27 september, 2018

    Det klart att de gullas mer med kvinnor än med Löfven. Lyssnar man på P1 så är det ständiga inslag om kvinnor, att de har blivit blåsta på Nobelpris, att de är sjukskrivna mer pga att männen inte kan dammsuga etc. Nu skall domstolarna se till att straffen blir lika mellan män och kvinnor, arma kvinnor, de kommer att få längre strafftid. När det gäller sakpolitik så har S med MP som släpvagn misslyckats med huvudsyftet, dels med brottsligheten, dels med sjukvården och detta till priset av högre skatter. Skatt på arbete har ökat, skatt på energi har ökat. Löfvens valrörelse gick ut på att nu skall vi satsa, efter 4 år av högkonjunktur, samtidigt så har försäkringssystemet försämras drastisk speciellt för sjuka och funktionsnedsatta. Ekvationen har inte gått ihop för väljarna. Sedan fattar man inte att från S hål,l att hela tiden dra fram Nazistkortet när det gäller SD, spiller också över på dess väljare. Kallar man företrädare för SD idioter och Nazister etc så uppfattar SD- väljarna att det gäller även dem. Vem vill rösta på någon som kallar dig idiot och rasist? Tugget om loserstämpel gör inte saken bättre. Fortsätt på detta spår och SD kommer att få 30% i nästa val. Folk gillar inte mobbare. De sakpolitiska krav som SD ställt som krav på en regering är att man skall satsa på fattigpensionärerna, polisen och Ms integrationspolitik. Populistisk på min ära men de är inte ensamma i så fall.

Lästips:

David Ericsson

En strömlös ledning

Davids krönika. Jag somnade inte förrän vid fyratiden på morgonen när orkanen Alfrida drog in. Stugan i skärgården skakade och de lösa nockplåtarna som jag borde satt fast i höstas hamrade och slog.

Jan Lindkvist, chefredaktör på Transportarbetaren.

Jag väntar mig politisk turbulens

Ledare. Efter månader av politiskt käbbel har vi fått en rödgrön regering. En vänsterregering som till betydande delar ska driva högerpolitik.

Tommy Wreeth

Högt pris för en röd-grön regering

Ordförandeord. Det är bra att Sverige nu har en regering och det är bra att statsministern heter Stefan Löfven. Det som inte är bra är att priset för den överenskommelse som har slutits mellan S, C, L och MP riskerar att bli alldeles för högt.

Bygg infrastruktur så att hela Sverige kan leva

Debatt. Den infrastruktur vi bygger i dag kommer att ha en inverkan på samhällsutvecklingen hundratals år framåt i tiden. Än i dag påverkas regioner av hur järnvägar byggdes under 1800-talet. Dagens infrastruktursatsningar bör därför bygga för det samhälle vi vill ha i framtiden lika mycket som de möter de behov som existerar just nu.

Nollvision – för vem?

Debatt. I fjol fick 58 personer sätta livet till på jobbet och hittills i år är det åtta personer som omkommit på arbetet. Det är skrämmande. Fortsätter trenden hela 2019 pekar siffrorna mot närmare 100 döda!

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

En strömlös ledning

Efter stormen. Jag somnade inte förrän vid fyratiden på morgonen när orkanen Alfrida drog in. Stugan i skärgården skakade och de lösa nockplåtarna som jag borde satt fast i höstas hamrade och slog.

Driving home for Christmas

Åkeri. När jag körde av färjan härom kvällen i Helsingör såg jag något märkligt. En tom utländsk dragbil framför mig lämnade hamnområdet, vände i rondellen utanför och körde tillbaka in mot terminalen.

Världens uslaste Europaväg

Vägar. I slutet av artonhundratalet byggdes en elektrisk järnväg från Stockholm till Djursholm. Den var så dålig att den kallades ”Världens uslaste järnväg”. Dagens motsvarighet i landsvägstrafiken är E4:ans 2+1-väg utanför Ljungby.

Jag väntar mig politisk turbulens

Ledare. Efter månader av politiskt käbbel har vi fått en rödgrön regering. En vänsterregering som till betydande delar ska driva högerpolitik.

Högt pris för en röd-grön regering

Ordförandeord. Det är bra att Sverige nu har en regering och det är bra att statsministern heter Stefan Löfven. Det som inte är bra är att priset för den överenskommelse som har slutits mellan S, C, L och MP riskerar att bli alldeles för högt.

Jag orkar snart inte mer!

Insändare. Har jobbat skift i snart 14 år. Kört lastbil dag som natt. Känns som att jag aldrig är ledig. Hinner aldrig återhämta mig.

Gör fackkurser obligatoriska!

Insändare Tycker att facken generellt gör ett bra jobb i Sverige, men man måste bli mycket bättre på att utbilda sina arbetare.

Debatt: Facket & framtiden

På en död planet finns inga jobb

Ulf Jarnefjord: Utsläppen av växthusgaser måste minskas drastiskt för att den globala uppvärmningen ska hejdas. Detta är en ödesfråga också för fackföreningsrörelsen.

Biltvätt

Vår förbannade skyldighet

Bengt Sandberg: Fackföreningsrörelsen i Sverige har tagit ställning för att ta kamp för de papperslösa. Därför startades i september 2008 Fackligt center för papperslösa. Centret ska vara en motor bland förbunden mot att människor utnyttjas på svenska arbetsplatser.

Så lyfter vi facket

Johan Eriksson: En fackförening utan aktiva medlemmar är en fackförening utan kraft! Arbetarrörelsen måste bli en rörelse igen. Vi måste våga titta framåt. Inte fastna i en romantisk bild av vad vi en gång varit och med sorgsen blick förlamat konstatera omöjligheter och problem.

Det handlar om världsbilden

Jesper Bengtsson: Jag tror att valet i september kan sammanfattas med fyra ord: Det handlar om världsbilden. Jag är dessutom övertygad om att de fackliga organisationernas största utmaning under de kommande åren är att klara av att forma och etablera sin egen bild av vilket samhälle vi lever i.

När alla tänker som chefen …

Krönika. Det var en gång en liten, liten chef på ett litet, litet taxibolag. Vi kan kalla honom Loffe. Företaget finns i kustbandet men ägs av Stora bolaget i storstaden. Vi kan kalla det Skärgårdstaxi. Här utövar Loffe sin egen version av ledarskap.

David Ericsson

Driving home for Christmas

Davids krönika. När jag körde av färjan härom kvällen i Helsingör såg jag något märkligt. En tom utländsk dragbil framför mig lämnade hamnområdet, vände i rondellen utanför och körde tillbaka in mot terminalen.

Döden blir oftast bara en liten notis

Ledare. Vasagatan i centrala Stockholm. En vit lätt lastbil från en flyttfirma parkerar i lastzonen vid trottoarkanten. Föraren och två medhjälpare hoppar ur och fäller ner bakgavellyften.