Krönika

Och så sorgen

Davids krönika. Förr var jag ofta ledsen. Jag kunde känna en melankoli komma smygande för att så småningom slå rot i själen. Det var inte någon direkt obehaglig känsla, bara en lång eller kort period av att mest vara för sig själv. Som i en slags långsam berg- och dalbana.

Numer är jag nästan aldrig ledsen. Så fort jag får tråkigt kollar jag vad som hänt på nätet, gör något inlägg eller läser en tidning i en app.

Att som förr ha tråkigt, kanske i väntan på ett tåg. Att se på rallarrosorna som växer vid rälsen och en humla som idogt surrar mellan blommorna, det finns inte längre.

Inte ens när Mårten, en av mina bästa vänner, gick bort ville alltihop stanna upp. Han var också lastbilschaufför till en början, men när vi träffades för ett antal år sen jobbade vi båda på en ställningsfirma.

Han var sjutton år äldre än mig och blev, om inte som en pappa så i alla fall som en äldre bror. Långt efter att vi slutat på firman stödde han mig under en jobbig period i min, en aning vingliga, skrivarkarriär. Ibland bara genom att vi tog en fika och han sa saker som ”nu snurrar du till det pojken” på sitt Västerfärnebomål.

De fem senaste åren var han mer eller mindre sängliggande efter ett antal stroker. Han var på ett hem på Södermalm där han vårdades, mest av sin kära särbo.

Minnet svek honom allt mer, men vi kunde alltid prata om en sak: lastbilar. De är tydligen något som binder oss chaufförer samman ända in i döden.

Kanske är det är för att vi alla upplevt skräcken på en hal väg med lasset som trycker på och släpet som kasar i en nerförsbacke. Eller alla soluppgångar vi sett över städer, ängar, skogar och hav. Att få hett kaffe och nybakat bröd på ett hamnkafé efter en natts körning kan bidra. Terminaler och nattfärjor, en fylla i Helsingör eller bara att komma hem och krypa ner hos den älskade efter många dygn på vägen.

Min sorg efter kamraten vill inte släppa. Som en våt vante ligger den över mig fastän jag försöker göra allt det vanliga. Köra lastbil, svara på mejl eller skriva, blir det mest en trög soppa av alltihopa.

Jag får en nattkörning. Jag tycker inte om att vända på dygnet men dagsovandet lyckas och jag inte är speciellt trött när jag ska köra.

Men i soluppgången vill jag inte höra nattradiopladdret längre och inte heller lyssna på en ljudbok. Saknaden efter kamraten finns där medan hytten gungar fram i de första solstrålarna på den gryningstomma motorvägen. Jag känner varje krök och gupp och jag har tråkigt. Men just då, där ingenting händer i tristessen, börjar det kännas lite bra igen.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Thomas Laursen:
    6 juli, 2018

    Det tar sin tid. Det behövs nog det någon gång.

  2. Eva:
    30 juni, 2018

    Fint skrivet! ❤️

Lästips:

Blivande ledamot Kim Bäckman, ordförande och sekreterare Fredrik Nilsson Hjert och ledamot Patrick Klingström.

Klubben gör omstart i nya lokaler

GDL i Karlstad. Äntligen går flytten från GDL Transports slitna, urvuxna lokaler i Karlstad. Transportklubben samlar sig och startar om – i den splitternya terminalen i Bråtebäckens industriområde.

David Ericsson

David Ericsson

… lastbilschaufför och författare, som i helgen prisades på Bokmässan.

David Ericsson

Jag blir nervös av klockor

Davids krönika. Jag köpte en målning på ett galleri. En bekant hade rekommenderat mig att gå dit och plötsligt fanns den bara där. Bilden på kvinnoansiktet med björkar i bakgrunden. Kvinnan hade något beslöjat över sig med en gåtfullt frånvarande blick.

Taxi är inga sopbilar

Insändare. Jag har ett antal gånger tittat på ett program som heter Tunnelbanan på tv.

Tystnad råder om JA

Insändare. Vad innebär januariöverenskommelsen för svensk arbetsmarknad?

Vart är vi på väg?

Insändare. Det politiska läget är oroande. Det enda som hörs är högerns oro för de många skjutningarna.

Många tankevurpor om skyddsombuden

Debatt. Om inte facken utser skyddsombuden, vem ska då driva deras ärende om de motarbetas, hindras eller trakasseras? Gustaf Järsberg och Martin Miljeteig, Transport, svarar på Svenskt Näringslivs och Företagarnas debattinlägg i SvD.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Jag blir nervös av klockor

Livets mening. Jag köpte en målning på ett galleri. En bekant hade rekommenderat mig att gå dit och plötsligt fanns den bara där. Bilden på kvinnoansiktet med björkar i bakgrunden. Kvinnan hade något beslöjat över sig med en gåtfullt frånvarande blick.

Efter olyckan …

Påkörd. Egentligen vill jag inte skriva det här. Det som har hänt, har hänt. Någon i en Tesla gjorde ett misstag i halkan vid avfarten till Sillekrogs parkering, en lastbilschaufför (jag) blev påkörd efter att Teslan studsat in i trailern. Men ingen dog eller blev allvarligt skadad trots att personbilen höll gott och väl hundra kilometer i timmen och jag flög flera meter.

Vredens druvor

Läsupplevelse. En vanlig dag. E4:ans alla långtradare från öst med mest konsonanter på kapellen kör om mig, där jag ligger i åttiotvå kilometer i timmen. En del klarar det med marginal. Andra felbedömer avståndet och går in alldeles för nära så att jag tvingas bromsa eller gå ut i kanten. Men det gör inget för jag lyssnar på en fantastisk ljudbok: Vredens druvor av John Steinbeck.

Vi kör rakt in i vildsvinsflocken

Ledare. Fredag kväll. Kolmörker. Det är 70-väg genom Roslagen och ganska mycket trafik. Plötsligt rusar de ut på vägbanan, bara några meter framför vår bil. En hel flock vildsvin. I ögonvrån hinner jag uppfatta minst två vuxna djur och en hoper små. En hundradels sekund senare plöjer vi in i klungan.

Ge oss ett effektivt övervakningssystem

Ordförandeord. När jag skriver den här krönikan har jag just deltagit i en träff där Transportföretagen presenterade sin rapport Effektivare tillsyn av yrkestrafiken.

Bostadskrisen måste lösas

Ledare. Det finns svarta hål i det svenska välfärdsbygget. Ett rör bostadspolitiken. I främst storstäderna slår bostadsköerna nya rekord.