Krönika

Och så sorgen

Davids krönika. Förr var jag ofta ledsen. Jag kunde känna en melankoli komma smygande för att så småningom slå rot i själen. Det var inte någon direkt obehaglig känsla, bara en lång eller kort period av att mest vara för sig själv. Som i en slags långsam berg- och dalbana.

Numer är jag nästan aldrig ledsen. Så fort jag får tråkigt kollar jag vad som hänt på nätet, gör något inlägg eller läser en tidning i en app.

Att som förr ha tråkigt, kanske i väntan på ett tåg. Att se på rallarrosorna som växer vid rälsen och en humla som idogt surrar mellan blommorna, det finns inte längre.

Inte ens när Mårten, en av mina bästa vänner, gick bort ville alltihop stanna upp. Han var också lastbilschaufför till en början, men när vi träffades för ett antal år sen jobbade vi båda på en ställningsfirma.

Han var sjutton år äldre än mig och blev, om inte som en pappa så i alla fall som en äldre bror. Långt efter att vi slutat på firman stödde han mig under en jobbig period i min, en aning vingliga, skrivarkarriär. Ibland bara genom att vi tog en fika och han sa saker som ”nu snurrar du till det pojken” på sitt Västerfärnebomål.

De fem senaste åren var han mer eller mindre sängliggande efter ett antal stroker. Han var på ett hem på Södermalm där han vårdades, mest av sin kära särbo.

Minnet svek honom allt mer, men vi kunde alltid prata om en sak: lastbilar. De är tydligen något som binder oss chaufförer samman ända in i döden.

Kanske är det är för att vi alla upplevt skräcken på en hal väg med lasset som trycker på och släpet som kasar i en nerförsbacke. Eller alla soluppgångar vi sett över städer, ängar, skogar och hav. Att få hett kaffe och nybakat bröd på ett hamnkafé efter en natts körning kan bidra. Terminaler och nattfärjor, en fylla i Helsingör eller bara att komma hem och krypa ner hos den älskade efter många dygn på vägen.

Min sorg efter kamraten vill inte släppa. Som en våt vante ligger den över mig fastän jag försöker göra allt det vanliga. Köra lastbil, svara på mejl eller skriva, blir det mest en trög soppa av alltihopa.

Jag får en nattkörning. Jag tycker inte om att vända på dygnet men dagsovandet lyckas och jag inte är speciellt trött när jag ska köra.

Men i soluppgången vill jag inte höra nattradiopladdret längre och inte heller lyssna på en ljudbok. Saknaden efter kamraten finns där medan hytten gungar fram i de första solstrålarna på den gryningstomma motorvägen. Jag känner varje krök och gupp och jag har tråkigt. Men just då, där ingenting händer i tristessen, börjar det kännas lite bra igen.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Thomas Laursen:
    6 juli, 2018

    Det tar sin tid. Det behövs nog det någon gång.

  2. Eva:
    30 juni, 2018

    Fint skrivet! ❤️

Lästips:

David Ericsson

Shit news

Davids krönika. Valet är över – men ändå inte. Partierna har ännu inte positionerat sig. Men politik sägs ju vara det möjligas konst …

På den tiden det regnade om somrarna

Davids krönika. Människor är egon och kanske är jag ett av de största. Vi är oss själva närmast och samarbetar bara om vi är absolut säkra på att vinna på det. Kanske är det ändå dags att lyfta blicken och tänka ett varv till (eller första varvet).

Moderata kommunister

Davids krönika. Alla kanske inte känner till det, men det finns faktiskt moderata kommunister. En bekant meddelade på nätet att han, som kommunist, tänker rösta på Moderaterna. Han hade tappat förtroendet för riksdagspartierna och röstar bara för en fråga: nej till höghastighetstågen.

Sista striden för HF

Analys. Just nu har Transports konkurrentfack, Hamnarbetarförbundet (HF), konferens i Göteborg. Det kan mycket väl bli startskottet till nya fackliga stridsåtgärder. Transportarbetaren var med på ett fackligt medlemsmöte där djupa sprickor kom i dagen. I fokus står en arbetsgivare som häller bensin på en pyrande brasa.

Hur mycket är ett chaufförsliv värt?

Insändare. Hej chaufför! Hur mycket är ditt liv värt, tycker du? Är ditt liv värt runt 25 spänn? Mysko fråga kanske, men vad kostar en varselväst? Jag tror ju i min enfald att din familj och alla dina vänner värdesätter ditt liv till mer än några futtiga kronor.

Djungelns lag på Amazon

Ordförandeord. Det fackliga arbetet, för mig, är något som pågår här och nu i vardagen för våra medlemmar. Men det är också att blicka framåt och förstå vad vi står inför på en allt mer global arbetsmarknad. Detta för att vara bättre rustade för förändring. Vi kan inte vara bakåtsträvare, men vi måste slå vakt om våra villkor.

Då skåningarna flyr undan havet

Ledare. Mycket talar för att delar av Skåne kommer att läggas under vatten när klimateffekten gör att havet stiger. Det är problematiskt. Risken finns att vi får stora strömmar av klimatflyktingar som söker sig norrut i Sverige, eftersom även Danmark och norra Tyskland väntas bli obeboeligt.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Shit news

Krönika. Valet är över – men ändå inte. Partierna har ännu inte positionerat sig. Men politik sägs ju vara det möjligas konst …

På den tiden det regnade om somrarna

Krönika. Människor är egon och kanske är jag ett av de största. Vi är oss själva närmast och samarbetar bara om vi är absolut säkra på att vinna på det. Kanske är det ändå dags att lyfta blicken och tänka ett varv till (eller första varvet).

Och så sorgen

Krönika. Förr var jag ofta ledsen. Jag kunde känna en melankoli komma smygande för att så småningom slå rot i själen. Det var inte någon direkt obehaglig känsla, bara en lång eller kort period av att mest vara för sig själv. Som i en slags långsam berg- och dalbana.

Fortkörning bara en del av problemet i taxi

Debatt. I tidningen Transportarbetaren den 4 september 2018 kan man läsa att "Många yrkesförare kör för fort och värsta fartsyndarna är taxi". Vidare läser man att Folksam gjort hastighetsmätningar som visar att 73 procent av taxiförarna kör för fort. Näst sämst är renhållningsbranschen, med 71 procent. Bäst klarar sig bussförarna.

Överväger att lämna

Insändare. Jag är en 70-årig medlem, jobbar 60 procent och tänker så göra fem år till, om kroppen hänger med. På årsmötet fick jag diplom för 50-årigt medlemskap i Transport!

Det är allvar nu, mina vänner

Ordförandeord. Den 9 september är det val och det valet handlar om vilken typ av samhälle vi vill ha framöver. På riktigt. Aldrig har det varit så tydligt att valet står mellan trygghet för människor och ett samhälle med mer tillfälliga anställningar och lägre löner; ett samhälle där var och en får klara sig själv i allt större utsträckning.

Las, en avgörande fråga för mig i valet

Ledare. Det finns politiska frågor som är så viktiga att de ensamma skulle kunna avgöra var jag lägger min röst. En sådan är lagen om anställningsskydd (las).

Hur kan (S) lyfta frågan om strejkrätt i valtider?

Insändare. Vädjan till Socialdemokratiska arbetarpartiets arbetsutskott. Med stigande oro ser vi hur Socialdemokratiska arbetarepartiet förlorar i opinionsundersökningar och i sympati hos LO-folket.

Rädda svensk åkerinäring!

Ordförandeord. Svensk åkerinäring blöder, och dess chaufförer lider. Branschen är hårt drabbad av den osunda konkurrensen och den olagliga utländska inrikestrafiken som vi dagligen ser på vägarna.