Krönika

Och så sorgen

Davids krönika. Förr var jag ofta ledsen. Jag kunde känna en melankoli komma smygande för att så småningom slå rot i själen. Det var inte någon direkt obehaglig känsla, bara en lång eller kort period av att mest vara för sig själv. Som i en slags långsam berg- och dalbana.

Numer är jag nästan aldrig ledsen. Så fort jag får tråkigt kollar jag vad som hänt på nätet, gör något inlägg eller läser en tidning i en app.

Att som förr ha tråkigt, kanske i väntan på ett tåg. Att se på rallarrosorna som växer vid rälsen och en humla som idogt surrar mellan blommorna, det finns inte längre.

Inte ens när Mårten, en av mina bästa vänner, gick bort ville alltihop stanna upp. Han var också lastbilschaufför till en början, men när vi träffades för ett antal år sen jobbade vi båda på en ställningsfirma.

Han var sjutton år äldre än mig och blev, om inte som en pappa så i alla fall som en äldre bror. Långt efter att vi slutat på firman stödde han mig under en jobbig period i min, en aning vingliga, skrivarkarriär. Ibland bara genom att vi tog en fika och han sa saker som ”nu snurrar du till det pojken” på sitt Västerfärnebomål.

De fem senaste åren var han mer eller mindre sängliggande efter ett antal stroker. Han var på ett hem på Södermalm där han vårdades, mest av sin kära särbo.

Minnet svek honom allt mer, men vi kunde alltid prata om en sak: lastbilar. De är tydligen något som binder oss chaufförer samman ända in i döden.

Kanske är det är för att vi alla upplevt skräcken på en hal väg med lasset som trycker på och släpet som kasar i en nerförsbacke. Eller alla soluppgångar vi sett över städer, ängar, skogar och hav. Att få hett kaffe och nybakat bröd på ett hamnkafé efter en natts körning kan bidra. Terminaler och nattfärjor, en fylla i Helsingör eller bara att komma hem och krypa ner hos den älskade efter många dygn på vägen.

Min sorg efter kamraten vill inte släppa. Som en våt vante ligger den över mig fastän jag försöker göra allt det vanliga. Köra lastbil, svara på mejl eller skriva, blir det mest en trög soppa av alltihopa.

Jag får en nattkörning. Jag tycker inte om att vända på dygnet men dagsovandet lyckas och jag inte är speciellt trött när jag ska köra.

Men i soluppgången vill jag inte höra nattradiopladdret längre och inte heller lyssna på en ljudbok. Saknaden efter kamraten finns där medan hytten gungar fram i de första solstrålarna på den gryningstomma motorvägen. Jag känner varje krök och gupp och jag har tråkigt. Men just då, där ingenting händer i tristessen, börjar det kännas lite bra igen.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Thomas Laursen:
    6 juli, 2018

    Det tar sin tid. Det behövs nog det någon gång.

  2. Eva:
    30 juni, 2018

    Fint skrivet! ❤️

Lästips:

Stängda toaletter hos kunder de levererar gods till är ett pandemiproblem för lastbilschaufförer. ”Det känns som om vi kom med pesten”, tycker en av dem. Foto: Adam Wrafter / SvD / TT

Inför corona är vi alla lika – eller?

Klass & corona. Du knegar på som vanligt, men jag kan jobba hemma. Hon följer slaviskt myndigheternas rekommendationer medan han sippar öl på myllrande krogar. Frågan gnager: Är corona en klassfråga?

David Ericsson

Då var fallet löst?

Davids krönika. Jag tror att alla som var födda då minns exakt vad de gjorde natten när Olof Palme mördades.

Transportarbetarens logga

Vägpaketet vidare i EU

EU. Det sista stora hindret är passerat. I dag röstade EU:s trafikutskott för sista gången om vägpaketet. Slutlig omröstning om nya regler för vägtrafiken väntar i Europaparlamentet i juli.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Då var fallet löst?

Palmemordet. Jag tror att alla som var födda då minns exakt vad de gjorde natten när Olof Palme mördades.

I väntan på jobb

Kristider. Jag har varit med om flera kriser i arbetslivet. Och frågan är om det inte alltid är lite kris. När som helst kan förutsättningarna ändras och jobb försvinna i någon upphandling eller för att ett konkurrerande företag lagt ett skambud.

Ett andetag

Arbetare. Den här krönikan ska inte handla om coronan, covid-19. Den ska inte handla om att regering och riksdag inte tillsett att regionerna hållit beredskapslager. Inte heller om att samtliga myndigheter: Folkhälsomyndigheten, MSB, Socialstyrelsen, regionerna, kommunerna, riksdag och regering, inte en enda av alla instanserna har lyft ett finger för att i förväg skydda sin befolkning mot pandemier.

Vad är egentligen schysta transporter?

Ordförandeord. Frågan är lika aktuell nu som någonsin. Förbundet har under de senaste månaderna jobbat intensivt gentemot Sveriges Åkeriföretag och Transportföretagen, för att branschens tre huvudparter ska enas om ett gemensamt system för att kvalitetsmärka transportföretag.

Las-utredaren slår tok-rekord

Debatt. Många tokiga förslag har vi sett från utredare, men detta slår nog alla rekord!

Stort tack till coronapandemin!

Debatt. Svenska fackföreningar borde vara tacksamma över att coronan kom. Den har varit en ögonöppnare för många inom fackföreningen – och inte bara för oss. Många av de åtgärder som har gjorts för att lindra eller bromsa spridningen är sådant som vi inom LO har påpekat tidigare att man ska göra för att minska människors lidande i många avseenden.

Kris i taxibranschen – kollaps i färdtjänsten

Debatt. Det är bråttom om man ska klara att värna om transporterna för våra mest utsatta medborgare, skriver taxiåkaren och småföretagarkonsulten Michael Harvey.

Döden på jobbet är ständigt närvarande

Debatt. I coronapandemins spår har de som kan arbeta hemifrån uppmanats att göra så. Dock kan inte alla yrkesgrupper göra det. Dessa personer riskerar att smittas av covid-19, men även att råka ut för arbetsplatsolyckor.

Vi vill också uppleva en morgondag

Min vardag. Vi färdtjänstförare är de som får vardagen att gå runt för många i landet. Ibland med livet som insats. Ta den tanken med er när ni möter oss i trafiken, skriver Peter Eriksson som kör åt ett litet bolag i Uddevalla .

Dags att sätta ned foten om tvåskift

Insändare. Hej! Läste artikeln Miljöarbetare tvingas jobba tvåskift. Många privata företag lägger fler kärl på färre bilar och personal. Personalen blir lidande, fordonsvård uteblir, kunder får inte tömt.

Varför ingen löneförhandling förrän i höst?

Insändare. Hej. Läste Transportarbetaren i dag. Och jag blev både förvånad och besviken då löneavtalen för 2020 förlängts till den 31 oktober, på grund av corona. Innebär det att vi blir blåsta på minst sju månaders löneförhöjning?

Hur många hundra miljoner bjuder du på?

Ledare. Mil efter mil av asfalt. Mobilens gps-app mäter farten och ger lite underhållning längs den monotona E4:an. Då och då hamnar jag bakom lastbilar, svenska eller utländska. Många tycks ligga kring 87–88 kilometer i timmen. Det vill säga 10 procent över laglig hastighet.

Vi har några viktiga fajter att klara av

Ordförandeord. Det här året, 2020, har verkligen skakat om det mesta som vi känner som bekant. Och det har redan gett oss en ny verklighet full av utmaningar och möjligheter. Jag kan se att många därute hjälps åt och drar lasset åt samma håll. Det är något bra och fint som sker runt den gemensamma fienden corona.

Facklig samling – 10 fackliga organisationer

Vi vill stärka det brottsförebyggande arbetet

Debatt. Det brottsförebyggande arbetet måste stärkas genom en bred mobilisering från hela samhället. Nu inleder vi ett långsiktigt samarbete för att bromsa den negativa utvecklingen, med en kriminalitet som sjunker allt lägre ner i åldrarna. Vi påbörjar arbetet med facklig samling för att stärka det brottsförebyggande arbetet och samordna det tidiga stödet till barn och unga i riskzon.