Krönika

Och så sorgen

Davids krönika. Förr var jag ofta ledsen. Jag kunde känna en melankoli komma smygande för att så småningom slå rot i själen. Det var inte någon direkt obehaglig känsla, bara en lång eller kort period av att mest vara för sig själv. Som i en slags långsam berg- och dalbana.

Numer är jag nästan aldrig ledsen. Så fort jag får tråkigt kollar jag vad som hänt på nätet, gör något inlägg eller läser en tidning i en app.

Att som förr ha tråkigt, kanske i väntan på ett tåg. Att se på rallarrosorna som växer vid rälsen och en humla som idogt surrar mellan blommorna, det finns inte längre.

Inte ens när Mårten, en av mina bästa vänner, gick bort ville alltihop stanna upp. Han var också lastbilschaufför till en början, men när vi träffades för ett antal år sen jobbade vi båda på en ställningsfirma.

Han var sjutton år äldre än mig och blev, om inte som en pappa så i alla fall som en äldre bror. Långt efter att vi slutat på firman stödde han mig under en jobbig period i min, en aning vingliga, skrivarkarriär. Ibland bara genom att vi tog en fika och han sa saker som ”nu snurrar du till det pojken” på sitt Västerfärnebomål.

De fem senaste åren var han mer eller mindre sängliggande efter ett antal stroker. Han var på ett hem på Södermalm där han vårdades, mest av sin kära särbo.

Minnet svek honom allt mer, men vi kunde alltid prata om en sak: lastbilar. De är tydligen något som binder oss chaufförer samman ända in i döden.

Kanske är det är för att vi alla upplevt skräcken på en hal väg med lasset som trycker på och släpet som kasar i en nerförsbacke. Eller alla soluppgångar vi sett över städer, ängar, skogar och hav. Att få hett kaffe och nybakat bröd på ett hamnkafé efter en natts körning kan bidra. Terminaler och nattfärjor, en fylla i Helsingör eller bara att komma hem och krypa ner hos den älskade efter många dygn på vägen.

Min sorg efter kamraten vill inte släppa. Som en våt vante ligger den över mig fastän jag försöker göra allt det vanliga. Köra lastbil, svara på mejl eller skriva, blir det mest en trög soppa av alltihopa.

Jag får en nattkörning. Jag tycker inte om att vända på dygnet men dagsovandet lyckas och jag inte är speciellt trött när jag ska köra.

Men i soluppgången vill jag inte höra nattradiopladdret längre och inte heller lyssna på en ljudbok. Saknaden efter kamraten finns där medan hytten gungar fram i de första solstrålarna på den gryningstomma motorvägen. Jag känner varje krök och gupp och jag har tråkigt. Men just då, där ingenting händer i tristessen, börjar det kännas lite bra igen.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Thomas Laursen:
    6 juli, 2018

    Det tar sin tid. Det behövs nog det någon gång.

  2. Eva:
    30 juni, 2018

    Fint skrivet! ❤️

Lästips:

Motorvägen 1-30 i Murcia, Spanien

Tufft för lastbilsförare i Europa och USA

Åkeri. Lastbilsförare hyllas ibland som hjältar i coronakrisen, men vanligare är att de bemöts som pestsmittade när de levererar sina varor till kunderna. I Turkiet blev en förare arresterad när han på Facebook vittnade om sin omöjliga arbetssituation.

David Ericsson

Viruset och socialismen

Davids krönika. Coronaviruset har fått alla världens epidemiologer, läkare och virusforskare på tå. Men hittills har jag bara hört en av dem säga det uppenbara: att ett likadant eller än värre virus kan komma i framtiden. För virus vandrar runt och som jag minns Hongkonginfluensan så återkom den år efter år då jag var barn.

Saknas: säkra parkeringsplatser

Chaufförer. För närvarande saknas 100 000 trygga och säkra uppställningsplatser för lastbilar i EU. Nu slår fack och arbetsgivare på Europanivå larm och kräver att EU och dess medlemsländer omedelbart vidtar åtgärder. Men i Sverige går det trögt.

Tankar i virustid

Insändare. Tänk vad ett litet virus kan göra för samhället!

Jag vill jobba, men …

Insändare. Jag vill jobba men Arbetsförmedlingen vill inte ge mig en YKB-utbildning.

Vi chaufförer borde få bättre betalt

Insändare. Enligt SCB var medianlönen i Sverige 30 900 kronor 2018. Medellönen för män i Sverige 2018 var 36 500 kronor, allt enligt SCB.

Jag möter klassförakt

Debatt. Sedan en tid arbetar jag som renhållningsarbetare på Renova. Man blir inte miljonär. Men jag har sällan mött så mycket arbetsglädje och yrkesstolthet. Och skicklighet.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Viruset och socialismen

Corona. Coronaviruset har fått alla världens epidemiologer, läkare och virusforskare på tå. Men hittills har jag bara hört en av dem säga det uppenbara: att ett likadant eller än värre virus kan komma i framtiden. För virus vandrar runt och som jag minns Hongkonginfluensan så återkom den år efter år då jag var barn.

Lyckans pris

Förändring. Att bli fattig är nog mångas stora skräck. Men huvudpersonen, kvinnan i romanen Skred av Marit Sahlström, är långt ifrån fattig. Ändå är hon olycklig så till den grad att själva livet blir till en omöjlighet.

Sveriges sämsta åkeri?

Arbetsliv. Det går upp och det går ner i åkeribranschen. Saker som var stora för några år sedan såsom ägarbyten, konkurser eller folk som snodde åt sig körningar, kan vara små eller glömda i dag.

Corona

Samhället är sårbart

Ledare. Vi är nog ganska många som då och då funderat över vilken betydelse minskad konsumtion och minskat resande skulle kunna ha för planeten Jordens överlevnad. Eller kanske snarare för mänsklighetens fortsatta existens. Själva klotet lär antagligen repa sig, vad vi än hittar på. Nu är vi här, och det känns inte angenämt.

Corona

Svårt att ligga steget före coronaviruset

Ordförandeord. Jag har varit med om mycket under mina år på Transport. Men som för de flesta andra saknar det som nu sker, med spridning av ett samhällsfarligt virus, helt motstycke.

Det finns en stor grupp förlorare

Ledare. I de avtalsförhandlingar som redan startat är höjd avtalspension ett tungt fackligt krav. Huvudorsaken är förstås de katastrofalt låga allmänna pensionerna. De som blev resultatet av den stora pensionsblåsningen, förlåt pensionsreformen, för 20 år sedan.

Hållbara transporter inget för Ikea?

Ordförandeord. Jag har min bakgrund inom terminal och lager. Jag gillade mitt jobb och det var också det som lade grunden till mitt fackliga engagemang.

Politikerna och egot

Insändare. Ansvarstagandet från svenska politiker i riksdagen är obefintligt!

Vindarna vänder i svensk politik

Insändare. När Alliansen styrde landet infördes jobbskatteavdraget, den 1 januari 2007 kom det första. Det skulle leda till att fler jobbade mer lönsamt sades det. Men vad det har gjort är ett rejält stort håll i statsfinanserna.

Våldet måste stoppas

Insändare. Vi behöver stoppa våldet på tåg, bussar och yrkesförare.

Utländsk dragbil, Jönköping

Jävligt frustrerande och oroande

Dagbok/del 3. Under åren som vi i ordning och reda har granskat åkeriverksamheten i Sverige har vi flera gånger haft föredrag och utbildningar hos både myndigheter och andra organisationer.