Mitt i maktens korridorer
Flera svenska politiker har makt över EU:s transportpolitik. Möt Marita Ulvskog (S), Lars Adaktusson (KD) och Peter Lundgren från ett parti som många inte vill ta i med tång.
Sverigedemokraten Peter Lundgren: ”Stopp för cabotage”
Sverigedemokraten Peter Lundgren är kontroversiell. Han röstades in i EU-parlamentet 2014. Trots att utövande SD-politiker utesluts ur Transport och SD ofta går på tvärs mot facket väljer Transportarbetaren att intervjua honom.
Lundgren är lastbilschaufför, sitter i EU-parlamentets transportutskott och utövar därmed inflytande över den svenska och europeiska åkeribranschen. Delegationer med lastbilschaufförer från Sverige har också rest för att träffa honom i parlamentet. Något som välkomnats av vissa kollegor och kritiserats hårt av andra.
Peter Lundgren tycker att fackets krav på ett socialt protokoll är problematiskt. Det handlar om att fackliga och grundläggande rättigheter för arbetstagare inte ska underordnas den fria rörligheten. Hans invändning är att öppnar man det senast framförhandlade Lissabonfördraget för nya manglingar finns det risk att östländerna sätter sig på tvären.
Slutresultatet kan bli ännu sämre för den svenska modellen med kollektivavtal, hävdar han.
SD går på tvärs mot facket i flera viktiga frågor, senast när det gäller upphandlingar. Hur ser du på fackförbund?
– Jag har inga problem med facket, mer än att de sitter i knäet på S.
Angående Transports regler att utesluta utövande Sverigedemokrater säger Lundgren att han visst tror på människors lika värde och behandlar människor schyst.
När han kom med i EU bestämde sig Lundgren för att driva en enda fråga: att begränsa cabotage. Det vill säga inrikes körningar av utländska åkerier.
– Jag lyfter alltid frågan och tar debatten. Den svenska åkerinäringen håller på att eroderas av profithunger, att det bara handlar om att tjäna pengar. Jag vill ha ordning och reda. Cabotagereglerna ska skärpas, kontrollerna förbättras och resurserna till polisen öka.
I länder med kompetent trafikpolis får förarna respekt och följer lagarna, anser Peter Lundgren. Sina andra uppdrag i parlamentet hinner han inte med så mycket. Ändå håller han inte med om att han bara kan en fråga:
– Jag har en allmänkunskap, bredd, och har fått stor respekt i transportutskottet. Få har en yrkesbakgrund inom sitt område. De andra parlamentarikerna går runt i många frågor. När jag går ut vet chaufförerna vem jag är.
Peter Lundgren röstade för Sveriges inträde i EU eftersom han ”gick på skräckpropagandan”, men säger att han är motståndare till dagens överstatliga utveckling.
Hur jobbar du för att Sverige ska lämna EU?
– Man får vara pragmatiker och försöka stoppa de tokigaste förslagen.
… men Kristdemokraternas Lars Adaktusson är positiv
Lars Adaktusson (KD) är suppleant i transportutskottet, men prioriterar sina uppdrag i Utrikesutskottet och underutskottet för mänskliga rättigheter. Vid voteringen om rapporten med åtgärder mot social dumpning la han ner sin röst.
Lars Adaktusson är stressad och besvarar Transportarbetarens frågor via e-post och en politisk rådgivare.
Varför la du ner din röst?
– Betänkandet lyfter flera problematiska aspekter kring lönekonkurrens och kommer med förslag som jag kan ställa mig bakom. Samtidigt svartmålar det utländsk arbetskraft och föreslår åtgärder som jag inte stöder. Flera av dem skulle föra över makt från arbetsmarknadens parter och från medlemsstaterna till EU.
Adaktusson hinner inte lägga ner så mycket tid på transportfrågorna, men uppger att han ofta träffar svenska företag och organisationer inom transportsektorn och gör studiebesök.
Han vill främja åkerier som verkar över gränserna. Att gå så långt som att avskaffa cabotagereglerna och släppa transporterna helt fria är kristdemokraten dock inte beredd att gå.
Lars Adaktusson talar för ”konkurrens på schysta villkor” och att öka trafikpolisens resurser. Däremot vill han inte ha lika lön för lika arbete, som Transport och socialdemokraterna kräver.
– Krav på svenska kollektivavtal bör alltså inte ställas på företag i transportsektorn. Ett centraliserat minimilönesystem är också fel väg att gå. Det centrala är att alla måste börja följa existerande regler.
Facket har i åratal kämpat mot social dumpning medan liberala politiker hävdat att begreppet inte går att definiera. Det viktigaste som kom ut av EU-parlamentets senaste debatt i frågan är att parlamentarikerna nu bestämt att det betyder ”ett kringgående av europeisk och nationell lagstiftning”, anser Lars Adaktusson.
– Det gör att vi vet vad det är som ska motarbetas.
Marita Ulvskog (S): ”Förändring tar tid”
Vad har du levererat till svenska lastbilschaufförer, Marita Ulvskog (S)?
– Vi har kämpat för att få till schysta villkor och hävda cabotagereglerna. Förhandlat och kompromissat för att hitta lösningar, men förlorat.
Att arbetet går trögt hänvisar den tidigare EU-motståndaren Marita Ulvskog till EU:s blå majoritet. Om fler löntagare röstat i valet till EU-parlamentet hade mycket kunnat se annorlunda ut, tror hon.
Men ur slag är Ulvskog inte. Även om det kändes som att få en ståldörr slängd i ansiktet 2007, när den så kallade Lavaldomen föll. Fackförbund fick inte rätt att ta till stridsåtgärder och kräva svenska löner och villkor för utländska arbetare som jobbar i Sverige. Därmed sattes den svenska modellen med kollektivavtal ur spel, trots löften om motsatsen vid Sveriges EU-inträde.
Utländska bolag fick rätt att betala minimilöner.
Ändå. En dörr har öppnats på glänt i och med att EU-parlamentet nu ställt sig bakom en rapport med åtgärder mot social dumpning.
– Det måste bli ett stopp på utnyttjandet av människor. Det slår sönder allt, säger Marita Ulvskog.
Hon ser ytterligare en strimma ljus i arbetet med att ta fram nya regler för personer som jobbar i andra länder, ett utstationeringsdirektiv. EU-kommissionen la i våras fram ett förslag som bland annat innebär att utländska arbetare ska få samma lön, lika ersättningar, bonusar och traktamenten som inhemska löntagare.
Nu jobbar sysselsättningsutskottet, där Marita Ulvskog är vice ordförande, med ett yttrande över förslaget. Arbetet går vidare, trots att elva länder, främst från Östeuropa, försökt sätta stopp för förändringarna.
En holländsk socialdemokrat och en fransk kristdemokrat i Ulvskogs utskott knådar politikernas viljor.
– Det här är en otroligt viktig fråga för oss. Vi har kämpat på alla nivåer och fått oväntat stöd från konservativa i Tyskland, Belgien och Frankrike. Men, hon ler snett, motståndet är lika engagerat mot.
Att nå enighet kommer att ta tid, spår Marita Ulvskog. Frågan ska behandlas av unionens regeringschefer och ministrar också. I respektive råd.
EU-kommissionens ordförande har talat om en större splittring än någonsin bland EU:s länder, inte minst på grund av flyktingkrisen och Storbritanniens utträde. Öst- och västfrågan är känslig, instämmer Ulvskog. Länderna har så olika historia.
I diskussioner med östpolitiker brukar hon varna för att det alltid kommer nya, som har det så besvärligt att de jobbar ännu billigare. Även bulgarer och rumäner kommer att konkurreras ut.
Östeuropa måste få något i utbyte om de ska gå med på lika löner och villkor, resonerar Ulvskog. Frågan är vad?
– Jag vet inte, saker som är viktiga för dem.
