Ledare

Vi kör rakt in i vildsvinsflocken

Ledare. Fredag kväll. Kolmörker. Det är 70-väg genom Roslagen och ganska mycket trafik. Plötsligt rusar de ut på vägbanan, bara några meter framför vår bil. En hel flock vildsvin. I ögonvrån hinner jag uppfatta minst två vuxna djur och en hoper små. En hundradels sekund senare plöjer vi in i klungan.

Det smäller hårt i fronten och bilen studsar. 80–100 meter längre fram styr jag in vid vägkanten, invid ett hus. I backspegeln ser jag andra bilister tvärstanna och slå på varningsblinkers.

Vi går ur bilen. Omskakade. I motljuset från bilarna ser vi flera döda djurkroppar på asfalten. Som mörka sopsäckar mitt i höger körbana.

Vi försöker samla oss. Ringer polisen, 112. Slår fel nummer först, men kommer rätt efter några sekunder. ”En viltolycka. Vi har kört på flera vildsvin. En massaker…”

”Okej, var?”

”Precis vid södra infarten till Älmsta, norr om Norrtälje.”

”Vad är det för vägnummer, jag hittar inte Älmsta på kartan?”

Jag kommer inte på vägnumret och larmoperatören väljer att koppla mig vidare. Hamnar i telefonkö.

Vi står i mörkret. Väntar. Huttrar. Ett par bilister stannar vid oss och frågar hur det är. De berättar att det ligger tre fyra döda djur på vägen.

Vi fortsätter vänta i polisens växel. Tiden går. Oändligt långsamt. Jag går fram till bilens front. Den ser märkligt nog relativt hel ut i det svaga ljuset från en mobiltelefon.

Fler bilar bromsar in vid olycksplatsen. Borde vi gå dit och sätta upp en varningstriangel? Det finns ingen vägren, inte ens 20 centimeter, att gå på. Ligger det skadade vildsvin i diket? Är det verkligen en bra idé att knalla dit?

Vi ringer 112 igen, på en annan telefon. Vi behöver verkligen någon att rådfråga.

Den här gången blir vi framkopplade efter ett par minuter. Även nu blir larmoperatören främst upptagen med att försöka klura ut vägnumret.

Med luren pressad mot örat ser jag på avstånd hur en bilist går ur bilen och släpar undan djurkropparna, mot diket.

Det var vårt jobb, säger min hustru.

Kanske, tänker jag.

Efter en halvtimme åker vi i väg, hem till några vänner och undersöker bilen så noggrant det går. Det mesta verkar okej.

Vi åker tillbaka till olycksplatsen och träffar på den utringda viltspåraren. Han förklarar att han hittat fyra döda kultingar i 15-kilosklassen. Den tredje vildsvinsolyckan han är ute på bara det senaste dygnet.

Varför berättar jag det här?

För att jag lärde mig en läxa.

Se till att ha en ficklampa i bilen. Lätt åtkomlig.

Och en reflexväst. Det hade varit närmast livsfarligt att gå mot trafiken på den mörka landsvägen. Och en handsfreesladd. Så att man kan göra annat medan man väntar på polisen.

Vid vårt första larmsamtal väntade vi 16 minuter, utan att få svar. En evighet just då.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Ann-Marie Järsberg:
    17 november, 2019

    Vildsvin har INGET, i den svenska naturen att göra. De inplanterades för att vara jaktobjekt, d.v.s i detta fall framförallt för SKÅNSKA jägares höga nöjes skull. Nu har de spridit sig, och finns snart i hela landet. De orsakar död och förödelse ÖVERALLT, där de befinner sig. och orsakar MÅNGA trafikolyckor. ( de orsakar STOR förödelse, för alla odlare som de "besöker". Hur är det nuförtiden, med fösäkringar mot viltolyckor, i trafiken + för lantbrukare??

  2. Dick:
    17 oktober, 2019

    Sådan är verkligheten. Men förvånas över att du ställer dig frågan om ni skall sätta upp en varnings triangel nej ni borde sätta upp två ifall man har. När och var tror du annars att varningstriangeln SKALL användas, och en reflexväst bör vara en självklarhet i varje fordon. Men skönt att det gick bra för er.

  3. Richard Dehnisch:
    30 september, 2019

    Otäckt.
    Efter skymning fram till gryning borde halva hastigheten gälla.
    Både för naturen och människor säkerhet.

Lästips:

Lina Henningsson

”Det var tufft men viktigt att återvända till olycksplatsen”

Dödsolycka. I full fart kolliderade Lina Henningssons tankbil med en bil som svängt över på hennes körbana. Föraren dog. Det fanns ingenting hon kunde ha gjort annorlunda, men det ändrar inte utgången.  – Någon förlorade sitt liv. Då är det lätt att övertänka, att beskylla sig själv, säger hon.

Linda fick order att köra vidare direkt efter olyckan

Trafikolycka. Anklagelser och bristande stöd. Uppsägning. Sett i backspegeln önskar Linda att hon hade kontaktat facket, men efter olyckan var tillvaron så skakig att hon inte kom sig för. I dag har hon gått vidare. Men hon vill ändå berätta sin historia.

Jan Lindkvist, chefredaktör på Transportarbetaren.

Naturlag på tvärs med yrkesförarna

Ledare. Lägre löner ska lösa arbetslösheten bland unga och nyanlända. Det är en sorts naturlag. En del av ett marknadstänkande där hörnstenarna är konkurrens och jämvikt mellan tillgång och efterfrågan.

Ställ fram sopkärlen!

Insändare. Sophämtarna ska inte behöva skada sig, skriver Truckworker.

Dags för facken att organisera cykelbuden

Debatt. Där ligger man på soffan en söndag och känner sig trött efter gårdagens hålligång. En pizza, eller kanske en hamburgare, skulle sitta bra.

Transport tar steg i rätt riktning

Insändare. Vi i Transportarbetareförbundet är medvetna om de orättvisa lönerna inom sjuk- och färdtjänstresor, skriver Transports ombudsman Mats Andersson i ett svar på en insändare från en missnöjd färdtjänstchaufför.

Avtalsrörelsen: Tidningsbud & reklamutdelare
Avtalsrörelsen tidningsbud

Hopp för buden

Tidningsbud. Det här handlar om en bransch under hård press – medier i allmänhet och tryckta tidningar i synnerhet. Utsatta och längst ut i kedjan finns tidningsbuden.

Tidningsbuden är väldigt lojala och plikttrogna. Det brukar arbetsgivarorganisationens Anders Bergqvist och Charlott Richardson höra från distributionsföretagen: ”Och de har en viktig demokratisk uppgift i dag, i tider av faktaförvrängning och spridning av rena lögner.”

Arbetsgivarsidan tar strid om arbetstiden

Medieföretagen. Arbetsgivarna vill ha flexibilitet. Facket vill ha betalt för hela arbetspasset. Lönerna lär följa de andra uppgörelserna i 2020 års avtalsrörelse för tidningsbud.

Annika Jonsson kör 17 mil varje arbetspass, Lennart Thuresson kör 12. Båda är veteraner bland tidningsbuden i Jämtland, och vet att man måste kunna byta ett däck om det blir punktering på natten.

Tidningsbud oroar sig för pensionen

Tidningsbud. Nog går det att försörja sig som tidningsbud – om man bor på landet i ett hus som är färdigbetalat. Däremot finns oron för att pensionen inte ska räcka, både hos Annika Jonsson och Lennart Thuresson.

Vilka förhandlar för oss?

Insändare. Jag har läst i kvällstidningar om att LO förhandlar om anställningstrygghet, samtidigt som Kommunal anklagar LO för att sälja ut anställningstryggheten.

Naturlag på tvärs med yrkesförarna

Ledare. Lägre löner ska lösa arbetslösheten bland unga och nyanlända. Det är en sorts naturlag. En del av ett marknadstänkande där hörnstenarna är konkurrens och jämvikt mellan tillgång och efterfrågan.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Den hårda vägen

Lastbilstillverkare. Kampen har förts i många år och böljat fram och tillbaka. Arbetsgivare mot arbetsgivare, arbetare mot arbetare. Men hittills utan segrare. När den ene fått in ett hårt slag kommer den andre snart med ett som är än värre. Vad kampen handlar om? Naturligtvis om striden mellan lastbilstillverkarna Scania och Volvo.

Kejsaren ÄR naken

Politik. Jag vet inte vad priset är för att vara som den lille pojken när han säger ”Men han har ju inget på sig!”, när kejsaren i HC Andersens saga står där naken inför folket. Men jag tar ändå risken och säger det: skrota januariavtalet Stefan Löfven!

Jag gillar Greta!

Klimatkamp. Jag har aldrig träffat miljöaktivisten Greta Thunberg. Men på lite omvägar känner jag till mer om henne än det som står i pressen. Och jag kan bara säga en sak: ta flyget hem Greta, du får det!

Det här kan bli bra för Europas chaufförer

Ordförandeord. När vi nu står inför en avtalsrörelse konstaterar jag att vi – Transport – bara är så starka som den sammanlagda styrkan av våra medlemmar. Vi är våra medlemmar; er vilja, er kunskap, er drivkraft.