Krönika

På den tiden det regnade om somrarna

Davids krönika. Människor är egon och kanske är jag ett av de största. Vi är oss själva närmast och samarbetar bara om vi är absolut säkra på att vinna på det. Kanske är det ändå dags att lyfta blicken och tänka ett varv till (eller första varvet).

Att klimatet förändras så att isbjörnar dör bryr vi oss såklart inte om. Få har ändå varit i närheten av dem och de som verkligen varit det har blivit uppätna.

Men något har hänt, vinden har vänt. Den ständigt fuktiga västliga vinden från Norge och golfströmmen har ersatts av en mestadels torr nordostlig vind från Sibirien. Det många klimatforskare varnat för verkar ha skett: att Golfströmmen har stannat av, dränkt av kallt sötvatten från smältande isberg i Arktis.

Skogsbränderna blir monumentala, precis som det varnats för i decennier. Spannmålet torkar in liksom djurfodret. Mjölken kommer att sina och biffkorna nödslaktas av foderbrist – till ingen nytta för köttet kommer knappt duga till köttfärs.

Naturligtvis ska vi ändå fortsätta flyga utomlands en gång om året (sju kvadratmeter isberg per person och resa försvinner varje gång). Vi ska köra bil trots att buss och tåg går jämsides, eller bara för att köpa tidningen i kiosken tio minuters gångväg hemifrån.

Transporterna ska gå med billiga utländska lastbilar med bunkerolja från forna Sovjet i stället för med tåget som tar några timmar extra.

För det är tiden som är bristvaran för oss och för speditörerna då de fjäskar för industrin. Men kostnaderna för tidsbesparingarna blir enorma för miljön och klimatet.

Naturligtvis vill vi inte erkänna det, varken jag eller någon annan. Men vi börjar nog inse att ett tyst strilande sommarregn snart kan vara ett minne blott.

Något måste göras, men Alliansen kan inte ens tillåta en ytterst marginell flygskatt. Ändå är vi tvungna att minska de fossila utsläppen med minst sju procent om året för att klara tvågradersmålet för jordens uppvärmning.

Det verkar omöjligt men faktiskt; jag tror att det går!

Freonutsläppen stoppades en gång och därmed räddades ozonskiktet. Skogsdöden på västkusten hejdades då koleldningen nästan upphörde i England.

Ingen kan göra allt men alla kan göra något: om vi cyklar eller går i stället för att ta bilen. Om vi hoppar över flygresan och i stället njuter av den nya sommarsibiriska värmen här hemma. Om vi alltid försöker tänka på klimatet!

Då kan det gå att rädda situationen och vi slipper berätta för barnbarnen hur det var på den tiden det regnade om somrarna.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. SIV INGEGERD AKSILA:
    29 augusti, 2018

    Jag håller med dig. Politikerna måste ta ansvar för de stora besluten när det gäller omställningen till en hållbar framtid och vi, de andra som inte har den möjligheten, för de små besluten; alltifrån att välja bort flyg och plast till att shoppa mindre..

Lästips:

David Ericsson

En strömlös ledning

Davids krönika. Jag somnade inte förrän vid fyratiden på morgonen när orkanen Alfrida drog in. Stugan i skärgården skakade och de lösa nockplåtarna som jag borde satt fast i höstas hamrade och slog.

Driving home for Christmas

Davids krönika. När jag körde av färjan härom kvällen i Helsingör såg jag något märkligt. En tom utländsk dragbil framför mig lämnade hamnområdet, vände i rondellen utanför och körde tillbaka in mot terminalen.

Världens uslaste Europaväg

Davids krönika. I slutet av artonhundratalet byggdes en elektrisk järnväg från Stockholm till Djursholm. Den var så dålig att den kallades ”Världens uslaste järnväg”.

Bygg infrastruktur så att hela Sverige kan leva

Debatt. Den infrastruktur vi bygger i dag kommer att ha en inverkan på samhällsutvecklingen hundratals år framåt i tiden. Än i dag påverkas regioner av hur järnvägar byggdes under 1800-talet. Dagens infrastruktursatsningar bör därför bygga för det samhälle vi vill ha i framtiden lika mycket som de möter de behov som existerar just nu.

Nollvision – för vem?

Debatt. I fjol fick 58 personer sätta livet till på jobbet och hittills i år är det åtta personer som omkommit på arbetet. Det är skrämmande. Fortsätter trenden hela 2019 pekar siffrorna mot närmare 100 döda!

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

En strömlös ledning

Efter stormen. Jag somnade inte förrän vid fyratiden på morgonen när orkanen Alfrida drog in. Stugan i skärgården skakade och de lösa nockplåtarna som jag borde satt fast i höstas hamrade och slog.

Driving home for Christmas

Åkeri. När jag körde av färjan härom kvällen i Helsingör såg jag något märkligt. En tom utländsk dragbil framför mig lämnade hamnområdet, vände i rondellen utanför och körde tillbaka in mot terminalen.

Världens uslaste Europaväg

Vägar. I slutet av artonhundratalet byggdes en elektrisk järnväg från Stockholm till Djursholm. Den var så dålig att den kallades ”Världens uslaste järnväg”. Dagens motsvarighet i landsvägstrafiken är E4:ans 2+1-väg utanför Ljungby.

Jag väntar mig politisk turbulens

Ledare. Efter månader av politiskt käbbel har vi fått en rödgrön regering. En vänsterregering som till betydande delar ska driva högerpolitik.

Högt pris för en röd-grön regering

Ordförandeord. Det är bra att Sverige nu har en regering och det är bra att statsministern heter Stefan Löfven. Det som inte är bra är att priset för den överenskommelse som har slutits mellan S, C, L och MP riskerar att bli alldeles för högt.

Jag orkar snart inte mer!

Insändare. Har jobbat skift i snart 14 år. Kört lastbil dag som natt. Känns som att jag aldrig är ledig. Hinner aldrig återhämta mig.

Gör fackkurser obligatoriska!

Insändare Tycker att facken generellt gör ett bra jobb i Sverige, men man måste bli mycket bättre på att utbilda sina arbetare.

Debatt: Facket & framtiden

På en död planet finns inga jobb

Ulf Jarnefjord: Utsläppen av växthusgaser måste minskas drastiskt för att den globala uppvärmningen ska hejdas. Detta är en ödesfråga också för fackföreningsrörelsen.

Biltvätt

Vår förbannade skyldighet

Bengt Sandberg: Fackföreningsrörelsen i Sverige har tagit ställning för att ta kamp för de papperslösa. Därför startades i september 2008 Fackligt center för papperslösa. Centret ska vara en motor bland förbunden mot att människor utnyttjas på svenska arbetsplatser.

Så lyfter vi facket

Johan Eriksson: En fackförening utan aktiva medlemmar är en fackförening utan kraft! Arbetarrörelsen måste bli en rörelse igen. Vi måste våga titta framåt. Inte fastna i en romantisk bild av vad vi en gång varit och med sorgsen blick förlamat konstatera omöjligheter och problem.

Det handlar om världsbilden

Jesper Bengtsson: Jag tror att valet i september kan sammanfattas med fyra ord: Det handlar om världsbilden. Jag är dessutom övertygad om att de fackliga organisationernas största utmaning under de kommande åren är att klara av att forma och etablera sin egen bild av vilket samhälle vi lever i.

När alla tänker som chefen …

Krönika. Det var en gång en liten, liten chef på ett litet, litet taxibolag. Vi kan kalla honom Loffe. Företaget finns i kustbandet men ägs av Stora bolaget i storstaden. Vi kan kalla det Skärgårdstaxi. Här utövar Loffe sin egen version av ledarskap.

David Ericsson

Driving home for Christmas

Davids krönika. När jag körde av färjan härom kvällen i Helsingör såg jag något märkligt. En tom utländsk dragbil framför mig lämnade hamnområdet, vände i rondellen utanför och körde tillbaka in mot terminalen.

Döden blir oftast bara en liten notis

Ledare. Vasagatan i centrala Stockholm. En vit lätt lastbil från en flyttfirma parkerar i lastzonen vid trottoarkanten. Föraren och två medhjälpare hoppar ur och fäller ner bakgavellyften.