Ledare

Många män har en resa att göra

Ledare. #Metoo-uppropet har skakat om Sverige och det är nog få som är oberörda av alla vittnesmål. Jag gissar att många män rannsakar sig själva i det tysta. Vad har jag gjort som gått över gränsen?

Min egen skolgång på högstadiet var i en tuff miljö med mycket mobbning. I det ingick att grabbarna retade tjejerna och tjejerna retade grabbarna.

Jag minns att de kaxigaste killarna fingerfärdigt, genom polotröjan, knäppte upp BH-bandet på 16-åriga kvinnliga kamrater i bänken framför. Tjejerna blev skitförbannade och kontrade med att vid lämpligt tillfälle rycka ner löst sittande gympabrallor på killarna.

Jag tror inte att vi grabbar då uppfattade det som sexuella trakasserier, utan bus eller möjligen ren och skär mobbning. När övergår taskigt bus i sexuella trakasserier? På högstadiet var vi trots allt halvvägs in i vuxenvärlden …

När jag gjorde lumpen som 20-åring ingick i det i veckorutinen att turas om att gå upp på ”Markan” och köpa de två herrtidningar som såldes i kiosken.

En kväll satt en kille uppflugen i ett hörn av sängen med Fib Aktuellt upp­slagen framför sig. Ingen höjde på ögonbrynen. Inte förrän en lumparkompis ryckte undan tidningen och det visade sig att han dold bakom den satt med den militära instruktionsboken, Soldat i fält. Han tittade inte på nakenbilder, utan pluggade på inför en kommande skrivning.

Killen i sängen rodnade. Vi fanns i en värld där det var okej att kolla på kvinnoförnedrande utvikningsbilder, men inte att plugga in militära gradbeteckningar.

Det sägs att pengar, makt och inflytande är faktorer hos män som attraherar kvinnor. Förklaringen skulle i så fall vara evolutionär. Framgångsrika män antas ha större möjlighet att sörja för familjens överlevnad.

I de vittnesmål som kommit fram, hittills, i Metoo är det ofta män med maktpositioner och hög status som pekas ut som förövare, om än inte med namn.

Är det så att dessa alfa-hannar grovt övertolkar sin attraktionskraft? Jag hoppas i så fall – ja, det är kanske bara en förhoppning – att vanliga män med vanliga arbetarjobb, vanliga löner och vanliga positioner i samhället i mindre utsträckning utsätter kvinnor för det som nu kommer fram i berättelserna.

Hur som helst. Det är drygt 40 år sedan jag gjorde lumpen och mycket har förändrats. Metoo kommer garanterat att skynda på den utvecklingen. Och vi är många män som har en resa att göra. En del har varit med på tåget ett tag. För andra är det hög tid att hoppa på.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Jan Lindkvist:
    14 december, 2017

    Jo, redan när jag skrev krönikan funderade jag över om jag förminskade problemet. Grejen är att jag har lite svårt att ta in att massor av män gör (tycks göra) sig skyldiga till övergrepp så grova att fängelse definitivt ingår i straffskalan.
    Hur många är det? Jag gör mig återigen skyldig till att tänka högt. Låt säga att en genomsnittlig 40-årig kvinna kommit i kontakt med 1 000 män. Eller är det snarare 5 000? Under skoltiden, på fritiden, olika jobb etc.
    Om bara en promille av dem gjort sig skyldiga till övergrepp, så är det ändå 1-5 fall av grova kränkningar. Är det en procent av männen? I så fall blir det 10-50 fall och berättelser nog för att fylla en bok.
    Jag tänker att det inte är bara de grova övergreppen som måste upphöra. Utan också den mer "vardagliga" sexismen och jargongen. Jag tänker att Me too sått fröet till något stort som inte bara fångar in de uppenbart kriminella handlingarna.
    Det var det jag försökte belysa.

  2. Beatrice Färdigs:
    9 december, 2017

    Jag förstår att tanken någonstans är god, men det blir helt FEL (!!!) när kvinnofrågan och dessa fantastiska upprop utnyttjas och förminskas till en klassfråga. Helt krasst framstår det inte bättre än när kvinnofrågor reduceras till att driva främlingsfientliga teser. Liksom, kom igen! Och det är väl egentligen klart som korvspad att det är dessa såkallade "Alfahanar" som hängs ut offentligt och skapar uppståndelse. För helt ärligt, hur mycket uppmärksamhet skulle vaktmästaren Torsten 46 år eller lastbilschauffören Patrik 29 år väcka? Det går ju inte riktigt att hänga ut dessa vanliga arbetare med vanliga löner, eftersom ingen vet vilka de är.
    Ett tappert försök, men ack så fel det kan bli ibland. Gör om, gör rätt!

Lästips:

Jättevarsel på Arbetsförmedlingen

Politik. LO och Transport oroas över att nedskärningarna drabbar arbetsmarknadens mest utsatta.

Transportarbetarens logga

Historiskt kollektivavtal med rumänskt åkeri

Åkeri. I dag tecknade Transport kollektivavtal med ett rumänskt åkeri. Chaufförerna som kommer hit och jobbar tillfälligt kommer från och med i dag att få lön enligt svenskt kollektivavtal.

Bengt Holmer

Bengt Holmer

… som fick både B- och C-körkortet indragna på grund av grön starr. Men sedan fick B-behörigheten tillbaka genom ett bidrag från Elin och Charleys Lindleys stiftelse vid Transport.

Nollvision – för vem?

Debatt. I fjol fick 58 personer sätta livet till på jobbet och hittills i år är det åtta personer som omkommit på arbetet. Det är skrämmande. Fortsätter trenden hela 2019 pekar siffrorna mot närmare 100 döda!

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

En strömlös ledning

Efter stormen. Jag somnade inte förrän vid fyratiden på morgonen när orkanen Alfrida drog in. Stugan i skärgården skakade och de lösa nockplåtarna som jag borde satt fast i höstas hamrade och slog.

Driving home for Christmas

Åkeri. När jag körde av färjan härom kvällen i Helsingör såg jag något märkligt. En tom utländsk dragbil framför mig lämnade hamnområdet, vände i rondellen utanför och körde tillbaka in mot terminalen.

Världens uslaste Europaväg

Vägar. I slutet av artonhundratalet byggdes en elektrisk järnväg från Stockholm till Djursholm. Den var så dålig att den kallades ”Världens uslaste järnväg”. Dagens motsvarighet i landsvägstrafiken är E4:ans 2+1-väg utanför Ljungby.

Jag väntar mig politisk turbulens

Ledare. Efter månader av politiskt käbbel har vi fått en rödgrön regering. En vänsterregering som till betydande delar ska driva högerpolitik.

Högt pris för en röd-grön regering

Ordförandeord. Det är bra att Sverige nu har en regering och det är bra att statsministern heter Stefan Löfven. Det som inte är bra är att priset för den överenskommelse som har slutits mellan S, C, L och MP riskerar att bli alldeles för högt.

Jag orkar snart inte mer!

Insändare. Har jobbat skift i snart 14 år. Kört lastbil dag som natt. Känns som att jag aldrig är ledig. Hinner aldrig återhämta mig.

Gör fackkurser obligatoriska!

Insändare Tycker att facken generellt gör ett bra jobb i Sverige, men man måste bli mycket bättre på att utbilda sina arbetare.

Debatt: Facket & framtiden

På en död planet finns inga jobb

Ulf Jarnefjord: Utsläppen av växthusgaser måste minskas drastiskt för att den globala uppvärmningen ska hejdas. Detta är en ödesfråga också för fackföreningsrörelsen.

Biltvätt

Vår förbannade skyldighet

Bengt Sandberg: Fackföreningsrörelsen i Sverige har tagit ställning för att ta kamp för de papperslösa. Därför startades i september 2008 Fackligt center för papperslösa. Centret ska vara en motor bland förbunden mot att människor utnyttjas på svenska arbetsplatser.

Så lyfter vi facket

Johan Eriksson: En fackförening utan aktiva medlemmar är en fackförening utan kraft! Arbetarrörelsen måste bli en rörelse igen. Vi måste våga titta framåt. Inte fastna i en romantisk bild av vad vi en gång varit och med sorgsen blick förlamat konstatera omöjligheter och problem.

Det handlar om världsbilden

Jesper Bengtsson: Jag tror att valet i september kan sammanfattas med fyra ord: Det handlar om världsbilden. Jag är dessutom övertygad om att de fackliga organisationernas största utmaning under de kommande åren är att klara av att forma och etablera sin egen bild av vilket samhälle vi lever i.

När alla tänker som chefen …

Krönika. Det var en gång en liten, liten chef på ett litet, litet taxibolag. Vi kan kalla honom Loffe. Företaget finns i kustbandet men ägs av Stora bolaget i storstaden. Vi kan kalla det Skärgårdstaxi. Här utövar Loffe sin egen version av ledarskap.

David Ericsson

Driving home for Christmas

Davids krönika. När jag körde av färjan härom kvällen i Helsingör såg jag något märkligt. En tom utländsk dragbil framför mig lämnade hamnområdet, vände i rondellen utanför och körde tillbaka in mot terminalen.

Döden blir oftast bara en liten notis

Ledare. Vasagatan i centrala Stockholm. En vit lätt lastbil från en flyttfirma parkerar i lastzonen vid trottoarkanten. Föraren och två medhjälpare hoppar ur och fäller ner bakgavellyften.