Ledare

Många män har en resa att göra

Ledare. #Metoo-uppropet har skakat om Sverige och det är nog få som är oberörda av alla vittnesmål. Jag gissar att många män rannsakar sig själva i det tysta. Vad har jag gjort som gått över gränsen?

Min egen skolgång på högstadiet var i en tuff miljö med mycket mobbning. I det ingick att grabbarna retade tjejerna och tjejerna retade grabbarna.

Jag minns att de kaxigaste killarna fingerfärdigt, genom polotröjan, knäppte upp BH-bandet på 16-åriga kvinnliga kamrater i bänken framför. Tjejerna blev skitförbannade och kontrade med att vid lämpligt tillfälle rycka ner löst sittande gympabrallor på killarna.

Jag tror inte att vi grabbar då uppfattade det som sexuella trakasserier, utan bus eller möjligen ren och skär mobbning. När övergår taskigt bus i sexuella trakasserier? På högstadiet var vi trots allt halvvägs in i vuxenvärlden …

När jag gjorde lumpen som 20-åring ingick i det i veckorutinen att turas om att gå upp på ”Markan” och köpa de två herrtidningar som såldes i kiosken.

En kväll satt en kille uppflugen i ett hörn av sängen med Fib Aktuellt upp­slagen framför sig. Ingen höjde på ögonbrynen. Inte förrän en lumparkompis ryckte undan tidningen och det visade sig att han dold bakom den satt med den militära instruktionsboken, Soldat i fält. Han tittade inte på nakenbilder, utan pluggade på inför en kommande skrivning.

Killen i sängen rodnade. Vi fanns i en värld där det var okej att kolla på kvinnoförnedrande utvikningsbilder, men inte att plugga in militära gradbeteckningar.

Det sägs att pengar, makt och inflytande är faktorer hos män som attraherar kvinnor. Förklaringen skulle i så fall vara evolutionär. Framgångsrika män antas ha större möjlighet att sörja för familjens överlevnad.

I de vittnesmål som kommit fram, hittills, i Metoo är det ofta män med maktpositioner och hög status som pekas ut som förövare, om än inte med namn.

Är det så att dessa alfa-hannar grovt övertolkar sin attraktionskraft? Jag hoppas i så fall – ja, det är kanske bara en förhoppning – att vanliga män med vanliga arbetarjobb, vanliga löner och vanliga positioner i samhället i mindre utsträckning utsätter kvinnor för det som nu kommer fram i berättelserna.

Hur som helst. Det är drygt 40 år sedan jag gjorde lumpen och mycket har förändrats. Metoo kommer garanterat att skynda på den utvecklingen. Och vi är många män som har en resa att göra. En del har varit med på tåget ett tag. För andra är det hög tid att hoppa på.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Jan Lindkvist:
    14 december, 2017

    Jo, redan när jag skrev krönikan funderade jag över om jag förminskade problemet. Grejen är att jag har lite svårt att ta in att massor av män gör (tycks göra) sig skyldiga till övergrepp så grova att fängelse definitivt ingår i straffskalan.
    Hur många är det? Jag gör mig återigen skyldig till att tänka högt. Låt säga att en genomsnittlig 40-årig kvinna kommit i kontakt med 1 000 män. Eller är det snarare 5 000? Under skoltiden, på fritiden, olika jobb etc.
    Om bara en promille av dem gjort sig skyldiga till övergrepp, så är det ändå 1-5 fall av grova kränkningar. Är det en procent av männen? I så fall blir det 10-50 fall och berättelser nog för att fylla en bok.
    Jag tänker att det inte är bara de grova övergreppen som måste upphöra. Utan också den mer "vardagliga" sexismen och jargongen. Jag tänker att Me too sått fröet till något stort som inte bara fångar in de uppenbart kriminella handlingarna.
    Det var det jag försökte belysa.

  2. Beatrice Färdigs:
    9 december, 2017

    Jag förstår att tanken någonstans är god, men det blir helt FEL (!!!) när kvinnofrågan och dessa fantastiska upprop utnyttjas och förminskas till en klassfråga. Helt krasst framstår det inte bättre än när kvinnofrågor reduceras till att driva främlingsfientliga teser. Liksom, kom igen! Och det är väl egentligen klart som korvspad att det är dessa såkallade "Alfahanar" som hängs ut offentligt och skapar uppståndelse. För helt ärligt, hur mycket uppmärksamhet skulle vaktmästaren Torsten 46 år eller lastbilschauffören Patrik 29 år väcka? Det går ju inte riktigt att hänga ut dessa vanliga arbetare med vanliga löner, eftersom ingen vet vilka de är.
    Ett tappert försök, men ack så fel det kan bli ibland. Gör om, gör rätt!

Lästips:

Transportarbetarens logga

Allt färre uppsagda transportare

Arbetsmarknad. Chaufförsbristen ser ut att slå igenom även hos Trygghetsfonden. Medan andra branscher rapporterar fler och fler uppsagda som behöver stöd – är antalet transportarbetare i år hälften så stort som under samma period förra året.

Transportarbetarens logga

Unga transportare kraftsamlar inför avtalsrörelsen

Ung i facket. Osäkra anställningar och nya lönesystem. Dagens unga kliver rätt in i den nya plattformsekonomin. För att prata ihop sig träffas de nu på Transports ungdomsforum i Bommersvik, där avtalsrörelsen också är ett givet ämne.

Tommy Wreeth

Vi ser ut att ha dragit det kortaste strået …

Ordförandeord. Så har januariöverenskommelsen manifesterat sig i en höstbudget som presenterades för någon vecka sedan.

Taxi är inga sopbilar

Insändare. Jag har ett antal gånger tittat på ett program som heter Tunnelbanan på tv.

Tystnad råder om JA

Insändare. Vad innebär januariöverenskommelsen för svensk arbetsmarknad?

Vart är vi på väg?

Insändare. Det politiska läget är oroande. Det enda som hörs är högerns oro för de många skjutningarna.

Många tankevurpor om skyddsombuden

Debatt. Om inte facken utser skyddsombuden, vem ska då driva deras ärende om de motarbetas, hindras eller trakasseras? Gustaf Järsberg och Martin Miljeteig, Transport, svarar på Svenskt Näringslivs och Företagarnas debattinlägg i SvD.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Jag blir nervös av klockor

Livets mening. Jag köpte en målning på ett galleri. En bekant hade rekommenderat mig att gå dit och plötsligt fanns den bara där. Bilden på kvinnoansiktet med björkar i bakgrunden. Kvinnan hade något beslöjat över sig med en gåtfullt frånvarande blick.

Efter olyckan …

Påkörd. Egentligen vill jag inte skriva det här. Det som har hänt, har hänt. Någon i en Tesla gjorde ett misstag i halkan vid avfarten till Sillekrogs parkering, en lastbilschaufför (jag) blev påkörd efter att Teslan studsat in i trailern. Men ingen dog eller blev allvarligt skadad trots att personbilen höll gott och väl hundra kilometer i timmen och jag flög flera meter.

Vredens druvor

Läsupplevelse. En vanlig dag. E4:ans alla långtradare från öst med mest konsonanter på kapellen kör om mig, där jag ligger i åttiotvå kilometer i timmen. En del klarar det med marginal. Andra felbedömer avståndet och går in alldeles för nära så att jag tvingas bromsa eller gå ut i kanten. Men det gör inget för jag lyssnar på en fantastisk ljudbok: Vredens druvor av John Steinbeck.

Vi kör rakt in i vildsvinsflocken

Ledare. Fredag kväll. Kolmörker. Det är 70-väg genom Roslagen och ganska mycket trafik. Plötsligt rusar de ut på vägbanan, bara några meter framför vår bil. En hel flock vildsvin. I ögonvrån hinner jag uppfatta minst två vuxna djur och en hoper små. En hundradels sekund senare plöjer vi in i klungan.

Ge oss ett effektivt övervakningssystem

Ordförandeord. När jag skriver den här krönikan har jag just deltagit i en träff där Transportföretagen presenterade sin rapport Effektivare tillsyn av yrkestrafiken.

Bostadskrisen måste lösas

Ledare. Det finns svarta hål i det svenska välfärdsbygget. Ett rör bostadspolitiken. I främst storstäderna slår bostadsköerna nya rekord.