Krönika

En strömlös ledning

Davids krönika. Jag somnade inte förrän vid fyratiden på morgonen när orkanen Alfrida drog in. Stugan i skärgården skakade och de lösa nockplåtarna som jag borde satt fast i höstas hamrade och slog.

Frampå morgonen fattade jag att det blivit strömavbrott, för det var kallt i rummet. Men jag drog täcket över huvudet och hoppades att strömmen skulle vara tillbaka efter några timmar. Det var den inte.

”Ingen täckning”, stod det på mobilen när jag till sist steg upp. Alltså måste ön och kanske hela skärgården vara utan ström.

Ingen el betydde ingen spis och inget kaffe. Den direkta impulsen var att ta första båten hem till stan. Men så kom jag att tänka på vår sällan använda vedspis. Den och en kamin kunde ju hålla värmen i huset. Och fixa kaffevattnet.

Inte skulle jag vara den förste att ge upp bara för att det fattades kräm i ledningarna!

Att inte ha dator eller mobil kändes först jobbigt, men efter ett tag var det riktigt skönt. Framåt kvällen eldade jag och satt och läste vid ett par stearinljus. Till utedasset, som åter kom till heders i stormen, lyste jag mig med en pannlampa.

En känsla av befrielse kom över mig. Jag nådde ingen och kunde inte nås av någon. Ungefär som före mobilernas tid. När man fick uppsöka en telefon i stället för att bli förföljd av en.

Då fanns det ett slags mystik i att inte alltid vara tillgänglig. Att ha ett eget initiativ, äga sin tid även i vardagssysslorna.

Utan minutscheman och gps-kontroll var det fullt möjligt att stanna lastbilen och ta en kopp svart nattkaffe med rostbiffmacka under gröna lampskärmar på Åsljunga motell. För att sedan köra sista biten på E4:an ner till Helsingborg, dimman, färjorna och mistlurarnas stad.

Eller att sitta med kollegor och prata bort ett par timmar på fiket i Harmånger en vinternatt, på väg norrut. Bara för att få den kraft som behövdes för att klara snöyran på den smala E75:an mot Östersund.

Borta i tankar blev det till slut riktigt behagligt av eldandet i det strömlösa huset. Det doftade gott av veden och otroligt nog värmde den lilla kaminen ända upp till övervåningen.

Det var som att komma tillbaka till den gamla tiden. Fjärran från AI-robotar, algoritmer och fake news. Den tid då det man sa och tänkte var det som betydde något. Och en dag kommer vi nog konstatera att det enklaste är det som verkligen fungerar.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

David Ericsson

Värstinglandet

Davids krönika. Se här, ännu en krönika som jag kommer få skäll för! Men det är väl ok. Det är liksom det jag har betalt för som skribent. Att skriva vad jag tycker och känner till, även om inte alla tycker som jag.

Stängda toaletter hos kunder de levererar gods till är ett pandemiproblem för lastbilschaufförer. ”Det känns som om vi kom med pesten”, tycker en av dem. Foto: Adam Wrafter / SvD / TT

Inför corona är vi alla lika – eller?

Klass & corona. Du knegar på som vanligt, men jag kan jobba hemma. Hon följer slaviskt myndigheternas rekommendationer medan han sippar öl på myllrande krogar. Frågan gnager: Är corona en klassfråga?

Då var fallet löst?

Davids krönika. Jag tror att alla som var födda då minns exakt vad de gjorde natten när Olof Palme mördades.

Satsa på fler lastbilsparkeringar!

Debatt. Blir jag vald till statsminister så ska det inte få byggas ett enda nytt industriområde utan ytor för lastbilsparkering. Storleken ska vara i förhållande till hur stort behov av transporter som området kommer att ha.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Värstinglandet

Corona. Se här, ännu en krönika som jag kommer få skäll för! Men det är väl ok. Det är liksom det jag har betalt för som skribent. Att skriva vad jag tycker och känner till, även om inte alla tycker som jag.

Då var fallet löst?

Palmemordet. Jag tror att alla som var födda då minns exakt vad de gjorde natten när Olof Palme mördades.

I väntan på jobb

Kristider. Jag har varit med om flera kriser i arbetslivet. Och frågan är om det inte alltid är lite kris. När som helst kan förutsättningarna ändras och jobb försvinna i någon upphandling eller för att ett konkurrerande företag lagt ett skambud.

Motståndet växer mot gig-jobben

Ledare. På olika håll i världen börjar stater reagera mot att Uber och andra så kallade gig-företag suddat ut gränserna mellan anställda och egenföretagare.

Nu väntar tuffa las-förhandlingar

Ordförandeord. Sommaren lider mot sitt slut. Både förbundet och arbetarrörelsen, står inför en höst och vinter som förmodligen blir den svåraste och stökigaste på väldigt länge.

Hejda Amazons framfart

Insändare. Transport och alla andra fackförbund måste hindra Amazon från att utöka sin etablering i Sverige.

Vad är egentligen schysta transporter?

Ordförandeord. Frågan är lika aktuell nu som någonsin. Förbundet har under de senaste månaderna jobbat intensivt gentemot Sveriges Åkeriföretag och Transportföretagen, för att branschens tre huvudparter ska enas om ett gemensamt system för att kvalitetsmärka transportföretag.

Las-utredaren slår tok-rekord

Debatt. Många tokiga förslag har vi sett från utredare, men detta slår nog alla rekord!

Stort tack till coronapandemin!

Debatt. Svenska fackföreningar borde vara tacksamma över att coronan kom. Den har varit en ögonöppnare för många inom fackföreningen – och inte bara för oss. Många av de åtgärder som har gjorts för att lindra eller bromsa spridningen är sådant som vi inom LO har påpekat tidigare att man ska göra för att minska människors lidande i många avseenden.

Kris i taxibranschen – kollaps i färdtjänsten

Debatt. Det är bråttom om man ska klara att värna om transporterna för våra mest utsatta medborgare, skriver taxiåkaren och småföretagarkonsulten Michael Harvey.

Döden på jobbet är ständigt närvarande

Debatt. I coronapandemins spår har de som kan arbeta hemifrån uppmanats att göra så. Dock kan inte alla yrkesgrupper göra det. Dessa personer riskerar att smittas av covid-19, men även att råka ut för arbetsplatsolyckor.

Vi vill också uppleva en morgondag

Min vardag. Vi färdtjänstförare är de som får vardagen att gå runt för många i landet. Ibland med livet som insats. Ta den tanken med er när ni möter oss i trafiken, skriver Peter Eriksson som kör åt ett litet bolag i Uddevalla .

Dags att sätta ned foten om tvåskift

Insändare. Hej! Läste artikeln Miljöarbetare tvingas jobba tvåskift. Många privata företag lägger fler kärl på färre bilar och personal. Personalen blir lidande, fordonsvård uteblir, kunder får inte tömt.