ORDFÖRANDEN HAR ORDET

Djungelns lag på Amazon

Ordförandeord. Det fackliga arbetet, för mig, är något som pågår här och nu i vardagen för våra medlemmar. Men det är också att blicka framåt och förstå vad vi står inför på en allt mer global arbetsmarknad. Detta för att vara bättre rustade för förändring. Vi kan inte vara bakåtsträvare, men vi måste slå vakt om våra villkor.

Det ryktas att giganten på e-handelsområdet, Amazon, är på väg att slå ned sina digitala pålar på den svenska marknaden. Kanske redan under 2018. Amazon dominerar e-handeln fullständigt. Men medaljen har en smutsig baksida, som kan komma att drabba terminalarbetare i Sverige, och det oroar mig.

Företaget ägs av en av världens rikaste män: Jeff Bezos, som har en förmögenhet på i runda slängar 160 miljarder dollar. En ogreppbar summa. Men man kan fråga sig om den summan ändå inte öppnar för möjligheten att vara en ”good guy”, att bedriva en ansvarsfull verksamhet med bra villkor för sina anställda?

Ingalunda, om man ska tro det som skrivs om herr Bezos och hans e-handelsimperium Amazon. I stället har en tydlig bild av ett systematiskt antifackligt företag som, enligt egen stolt utsago, ”ställer omöjliga krav” på sin personal tagit form.

Svårast är det för våra kamrater på golvet som packar varorna under vad som har beskrivits som fängelselika förhållanden. Personalen får inte sitta ned under tiotimmarsskift, får inte ta rast och tillåts heller inte att gå på toaletten om de ska leva upp till de högt ställda produktivitetskraven som klockas på sekunden. I stället har man kissat i plastflaskor på golvet av rädsla. Här är tid pengar. Bokstavligt talat.

Vi har hört historierna förr om hur arbetsgivare motarbetar facklig organisering. Amazon har gjort det till en sport. Man har anlitat anti-fackkonsulter och man har hotat personal som engagerar sig fackligt. Chefer utbildas i att tidigt identifiera tecken på facklig aktivitet, och anställda som samtalar för mycket med varandra säras på.

Men i Europa har företaget stött på patrull och varit tvunget att vika sig för fackliga rättigheter. Och i Sverige, mina vänner, lovar jag er att om Amazon vill komma dragande med sin unkna företagskultur och vidriga personalpolitik – då ska Transport göra allt vi kan för att ge dem en ordentlig match.

Samtidigt bedrivs den fackliga kampen här och nu för våra medlemmar i deras vardag. Som för tidningsbudet som tre år före sin pension sades upp från sin arbetsgivare, där hon arbetat i stort sett hela sitt liv. Detta för att hon arbetade för långsamt. Efter synpunkter på den korta tid hon hade på sig att köra sin runda, omplacerades hon trots sin artros till ett område med flerfamiljshus utan hiss. Hon försökte göra sitt jobb på kryckor, men det blev omöjligt och hon sjukskrevs och fick till sist sparken.

Jag blir förbannad när jag hör hennes berättelse och jag är stolt att säga att Transport nu stämmer arbetsgivaren i Arbetsdomstolen. En dålig arbetsgivare är en dålig arbetsgivare, vare sig de är tidningsdistributörer i Sverige eller globala e-handelsjättar och vi som förbund kommer fortsätta att ta striden för våra medlemmars skull.

Taxi är inga sopbilar

Insändare. Jag har ett antal gånger tittat på ett program som heter Tunnelbanan på tv.

Tystnad råder om JA

Insändare. Vad innebär januariöverenskommelsen för svensk arbetsmarknad?

Vart är vi på väg?

Insändare. Det politiska läget är oroande. Det enda som hörs är högerns oro för de många skjutningarna.

Många tankevurpor om skyddsombuden

Debatt. Om inte facken utser skyddsombuden, vem ska då driva deras ärende om de motarbetas, hindras eller trakasseras? Gustaf Järsberg och Martin Miljeteig, Transport, svarar på Svenskt Näringslivs och Företagarnas debattinlägg i SvD.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Jag blir nervös av klockor

Livets mening. Jag köpte en målning på ett galleri. En bekant hade rekommenderat mig att gå dit och plötsligt fanns den bara där. Bilden på kvinnoansiktet med björkar i bakgrunden. Kvinnan hade något beslöjat över sig med en gåtfullt frånvarande blick.

Efter olyckan …

Påkörd. Egentligen vill jag inte skriva det här. Det som har hänt, har hänt. Någon i en Tesla gjorde ett misstag i halkan vid avfarten till Sillekrogs parkering, en lastbilschaufför (jag) blev påkörd efter att Teslan studsat in i trailern. Men ingen dog eller blev allvarligt skadad trots att personbilen höll gott och väl hundra kilometer i timmen och jag flög flera meter.

Vredens druvor

Läsupplevelse. En vanlig dag. E4:ans alla långtradare från öst med mest konsonanter på kapellen kör om mig, där jag ligger i åttiotvå kilometer i timmen. En del klarar det med marginal. Andra felbedömer avståndet och går in alldeles för nära så att jag tvingas bromsa eller gå ut i kanten. Men det gör inget för jag lyssnar på en fantastisk ljudbok: Vredens druvor av John Steinbeck.

Vi kör rakt in i vildsvinsflocken

Ledare. Fredag kväll. Kolmörker. Det är 70-väg genom Roslagen och ganska mycket trafik. Plötsligt rusar de ut på vägbanan, bara några meter framför vår bil. En hel flock vildsvin. I ögonvrån hinner jag uppfatta minst två vuxna djur och en hoper små. En hundradels sekund senare plöjer vi in i klungan.

Ge oss ett effektivt övervakningssystem

Ordförandeord. När jag skriver den här krönikan har jag just deltagit i en träff där Transportföretagen presenterade sin rapport Effektivare tillsyn av yrkestrafiken.

Bostadskrisen måste lösas

Ledare. Det finns svarta hål i det svenska välfärdsbygget. Ett rör bostadspolitiken. I främst storstäderna slår bostadsköerna nya rekord.