Vid världens ände

Krönika. Hon, vännen, hustrun, ville åka bil i Norrland i år igen. Så vi tog tåget – till Östersund och hyrde en bil. Runt hotellet där vi hamnade, i Hoting på Inlandsvägen, verkade allt vara dött. Utom i ett av hyreshusen. Där kryllade det av små barn med alla möjliga hudfärger i fönstren. På bakgården spelade ett gäng killar av olika nationaliteter fotboll.

Medan vi åt på byns pizzeria rullade ett par raggarbilar plus en trimmad moppe förbi ett trettiotal gånger. Det var bara killar i bilarna och jag kom att tänka på OLW-reklamen: ”Var är brudarna?” Så småningom försvann de men någonstans bakom järnvägsstationen hördes ett ihärdigt brummande.

Längre norrut, på ett berg som jag antar hör till Vilhelminafjällen, var luften klar och augustivarm. Skogen såg ut som ett grönt hav och mot Norge låg snön kvar på fjällen. Hotellen och fiken var enkla. Sunkiga, skulle en del säga. Men allt har sitt pris och ingenting fattades efter vad jag kunde se.

I stället fanns det ett annat slags
rikedom i skogslandet än i Stockholms nyrenoverade lägenheter med spottar i taken, utslagna väggar och köksöar. Här lyste skogarnas miljarder i bär och virke till långt in på natten. Tillsammans med de små åkerlapparna som
ännu brukas och husen som bara kostar en bråkdel av vad Stockholmsvillorna gör att bo i.

På hemvägen åkte vi med Inlandsbanan, den som politikerna velat lägga ner så många gånger. Men som nu blivit själva livsnerven i inre Norrland.

I förarhytten till den lilla rälsbussen som gungade fram över myrmarkerna, tutande på strörenar, berättade rälsbussföraren att kommunerna runt banan plötsligt börjat samarbeta. Allt i vetskapen att de annars skulle gå under. Nu fraktas bland annat timmer och torv söderut och ut till kusten. Ett tåg tar tjugo timmerbilars last. Att se de välskötta bangårdarna och stationshusen var som att flyttas tillbaka i tiden. Långt innan låglönechaufförer från utlandet tog över det mesta av transporterna i landet.

Jag blev ense med rälsbussföraren om att ifall alla fick rimligt betalt skulle jobben räcka både till lokförare och lastbilschaufförer. Konkurrensen skulle handla om kvalitet och miljö mellan bil och tåg. Inte om svältlöner och slaveri.

Det är inte utan att jag längtar tillbaka till något slags hederligt Sverige. I dag stoppas märkligt nog nästan inga olagliga transporter av myndigheterna. Men prova att felparkera i tre minuter i Enköping, Borås eller Nässjö, och böteslappen sitter som en smäck på framrutan!

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Debatt – facket och politiken
Knutna nävar

Därför är det viktigt med fackligt-politiskt engagemang

Val 2018. ”Transports uppdrag är att värna om allas lika värde, i samhället, på arbetsplatsen, och i alla lägen försvara de rättigheter vi i dag har i arbetslivet.” Med det argumentet låter sig Robert Savela nomineras till riksdagsledamot för Socialdemokraterna i Norrbotten.

Partiledardebatt i riksdagen.

Riksdagslistan måste avspegla vår samverkan

Val 2018. … men inte en enda facklig kandidat finns med på S-förslaget till riksdagslista från Norrbotten. LO-distriktet manar till förändring: Allt annat är otänkbart för ett arbetarparti.

Oanständigheten breder ut sig

Ordförandeord. Plattformsekonomi, eller gig-ekonomi som det också kallas, är något som växer lavinartat i Sverige och för oss inom transportsektorn sker detta med all icke önskvärd tydlighet.

På spaning efter framtiden

Ledare. Nästan varje dag ramlar det in mejl i min e-postkorg som handlar om försök med förarlösa fordon, nya kraftfullare batterier till elbilar, åkeriföretag som ställer om till fossilfritt eller forskare som provar nya tekniska lösningar för att ladda bilar med elektricitet under färd.

Tack du som är skyddsombud

Debatt. I dag är det inte vilken dag som helst. I dag är det superhjältarnas egen dag, även kallad ”skyddsombudets dag”. Tillsammans med våra företag samverkar vi och ser till att arbetsmiljön på våra arbetsplatser blir bättre.

David Ericssons senaste krönikor

Landsvägens Nobelpris

Krönika. Vägen till Klockrike och Kärlek i Europa är boktitlar som är så vackra att bara de gör att man vill läsa böckerna.

Lösa förbindelser

Krönika. Trots att jag är bemanningsanställd trivs jag rätt bra med mitt jobb. Visserligen kan den arbetsgivare jag varit inlejd hos i närmare sex år ge mig sparken på dagen. Men bemanningsjobbet är lite spännande, lite gambling – man vet aldrig var man hamnar.

En sopig sommar

Krönika. Vad har strulet inom Transportstyrelsen, sopstrejken i Stockholm och hamnkonflikten i Göteborg gemensamt? Vad är det som förenar dessa olika former av kaos i ett enda ord? Outsourcing!

När är det läge att säga ifrån?

Ordförandeord. Rubriken på denna krönika är en fråga som man väl ofta ställer sig, både som privatperson, fackförbundsordförande och organisation.

Asylpolitiken måste ändras

Ledare. I Sverige pågår just nu ett utdraget drama i tusentals akter. Det handlar om asylsökanden som lever i oviss väntan på beslut från Migrationsverket. Får de stanna? Eller blir det avslag och utvisning?

En säker väg till jobb

Debatt. Den 9 september varje år är det yrkesförarens dag. Det vill vi fira genom att lyfta fram det tredje vanligaste yrket för män i Sverige: lastbilschauffören. Trots att yrket är populärt så är det stor brist på förare i transportnäringen. Nu måste politiken ta detta på allvar.

Tufft för många

Ordförandeord. Ofta förknippar vi sommaren med en lugnare tid på året som i bästa fall kan användas till vila, ledighet och återhämtning. Sommaren 2017 blev med facit i hand det motsatta för många.

Förtal av en hel yrkesgrupp

Ledare. Efter sommarens stora sopkonflikt i Stockholm är läget mycket spänt mellan parterna. I ett pressmeddelande går Reno Norden till generalangrepp mot både sopgubbarna och Transport.