Vid världens ände

Krönika. Hon, vännen, hustrun, ville åka bil i Norrland i år igen. Så vi tog tåget – till Östersund och hyrde en bil. Runt hotellet där vi hamnade, i Hoting på Inlandsvägen, verkade allt vara dött. Utom i ett av hyreshusen. Där kryllade det av små barn med alla möjliga hudfärger i fönstren. På bakgården spelade ett gäng killar av olika nationaliteter fotboll.

Medan vi åt på byns pizzeria rullade ett par raggarbilar plus en trimmad moppe förbi ett trettiotal gånger. Det var bara killar i bilarna och jag kom att tänka på OLW-reklamen: ”Var är brudarna?” Så småningom försvann de men någonstans bakom järnvägsstationen hördes ett ihärdigt brummande.

Längre norrut, på ett berg som jag antar hör till Vilhelminafjällen, var luften klar och augustivarm. Skogen såg ut som ett grönt hav och mot Norge låg snön kvar på fjällen. Hotellen och fiken var enkla. Sunkiga, skulle en del säga. Men allt har sitt pris och ingenting fattades efter vad jag kunde se.

I stället fanns det ett annat slags
rikedom i skogslandet än i Stockholms nyrenoverade lägenheter med spottar i taken, utslagna väggar och köksöar. Här lyste skogarnas miljarder i bär och virke till långt in på natten. Tillsammans med de små åkerlapparna som
ännu brukas och husen som bara kostar en bråkdel av vad Stockholmsvillorna gör att bo i.

På hemvägen åkte vi med Inlandsbanan, den som politikerna velat lägga ner så många gånger. Men som nu blivit själva livsnerven i inre Norrland.

I förarhytten till den lilla rälsbussen som gungade fram över myrmarkerna, tutande på strörenar, berättade rälsbussföraren att kommunerna runt banan plötsligt börjat samarbeta. Allt i vetskapen att de annars skulle gå under. Nu fraktas bland annat timmer och torv söderut och ut till kusten. Ett tåg tar tjugo timmerbilars last. Att se de välskötta bangårdarna och stationshusen var som att flyttas tillbaka i tiden. Långt innan låglönechaufförer från utlandet tog över det mesta av transporterna i landet.

Jag blev ense med rälsbussföraren om att ifall alla fick rimligt betalt skulle jobben räcka både till lokförare och lastbilschaufförer. Konkurrensen skulle handla om kvalitet och miljö mellan bil och tåg. Inte om svältlöner och slaveri.

Det är inte utan att jag längtar tillbaka till något slags hederligt Sverige. I dag stoppas märkligt nog nästan inga olagliga transporter av myndigheterna. Men prova att felparkera i tre minuter i Enköping, Borås eller Nässjö, och böteslappen sitter som en smäck på framrutan!

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

En säker väg till jobb

Debatt. Den 9 september varje år är det yrkesförarens dag. Det vill vi fira genom att lyfta fram det tredje vanligaste yrket för män i Sverige: lastbilschauffören. Trots att yrket är populärt så är det stor brist på förare i transportnäringen. Nu måste politiken ta detta på allvar.

En sopig sommar

Davids krönika. Vad har strulet inom Transportstyrelsen, sopstrejken i Stockholm och hamnkonflikten i Göteborg gemensamt? Vad är det som förenar dessa olika former av kaos i ett enda ord? Outsourcing!

Tufft för många

Ordförandeord. Ofta förknippar vi sommaren med en lugnare tid på året som i bästa fall kan användas till vila, ledighet och återhämtning. Sommaren 2017 blev med facit i hand det motsatta för många.

Förtal av en hel yrkesgrupp

Ledare. Efter sommarens stora sopkonflikt i Stockholm är läget mycket spänt mellan parterna. I ett pressmeddelande går Reno Norden till generalangrepp mot både sopgubbarna och Transport.

Reno Norden till hårt angrepp mot Stockholms Sopgubbar

Debatt. Reno Norden har under sommarens sopkonflikt i Stockholm vägrat att svara på frågor från Transportarbetaren och andra medier. Den 22 augusti publicerade företaget detta pressmeddelande på sin hemsida.

Sopgubbarnas sista strid

Ledare. Sommaren blev inte som tänkt. Det ska vara nyhetstorka i juli. Lugn och ro. Inte sopkrig och regeringskris. Inte häcken full för en ensam redaktör på en i övrigt öde redaktion.

Kul-tur på hjul

Davids krönika. Ett par saker är Transport särskilt känt för bland allmänheten: kampen mot lönedumpning och vägkrogsbiblioteken med ljudböcker. De som gjort chaufförer till den kanske mest belästa yrkesgruppen i Sverige.

Alla transportare behövs i framtiden

Ordförandeord. Kongressen i Örebro är avslutad. Vårt förbund har stakat ut inriktningen för framtiden genom en lång rad beslut inom olika områden.

Är inte äldre värda samma försäkringsskydd?

Insändare. Jag har varit på kongress … många frågor avhandlades och många beslut togs! Avtalsförsäkringar behandlades i ett antal motioner. Många olika infallsvinklar och olika yrkanden, jag lyssnade på argument och höll med om mycket som sades. Dock är det en sak jag inte förstår.

Olycklig polarisering

Ledare. Onsdag eftermiddag. Kongressen har precis lagt fast att Transport ska vara ett kampförbund.

TRANSPORTS FRAMTID

Därför vill vi ha Tommy Wreeth som ordförande

Debatt. Eftersom det är på kongressen nedanstående frågor egentligen hör hemma hade vi inte tänkt ta till orda, men likt biskop Brask ser vi oss nu nödsakade att ta bladet från munnen.

TRANSPORTS FRAMTID

Förbundets framtid sedd från Göteborg

Debatt. Avdelning 3:s kongressombud är glada över beskedet att Markus Pettersson kandiderar till att bli Transports näste förbundsordförande. Efter diskussion ställer sig hela vår delegation bakom Markus kandidatur.