Vågar vi bry oss?

Krönika. Supervalåret i Europa, liksom valet i Sverige 2018, kommer att handla om invandring och integration. Särskilt i Sverige där en procent av alla med invandrarbakgrund är kriminella mot en halv procent av befolkningen i övrigt, enligt SVT:s Veckans brott.

Frågor väcks, både om vad polisen egentligen sysslar med och varför en del nytillkomna inte kan anpassa sig.

SD, med sin samarbetspartner Moderaterna, har förstås sin lösning: minimera invandringen och se till att de som är här får det så jävligt att de reser hem till sina ursprungsländer. Men så enkelt är det inte.

Att komma ny till ett land är ingen lek och det är lätt att hamna snett, också för den andra generationen invandrare. En snodd moppe i tonåren renderar en prick i straffregistret och sen är det kört med både bostad, jobb och körkort. Och vad gör man då? Jo, kompisarna har en idé: råna det lokala närlivsbutiken!

Historiskt sett har alltid de som kom hit senast varit de mest kriminella. Först finnarna, sedan jugoslaverna och nu är det många från arabvärlden. Förmodligen för att de helt enkelt är fattigast och därför känner sig mest utanför samhället.

Så folk från vissa andra kulturer är inte speciellt onda, bara okunniga om hur man klarar sig bäst i det nya landet. Samtidigt är säkert en grupp, precis som bland infödda svenskar, notoriskt kriminella och dem behöver man förstås komma åt.

Men hur skilja ut dem? Via religionen går inte. Jag har många muslimska vänner och hela arbetslivet kryllar av folk med olika religioner. Jag har aldrig märkt att de har några speciellt dåliga egenskaper varken på jobbet eller privat.

Många som vill vara politiskt korrekta menar att invandringen inte kostar något. Det gör den och det är när man inte betalar priset som problemen uppstår. Stora satsningar borde gjorts: på ”förstelärare” i invandrarförorterna eller på att bussa skolbarnen till mindre segregerade skolor.

Fritidsgårdar skulle ha öppnats, idrottsföreningar stöttats och fler socialassistenter anställts. I svenskkurserna borde det ingå utbildningar om kvinnors rättigheter och hyresregleringen bli starkare så att även invandrare har råd att bo inne i städerna.

Frågan blir till slut om vi har kapacitet att göra två saker samtidigt: ta hand om, hjälpa och stötta de som vill vara här i landet på samma villkor som oss infödda. Och att straffa och utvisa de terrorister och kriminella som kommer hit.

Vågar politikerna satsa på de fattiga i förorterna och skulle vi i så fall rösta på dem? Vilka vågar bry sig? Vågar vi?

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Om sopor – och en och annan sopa

Debatt. Det gamla ordspråket ” Den som tiger han samtycker” ligger som ett skitigt täcke över många offentliga verksamheter, som i sin iver att anpassa sig släpper tyglarna och säljer bort samhällsviktig service och omsorg till internationella marknadskrafter vars mål är att tjäna så mycket slantar som möjligt till sina ägare.

Jag vill ge en ros till …

Agneta Larsson på Transports a-kassa, för trevligt och varmt bemötande när jag kontaktade a-kassan för första gången!

Välkomna till oss så tar vi ansvar tillsammans!

Ordförandeord. Kamrater, ni har förmodligen hört talas om problemen i Göteborgs hamn och att dessa också är huvudanledningen till att regeringen påbörjat en utredning av konflikträtten. En del av er såg kanske också Uppdrag Granskning som handlade om detta.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Därför tror jag inte på självgående lastbilar

Krönika. Alla är på tå: ingenjörer, logistikforskare, trafikplanerare, biltillverkare och allsköns konsulter. För nu är de på gång, de självkörande bilarna och framför allt lastbilarna!

Metoo i retur

Krönika. För oss som varit med ett tag är inte Metoo-upproret någon nyhet. Den stora kvinnokampen startade i slutet av sextiotalet och var som starkast på sjuttiotalet då varje del av samhället deltog.

Hur svårt kan det va?

Krönika. När jag började min chaufförsbana – för ett bra tag sen – körde jag en lastbil med tipp och kran som hette Volvo Raske. Så rask var den dock inte med sina knappt hundra hästkrafter. Styrservot satt i armmusklerna.

Landsvägens Nobelpris

Krönika. Vägen till Klockrike och Kärlek i Europa är boktitlar som är så vackra att bara de gör att man vill läsa böckerna. Den första är av Harry Martinsson, en gång nobelpristagare, och handlar om luffaren Bolle och hans liv efter vägarna vid förrförra sekelskiftet.

Lösa förbindelser

Krönika. Trots att jag är bemanningsanställd trivs jag rätt bra med mitt jobb. Visserligen kan den arbetsgivare jag varit inlejd hos i närmare sex år ge mig sparken på dagen. Men bemanningsjobbet är lite spännande, lite gambling – man vet aldrig var man hamnar.

Vem är fackpamp?

Ledare. I januari tog tv-programmet Uppdrag granskning upp konflikten i Göteborgs hamn, som primärt utkämpas mellan containerjätten APM Terminals och Hamnarbetarförbundet. Men även Transport har en nyckelroll i tvisten.

Ge medlemmarna betald utbildning om avtalet

Insändare. Jag önskar att facket skulle börja anordna regelbundna, återkommande fortbildningskurser i transportavtalet (löner, arbetstid, kör och vilotid osv) på betald arbetstid.

Metoo mobilskärm

Gärna tuff jargong, men ge fan i sexism och rasism

Debatt. Alltså. På tal om #metoo och #banaväg (som jag i skrivande stund inte vet vart det landar) och alla andra fantastiska hashtags och upprop mot sexuella trakasserier och övergrepp: Hör jag någon mer yppa orden ”äsch, jag tar det inte på allvar” eller ”jag kan stå upp för mig själv” – då kommer jag kräkas. Kaskadkräkas.

Orättvist att lägga över ansvaret på arbetarna

Ordförandeord. Det är sista ”ordföranden har ordet” för året och vi har en händelserik höst bakom oss. Vi har åstadkommit mycket tillsammans och jag är enormt stolt över det här förbundet och våra medlemmar. Det märks att vi är ett kampförbund!

Det som aldrig kom fram i AD

Ledare. I december stod närmare 50 sopgubbar inför skranket i Arbetsdomstolen. De krävs på ett rekordstort skadestånd, 5 000 kronor per person, efter sommarens uppmärksammade konflikt.

”Lägg den fackliga splittringen bakom er”

Debatt. Den 10 december öppnar världens största automatiserade hamnanläggning, Yangshangs djuphavshamn i Shanghai. Förarlösa kranar och automatiska godsflöden innebär inte att personalbehovet blir noll.

Nu räcker det!

Debatt. Tvister mellan kvinnliga kollegor ska lösas med oljebrottning, manliga kollegor diskuterar storleken på sina kvinnliga kollegors bröst, fulla manliga kollegor tar sina kvinnliga kollegor på brösten, skämt om att slå sin partner och att kvinnor hör hemma under frukostbordet där de ska suga av mannen.

Det här är inte bara kvinnornas strid

Ordförandeord. Inom facket är det nästan tjänstefel att säga att man är nöjd med ett avtal. Men när det gäller det taxiavtal vi nu har skrivit under är jag faktiskt både stolt och nöjd.