Vågar vi bry oss?

Krönika. Supervalåret i Europa, liksom valet i Sverige 2018, kommer att handla om invandring och integration. Särskilt i Sverige där en procent av alla med invandrarbakgrund är kriminella mot en halv procent av befolkningen i övrigt, enligt SVT:s Veckans brott.

Frågor väcks, både om vad polisen egentligen sysslar med och varför en del nytillkomna inte kan anpassa sig.

SD, med sin samarbetspartner Moderaterna, har förstås sin lösning: minimera invandringen och se till att de som är här får det så jävligt att de reser hem till sina ursprungsländer. Men så enkelt är det inte.

Att komma ny till ett land är ingen lek och det är lätt att hamna snett, också för den andra generationen invandrare. En snodd moppe i tonåren renderar en prick i straffregistret och sen är det kört med både bostad, jobb och körkort. Och vad gör man då? Jo, kompisarna har en idé: råna det lokala närlivsbutiken!

Historiskt sett har alltid de som kom hit senast varit de mest kriminella. Först finnarna, sedan jugoslaverna och nu är det många från arabvärlden. Förmodligen för att de helt enkelt är fattigast och därför känner sig mest utanför samhället.

Så folk från vissa andra kulturer är inte speciellt onda, bara okunniga om hur man klarar sig bäst i det nya landet. Samtidigt är säkert en grupp, precis som bland infödda svenskar, notoriskt kriminella och dem behöver man förstås komma åt.

Men hur skilja ut dem? Via religionen går inte. Jag har många muslimska vänner och hela arbetslivet kryllar av folk med olika religioner. Jag har aldrig märkt att de har några speciellt dåliga egenskaper varken på jobbet eller privat.

Många som vill vara politiskt korrekta menar att invandringen inte kostar något. Det gör den och det är när man inte betalar priset som problemen uppstår. Stora satsningar borde gjorts: på ”förstelärare” i invandrarförorterna eller på att bussa skolbarnen till mindre segregerade skolor.

Fritidsgårdar skulle ha öppnats, idrottsföreningar stöttats och fler socialassistenter anställts. I svenskkurserna borde det ingå utbildningar om kvinnors rättigheter och hyresregleringen bli starkare så att även invandrare har råd att bo inne i städerna.

Frågan blir till slut om vi har kapacitet att göra två saker samtidigt: ta hand om, hjälpa och stötta de som vill vara här i landet på samma villkor som oss infödda. Och att straffa och utvisa de terrorister och kriminella som kommer hit.

Vågar politikerna satsa på de fattiga i förorterna och skulle vi i så fall rösta på dem? Vilka vågar bry sig? Vågar vi?

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Jag orkar snart inte mer!

Insändare. Har jobbat skift i snart 14 år. Kört lastbil dag som natt. Känns som att jag aldrig är ledig. Hinner aldrig återhämta mig.

Gör fackkurser obligatoriska!

Insändare Tycker att facken generellt gör ett bra jobb i Sverige, men man måste bli mycket bättre på att utbilda sina arbetare.

När alla tänker som chefen …

Krönika. Det var en gång en liten, liten chef på ett litet, litet taxibolag. Vi kan kalla honom Loffe. Företaget finns i kustbandet men ägs av Stora bolaget i storstaden. Vi kan kalla det Skärgårdstaxi. Här utövar Loffe sin egen version av ledarskap.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Driving home for Christmas

Åkeri. När jag körde av färjan härom kvällen i Helsingör såg jag något märkligt. En tom utländsk dragbil framför mig lämnade hamnområdet, vände i rondellen utanför och körde tillbaka in mot terminalen.

Världens uslaste Europaväg

Vägar. I slutet av artonhundratalet byggdes en elektrisk järnväg från Stockholm till Djursholm. Den var så dålig att den kallades ”Världens uslaste järnväg”. Dagens motsvarighet i landsvägstrafiken är E4:ans 2+1-väg utanför Ljungby.

En brytningstid

Minnen. Åttiotalet – en speciell tid. Både så lik och så olik våran i dag. Industrin var stark i Sverige och det var inte Göteborg utan Stockholm som var Sveriges största industristad.

Döden blir oftast bara en liten notis

Ledare. Vasagatan i centrala Stockholm. En vit lätt lastbil från en flyttfirma parkerar i lastzonen vid trottoarkanten. Föraren och två medhjälpare hoppar ur och fäller ner bakgavellyften.

Medlemmarna ska inte behöva oroa sig

Ordförandeord. Det är svårt att skriva en krönika utan att först beröra den rapportering som har varit runt vårt förbund i olika medier. Jag vill börja med att säga att jag är ledsen att våra medlemmar ska behöva uppleva detta ännu en gång.

Facket måste tåla öppenhet

Ledare. Fackpampar åkte på resa för 600 000 kr. Rubriken är hämtad ur tidningen Metro och handlar förstås om Transports uppmärksammade resa till kongressen i Singapore.

Vilda västern-kultur i färdtjänsten

Debatt. Det finns i dag många exempel på att färdtjänsten är en central samhällsfunktion med mycket stora och allvarliga problem. Man kan med fog börja tala om kris!