Sopgubbestrejken juli 2017
Close
”150–170 sopgubbar i Stockholm har lagt ner jobbet och ett 80-tal sopbilar står stilla”, skrev transportarbetaren.se den 5 juli 2017. Vad de uppfattade som nyckelkontrollanter i bilarna blev droppen.
Close
Så gick det sen

Sopgubbarna som tog fajten

Miljöarbetare. Stockholms stolta sopgubbar stred hårt, vad gör de nu? Och hur gick det för den polske lastbilsföraren Bogdan? Blev han blåst – igen? Läs, du som grunnat …

Stockholms sopgubbar stack ut genom sin unika sammanhållning och styrka. De stred för att få behålla sina löner och speciella lönesystem, skapade stora rubriker, men dömdes för olovlig strejk i Arbetsdomstolen. Och skingrades. (Läs mer här.)

Känslor och ohämtade sopor jäste när det stod klart att Reno Norden och Suez vunnit Stockholms stads upphandling 2017. Företagen gjorde klart att de tänkte sänka lönerna och lägga på renhållarna mer jobb. Renos anställda gick ut i vild strejk – och fick sympatistöd av kollegorna på företaget Liselotte Lööf, som redan sagts upp.

Förhandlingar, massuppsägningar, sopkaos och en intensiv debatt om huruvida sopgubbar ska tjäna 10 000 kronor mer än vårdbiträden följde.

Hur gick det när krutröken lagt sig? Två av talespersonerna för sopgubbarna tog jobb som säljare. Peder Murell från Liselotte Lööf säljer motorbåtar. Jan Spanedal från Reno Norden cyklar runt stan, packar upp och kränger bröd. Men nu har han sagt upp sig och drar i gång ett mobilt hunddagis, efter sommaren.

Att bägge två blev säljare är inte så konstigt, tycker Peder Murell. I bägge yrkena behöver man vara problemlösare, om sig, kring sig och social, anför han som nu arbetar på hemön, Dalarö.

 

Peder Murell

Peder Murell
Peder Murell sadlade om till grävmaskinist och är nu båtförsäljare. Foto: Privat

Jobbet är nytt. Innan dess var Peder maskinist och körde kranbil, arbetade extra i snösvängen. Men det var säljare han siktade på.

– Det ger mer pengar och jag har nära till jobbet. Jag vill inte sitta i bilköer fyra timmar om dagen.

Enligt Peder har sopkaoset fortsatt i Stockholm, men han uppfattar att få orkar klaga längre.

– All kunskap försvann ju med oss, men de styrande hade bestämt sig. Vi och vårt lönesystem skulle bort, till varje pris. De var nog livrädda att vår kamp skulle sprida sig. Vi var för starka.

Bitter över att sopgubbarna förlorade är han inte.

– Vi gav bolagen och staden en bra strid, man kan inte vinna allt. Vi lärde oss mycket under vägen och de ansvariga fick lära sig att man inte bara kan pissa på arbetare.

Peder berättar att några enstaka renhållare återvänt till Reno Norden. Medan flertalet gått vidare till andra jobb och verkar ganska nöjda. Han är realist, säger han, och längtar inte tillbaka.

– Det hade aldrig blivit som förr. Men arbetet hade sin charm, man jobbade under ansvar, skötte sig själv. Fast det var tungt som satan, få klarade sig kvar till pensionen. Att byta jobb var definitivt en vinst för kroppen.

Varför sprang ni så?

– Det låg i jobbets natur. Man ville bli klar och åka hem, stannade man upp blev man trött. Tillfredsställelsen låg i att se högarna minska. Invånarna och restaurangägarna ställde klockan efter oss. Vi var mycket uppskattade, säger Peder Murell.

 

Jan Spanedal
Jan Spanedal figurerade flitigt i media, blev brödförsäljare och startar snart ett mobilt hunddagis. Foto: Justina Öster

Jan Spanedal

Jan Spanedal är glad för insamlingarna efter konflikten, så att arbetarna som dömdes i rätten slapp betala skadestånden själva. Han var först ledsen, hade ställt in sig på att köra sopor livet ut.

– Som tur var hittade jag snabbt ett väldigt bra, likvärdigt jobb. Hade aldrig trott jag skulle bli brödgubbe, men vi tjänar bra, ungefär som med sopjobbet, har provision och jag säljer bra.

Till och från arbetet, inklusive nedslag i elva matbutiker, cyklar Jan 180 kilometer i veckan, så han får bra flås. Andra kör ut brödet, Jan tar bort gammalt, datummärker, plockar upp nytt bröd i hyllorna – och säljer in mer. Ibland blir dagarna lika långa som måndagarna i sopsvängen.

Visst längtar Jan tillbaka, fast jobbet finns ju inte kvar, så det är inget att längta till, resonerar han. Lite kontakt har han med tidigare kollegor. Några kör sopor för nya bolag, någon fettåtervinning, andra har helt andra jobb, en studerar.

– Konflikten var både lärorik och jobbig. Det är skönt att det är över, tycker Jan.

Idén till att starta ett rullande hunddagis fick han av en vän. Det innebär att han åker runt till ägarna och hämtar på morgonen och kör tillbaka och lämnar hundarna på eftermiddagen. I en specialinredd buss, som han fixat själv.

– Jag har planerat det här i ett och ett halvt år, har studerat på distans och läst massor av böcker och ska nu praktisera för att få mitt diplom. Jobbet är självständigt, jag blir flockledare och får vara ute i skogen och röra på mig. Det blir roligt, jag vill göra roliga saker, säger Jan Spanedal.

Blev Bogdan blåst – igen?

”Mitt liv var först dåligt i Sverige, nu har det vänt 180 grader. Jag kan ta semester, leka med barnbarnen och renovera vårt hus”, säger 53-åriga Bogdan Sapek.
”Mitt liv var först dåligt i Sverige, nu har det vänt 180 grader. Jag kan ta semester, leka med barnbarnen och renovera vårt hus”, säger 53-åriga Bogdan Sapek. Foto: Privat

Åkeri. Lastbilsföraren Bogdan Sapek lämnade Krakow i Polen och flyttade till Gislaved med sin familj. 28 000 i månaden lät bra, men maratonpass, usel lön och blåsning av en advokat väntade.

I april 2013 berättade Bogdan Sapek hur han gått på pumpen hos ett mindre seriöst åkeri, omskrivet i pressen. Utlandsresorna var många och arbetsveckorna på mellan 80 och 100 timmar. När Bogdan började ställa krav fick han sparken.

Han gick till Transport och fick ombudsman Tommy Jonssons hjälp att räkna ihop ett lönekrav på 370 000 kronor. Bogdan var inte medlem och beslöt att själv driva sin sak i rätten.

Polsk advokat

Av språkskäl anlitade han en polsk advokat, men hamnade i slutändan med skulder till både sin egen advokat och arbetsgivaren, utan att hans fall prövats. Bogdan misstänkte att advokaten mutats av åkeriet.

Förra gången tolkade Bogdans son Mateusz, som i dag bytt IT-studier mot jobb i branschen. Nu pratar Bogdan mycket bättre svenska. Han och hans fru har flyttat till Anderstorp och Bogdan har fast tjänst som lastbilschaufför på Postnord i Värnamo, sedan fyra år.

– Det är bra, jag tjänar lite mindre men arbetet är mindre stressigt och stabilt. Jag har ett bra liv i Sverige med min familj, kan leka med barnbarnen och planera semestrar. I maj reser jag och min fru till Rhodos. Hon har fått fast jobb hos kommunen, städar.

– Hon och sonen är svenska medborgare. Jag väntar lite.

Mindre stress

Bogdan hämtar pallar och burar med paket på sorteringen i Växjö och kör tillbaka till terminalen i Värnamo. Ett rutinjobb, men han uppskattar den goda planeringen.

– På mina tidigare chaufförsjobb var det alltid stress. Jag fick böta 10 000 kronor för att jag körde en timme för länge. På Postnord säger de till oss att köra lugnt. Jag vill inte jobba på fler oseriösa företag, då tar jag hellre lägre lön.

Skulderna är betalda och familjen har köpt ett hus, som Bogdan ägnar mycket tid åt att rusta.

– Nu är jag med i facket, det är bra om man behöver hjälp. Transport har hjälpt mig tre gånger, ett annat företag lurade mig på 25 000 kronor, säger Bogdan Sapek.

 

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Kristin Jesnes

Gig-jobb så in i Norden

10 frågor. Gig-ekonomi är bara ett modernt ord för korta påhugg. Det nya är att arbetstagaren får dem via sin mobil. Forskaren Kristin Jesnes blev intresserad av fenomenet när tidningar påstod att alla skulle arbeta på detta sätt i framtiden.

Transportarbetarens logga

Strejken avslutad – Foodora tecknar avtal med cykelbud

Avtal. Efter cykelbudens fem veckor långa strejk tecknar Foodora kollektivavtal i Norge. I veckan kommer Transport att kalla gigföretaget till förhandling.

Hela världen i aktion för klimatet

Klimat. I dag strejkar människor över hela jordklotet för klimatet. På Medborgarplatsen i Stockholm samlades tiotusentals personer. Transports ordförande var där och Transportarbetaren träffade också flera medlemmar.

Avtalsrörelsen
Avtalsrörelsen: Bevakning P-vakt

Vinsten stannar hos bolagen

Bevakning. Med ökad brottslighet och skadegörelse i samhället växer vinsterna i säkerhetsföretagen. Efterfrågan på deras tjänster stiger och mängder av nya medarbetare måste anställas. Med en avtalsrörelse väntande runt hörnet är frågan hur det påverkar lönerna.

Ordningsvakten Ulf Karlander föreslår obligatorisk dubbelbemanning när väktare arbetar i publika miljöer, som i köpcentrum och på järnvägsstationer.

Så här tycker medlemmarna

Enkät. En ordentlig löneökning på upp till 5 000 kronor, bonus till trotjänare i yrket och en extra semestervecka när man fyllt 40 år. Så lyder några förslag på krav i avtalsrörelsen från medlemmar i bevakningsbranschen.

Loomisbil

Nära var tredje värdetransportör har försvunnit

Värdetransporter. Vi ser allt färre sedlar och mynt i våra plånböcker. Därför syns säkerhetsföretagens fordon för värdetransporter inte lika ofta i trafiken. Men de kommer inte att försvinna.

Monika Rundin och hunden Birk

Sömnigt bakom ratten?

Hälsa. I stort sett vilken olycka som helst kan orsakas av trötthet vid ratten. Medan reglerna för kör- och vilotider fungerar som standard för yrkesförares körschema, är nattsömnens kvalitet helt oreglerad. Sömnforskaren Göran Kecklund hoppas att tekniska hjälpmedel ska göra körningen säkrare.

Kultur
Mats och Anette Bergman

Lilla husbilen och stora friheten

Livsval. De sålde sina ägodelar, lämnade den stora villan i jämtländska Klövsjö och flyttade in på 15 kvadrat. Efter mer än 40 år på vägarna fortsatte lastbilschauffören Mats Bergman tillsammans med hustrun Anette i husbil. De lever sin dröm – enkelt, med praktiska lösningar och alltid på väg.

Chaufförslöner i Europa
Demonstration för schysta villkor i transportbranschen, Bryssel i mars i år. Ordförande Frank Moreels (i keps), Europeiska Transportarbetarfederationen, i första ledet för kampanjen Fair Transport som mobiliserar lastbilschaufförer från hela Europa.

Här är lönerna i Transport-Europa

Granskning. Mer än en kvarts miljon kronor. Så mycket skiljer sig årslönen mellan en bulgarisk lastbilschaufför och en belgisk. Lönegapet är enormt mellan utlandsförare inom EU – nästan oöverskådligt till förare utanför unionen med allra sämst villkor.

Frank Moreels, ETF

Så ska lönegapet minska

ETF. Att skydda arbetares rättigheter är inte protektionism! För bättre villkor för alla yrkesförare krävs att EU genomför vägpaketet skyndsamt, framhåller Frank Moreels, ordförande i Europeiska Transportarbetarefederationen.

Lastbilschauffören Magnus Stenhols

”Bättre villkor – för alla”

Sverige. Chauffören Magnus Stenhols har kört många mil. Han blir inte förvånad över det stora lönegapet mellan yrkesförare inom EU. Men vill hellre tala om hur alla världens länder borde samarbeta och inte blunda för usla förhållanden utanför unionen.

Didier Borlée, Belgien

Löner viktigaste frågan

Belgien. − Jag slåss inte mot de rika, jag slåss för de fattiga, säger den fackligt aktiva belgiska chauffören Didier Borlée. Han anser att landets chaufförer borde tjäna åtminstone 5 000 kronor mer i månaden.

Kultur
Rätt ut i Tidan, mitt i Lidköping, styr Klas Andersson ut sitt mesta sommarfordon. I samma ögonblick upphör försäkringen att gälla, inget bolag är berett att försäkra en bil när den körs i vatten.

Varning för vattenplaning?

Bilfrälst. Har du rastat ditt sommarfordon i år? För Klas Andersson i Götene handlar det om att låta bilen bada. Han gillar fordon i allmänhet – och sin tyska amfibiebil från 1960-talet i synnerhet.

Granskning: När chefen trakasserar
Nicklas Gyllestad, Jenny Fredriksson, Paul Nilsson, Roland Karlsson och Anders Sassila körde alla tidigare sopbil för Sita/Suez – de gillade jobbet, men blev på olika vis sänkta av arbetsledningen.

Chefen, soporna och sanningarna

Arbetsmiljö. Anställda vittnar om åratal av svåra psykosociala arbetsmiljöproblem. Flera har varit sjukskrivna för psykisk ohälsa och fått diagnosen posttraumatiskt stressyndrom. Arbetsledningen sägs systematisk flytta folk mellan olika turer och punktmarkera folk de vill bli av med. De som ifrågasätter blir själva straffade. Här är sophämtarnas historia från Suez i Malmö.

Chefen trakasserar

Kränkta av chefen i åratal

Anställda vittnar. Trakasserier, hot, bestraffningar – renhållningsarbetarna vid Suez berättar om hur en chef och några arbetsledare tillåtits sänka dem under sju år. Och om hur jobbet de trivdes med blev en mardröm. Under Transportarbetarens pågående granskning valde chefen att säga upp sig.

Suez, Malmö

”Inga utbredda problem i Malmö”

Suez bemöter. Suez ledning ger en helt annan bild: Arbetsmiljön är i stort bra, hävdar de – bara några få missnöjda ligger bakom kritiken. Ledningen upprepar också sitt fulla förtroende för den Malmöchef som under många år pekats ut.

Anna Nyberg, Stressforskningsinstitutet.

Chefen avgörande för hälsan

Hälsorisk. Dåligt ledarskap påverkar inte bara sjukfrånvaron på jobbet – utsatta medarbetare riskerar att drabbas av sjukdom långt senare i livet. Ju sämre chef, ju större risk att till exempel drabbas av hjärtinfarkt.

Kronbäck och Cheik

Här har det vänt

Lagerklubben. Det nya reservdelslagret i Staffanstorp var en storslagen satsning för BMW. För personalen blev det en smutsig och rörig historia där många tvingades gå. Men tre år senare ser den nya fackklubben ljust på framtiden och har gehör hos ledningen.