Krönika

Påkörningen

Davids krönika. Jag borde egentligen inte skriva om det här för ingenting hände ju. Eller nästan inget, där jag låg mörbultad men i stort sett oskadd på lastbilsparkeringen i Sillekrog.

Ett par bandspännare på trailern hade lossnat en bit från Södertälje. Det gör inget, men jag gillar inte att de fladdrar för vinden. Så jag stannade och fixade till det på lastbilsparkeringen som går parallellt med motorvägen.

När jag fäst banden och gick mot hytten såg jag i ögonvrån hur en stor blå suv kom in i alldeles för hög fart bland lastbilarna.

– Idiot, hann jag tänka samtidigt som jag insåg att den skulle krascha in i trailerns boggihjul.

Sen hann jag inte tänka mer då den fortsatte rakt mot mig där jag befann mig i höjd med trailerns framstam. Att hinna undan var inte möjligt, allt jag kunde göra var att pressa mig mot trailern.

Suven passerade med någon centimeter till godo i gott och väl hundra kilometer i timmen. Men något slog till mig, förmodligen backspegeln, så att jag flög framåt och hamnade framför hytten på lastbilen.

Där jag låg tänkte jag att allt måste vara krossat. Ben, bäcken och kanske ryggraden. Men till min förvåning kunde jag röra mig även om det gjorde ont i höften. Det gick att vicka på tårna inne i skorna och benen gick också att röra med ett visst besvär.

Jag lyckades resa mig och såg suven, en Tesla, där den hade fått stopp mer än hundra meter bort.

Två kvinnor steg ur bilen och den ena kom emot mig.

– Vilken tur att jag inte körde på dig! Sa hon.

– Det var just det du gjorde, upplyste jag.

Då började hon gråta. Jag tog in henne i hytten och slog på full värme. Flera gånger sa hon att hon inte vågat bromsa alls då hon fått sladd vid infarten till macken.

Vad som är rätt eller fel i ett sådant läge är omöjligt att säga. Fast jag var så nära döden, trängd mellan lastbilen och Teslan, fortsatte jag min resa efter ett tag. Jag ville ”upp i sadeln igen” för att inte bli åkrädd – och det funkade.

Polisen ville ändå inte komma till olycksplatsen då jag ringde och senare knappt ta emot min anmälan. Så mycket är alltså en chaufförs liv värt.

All försiktighet, alla hundratusentals mil utan några allvarliga olyckor eller tillbud. Bara för att nästan bli dödad på sin arbetsplats av en person som har bråttom in till en mack. Det är väl ändå lite överkurs.

Men jag klarade mig och på sätt och vis kan man säga att jag fått ett liv till. Och vem vill inte ha det?

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. William olsson:
    2 mars, 2019

    Galet bra reflekterat över en situation som är många chafföres vardag. Skönt att höra att du klarade dej med livet i behåll, dock troligen ärrad för livet.

Lästips:

David Ericsson

Banta eller inte?

Davids krönika. Sommaren har varit ljuvlig, lugn, fridfull och med mycket god mat – ja kanske lite för mycket. En viss extra rondör kunde spåras både på mig och på kollegorna vid jobbstarten. Kanske borde man göra något åt det?

”Halvvägs in i bygget tog det emot. Det var tungt att stiga upp halv sju på lördagen och sätta i gång, men varje ny sak som kom på plats gav energi. En spark i baken att jobba lite till”, säger Thomas Jacobsson. Foto: Justina Öster

”Vårt hus är byggt av sjöcontainrar”

Husbygge. Inbäddat i grönskan och infogat efter ett berg ligger det: lastbilsföraren Thomas Jacobssons och familjens hus. Byggklossarna är åtta sjöcontainrar, som fraktats haven runt. Och landat på Värmdö, utanför Stockholm.

Värstinglandet

Davids krönika. Se här, ännu en krönika som jag kommer få skäll för! Men det är väl ok. Det är liksom det jag har betalt för som skribent. Att skriva vad jag tycker och känner till, även om inte alla tycker som jag.

Ovissheten består

Ordförandeord. När jag skriver detta har regeringen precis lagt sin höstbudget. En budget som definitivt inte är som förr, på gott och ont. Den här budgeten är ett stort steg framåt jämfört med tidigare under mandatperioden, inte minst fördelningspolitiskt.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Banta eller inte?

Hälsa. Sommaren har varit ljuvlig, lugn, fridfull och med mycket god mat – ja kanske lite för mycket. En viss extra rondör kunde spåras både på mig och på kollegorna vid jobbstarten. Kanske borde man göra något åt det?

Värstinglandet

Corona. Se här, ännu en krönika som jag kommer få skäll för! Men det är väl ok. Det är liksom det jag har betalt för som skribent. Att skriva vad jag tycker och känner till, även om inte alla tycker som jag.

Då var fallet löst?

Palmemordet. Jag tror att alla som var födda då minns exakt vad de gjorde natten när Olof Palme mördades.

Varför klarar Polen lika löner?

Ledare. I somras röstade EU igenom nya skärpta regler för internationella lastbilstransporter. Tanken är att skapa sundare konkurrens och bättre villkor för chaufförer, som många gånger tvingats leva månader i lastbilshytten.

Satsa på fler lastbilsparkeringar!

Debatt. Blir jag vald till statsminister så ska det inte få byggas ett enda nytt industriområde utan ytor för lastbilsparkering. Storleken ska vara i förhållande till hur stort behov av transporter som området kommer att ha.

Motståndet växer mot gig-jobben

Ledare. På olika håll i världen börjar stater reagera mot att Uber och andra så kallade gig-företag suddat ut gränserna mellan anställda och egenföretagare.

Nu väntar tuffa las-förhandlingar

Ordförandeord. Sommaren lider mot sitt slut. Både förbundet och arbetarrörelsen, står inför en höst och vinter som förmodligen blir den svåraste och stökigaste på väldigt länge.

Hejda Amazons framfart

Insändare. Transport och alla andra fackförbund måste hindra Amazon från att utöka sin etablering i Sverige.

Vad är egentligen schysta transporter?

Ordförandeord. Frågan är lika aktuell nu som någonsin. Förbundet har under de senaste månaderna jobbat intensivt gentemot Sveriges Åkeriföretag och Transportföretagen, för att branschens tre huvudparter ska enas om ett gemensamt system för att kvalitetsmärka transportföretag.

Las-utredaren slår tok-rekord

Debatt. Många tokiga förslag har vi sett från utredare, men detta slår nog alla rekord!

Stort tack till coronapandemin!

Debatt. Svenska fackföreningar borde vara tacksamma över att coronan kom. Den har varit en ögonöppnare för många inom fackföreningen – och inte bara för oss. Många av de åtgärder som har gjorts för att lindra eller bromsa spridningen är sådant som vi inom LO har påpekat tidigare att man ska göra för att minska människors lidande i många avseenden.

Kris i taxibranschen – kollaps i färdtjänsten

Debatt. Det är bråttom om man ska klara att värna om transporterna för våra mest utsatta medborgare, skriver taxiåkaren och småföretagarkonsulten Michael Harvey.